Årskrönika

Eller kasnke inte ritkigt, men det blir en sammanfattning av mina reflektioner på hur det har varit och vad som har hänt under året som gått. Det blir inte så mycket speciella händelser och situationer eftersom jag rapporterat sånt under hela tiden där nerifrån, försöker nu mer att få till lite om hur det känns för mig nu när jag ser tillbaka på livet i Buffelshoek...

Frustration i kombination med gläde, saknad i kombination med omtanke, lek med barn i kombination med pappersarbete, utedass i kombination med parabol tv - ja allt på en och samma gång.

Utvecklings- och utväxlingsarbete handlar om vad det blir för lunch mellan arbetspassen, för mig i vardagen eller för deltagarna i workshops etc. Det handlar om kunskaperna och erfarenheterna, så väl för mig som för människorna i Buffelshoek. Och att de faktikst är ett fåtal av dem som har förstått att de som vi har lärt oss tillsammans är något som de alltid kommer att bära med sig och att ingen kan ta det ifrån dem har de kommit långt i sin personliga utveckling och för commuityts framtid.

Så då, om jag är den som många gånger fått ta ledarrollen och lära ut hur man ska (borde eller kan) göra i olika sammanhang/aktiviteter/evenemang etc har jag då lärt mig att arbeta utifrån min situation medan en annan deltagare med en annan position fått kunskaper utifrån sin situation. För mig har det inte alltid varit lätt, facilitering (SCOREs favorit ord) handlar ju om att jag ska få dem att komma på hur de ska göra och sedan utföra det. Som sagt var inte alltid så lätt, och många olika tekniker har provats. Fortfrande kan jag inte säga att ett eller annat sätt är bättre eller sämre, men lite aktiviteter har det ju blivit och under året har engagemanget ökat.

För min del har det ju varit så många nya erfarenheter och lärdomar, jag är ett år äldre sedan jag lämnade, men det känns som om allt jag har varit med om gjort mig mycket äldre än så. Jag kan inte få med allt här, utan delar med mig av några huvuddrag:
  • Nya perspektiv: ja, efter att ha bott i en värdfamilj och levt i ett community med människor från en annan kultur, med annan bakgrund och andra värderingar tänker man mycket. Jag kan inte säga att jag delar alla deras åsikter, men däremot har jag en helt annan förståelse.
  • Kommunikation: visst har min Engelska förbättrats, jag har ju tvingats att prata ett språk som jag inte alls var så bekväm med. Och jag har lärt mig en och annan fras på Sepedi. Men kommunikation är så mycket mer än så. Det är två vägar om hur jag gör mig förstådd, om hur jag förstår dem, om hur jag förstår att de har förstått samma som jag förstår, förstår ni?
  • Uppskatta det lilla: med SCOREs stora vision Changing life and build stronger communities through sports (Ändra liv och bygg starkare communitys genom sport) är det lätt att tänka efter de stora resultaten, men de är omöjliga att se i Buffelshoek och för de flesta av oss voluntärer. Men vad som faktikst gjort min dag och givit mig energi är de små sakerna och framstegen, att någon har förstått ett gruppspelssystem på en turnering och sedan kan sammankoppla det till VM eller att Mama faktiskt lärt sig använda potatisskalaren.
  • Allt behöver inte vara perfekt: okej, det är frustrerande när jag lagt så mycket id på förberedelser etc, och sedan kan allt arrangeras i sista minuten, och visst, inte bli av svensk kvalitet, men ändå så finns deltagarna där och de uppskattar aktiviteten. Det är ju så, att lite är bättre än ingenting alls, och något som jag nu kan vara nöjd med även om det var tufft i början.

Tidsperspektivet och deras värderingar, det är värt att nämna något om. För det första så ska vi komma i håg att jag har jobbat fullt med sporten i deras community, alltså inte gått i skolan eller lagat mat som alla normala människor där bevöver. Men i vilket fall som helst, oavsett vilka andra uppdrag man har så handlar det ju om att ta det seriöst och prioritera. Det är tuff när vi har så olika värderingar kring hur det ska göras, bara att acceptera. Fast å andra sidan har jag ju alltid fått föregå med gott exempel, så i ett års tid har jag alltid varit i tid (jaja, i hela mitt liv), och ja kanske inte bara i tid, många gånger före tiden. Och ja, några få har också insett att det är inte så dumt, även om mesta delen av personerna fortfarande menar att African time är tiden som gäller.

Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag kan vara lite envis, men att tålamod inte alltid har varit min starkaste sida. Så hur har jag då klarat av allting. Jo, skam den som ger sig, ge upp har inte funnits i min värld och är nu både envisare och tålmodigare - så våga inte möta mig i en duell!

Det var tufft i tisdags, och dagarna för det med alla avsked. Det har varit som om jag har levt i en dröm/lådsass värld under de senaste året. Så att säga hej då till värdfamiljen, vännerna och platsern var jobbigt, och jag saknar dem redan, men som jag skrev där uppe, minnena och erfarenheterna kommer jag alltid ha med mig!

Vad som händer här näst i mitt liv återstår att se, men detta kapitel är nu över och det är dags att leta efter nya utmaningar. Ja utmanande har det varit, och utmanignar gillar ja, mer utmaningar ska det bli!!

Hemma

Så, nu är jag tillbaka. Blir en snabb uppdatering i dag. Vill bara medela att det ar gott att vara hemma, allt ar sig likt...


Bild från flygplatsen, iklädd min traditionella dress från Mama, tillsammans med Mormor och Morfar. Och som hon har sagt daglien sedan jag kom, att jag skulle ha den på mig när jag kom ut från flyget och ingen skulle känna igen mig. De kände igen mig, men visst var de lite förvånade...

Hej da...


Det ar med delade kanslor som jag nu raknar dagarna, om en vecka vid denna tiden ar jag i Sverige. Jag ar valdigt klar med mitt jobb som SCORE volontar, och vill verkligne komma hem och traffa familj och vanner igen. Men samtidigt blir det tungt att lamna.



Hur som helst, i tisdags eftermiddag hade vi lite avslutning, jag hade bjudit in Buffelshoek Sports Committee, Cup of Heroes laget, SCORE cup deltagara coh andra sportiga ungdomar i communityt som jag arbetat med under aret. Jag hade bara tankt att saga hej da och tack for mig. Men nar de horde att jag snart skulle aka, sa fixades det ett litet mini party for mig.



Fick manga fina ord och personliga halsningar om saker som hant under aret. Aven om det ar svart att se nagra dramatiska utvecklingar och handelser i communityt kan jag kanna mig nojd med mitt ar och stolt over de sma framstegen.



En kommentar som snurrat runt i mitt huvud de senaste dygnet var fran en av killarna dar. Han sager "Du har varit en super ledare som vi verkligen kommer att sakna". Det var valdigt skont att hra eftersom det ar nagot jag verkligen forsokt att vara, en bra ledare. Och det ar aven nagot som vi pratat mycket om pa workshops, ledarskap. Vem ar och kan vara en leadere? Och hur ska en ledare vara? etc. Hur som helst, att nagon da lyckats lagga ihop allt vi gjort och dragit en slutsats var imponerande, och att det dessutom var en positiv kommentar om vad jag har gjort varmde.




SCORE cup

SCORE cup har verkligen varit ett lycko avslut pa tiden som SCORE voluntar. Allt ahr gatt over forvantan och resultatet ar helt utan for denna varld (alltsa varlden for forlket har, Buffelshoek). Men tillaggas ska faktiskt att vi ar i topp av alla communities (enligt Nkosana).

Simon och Nico har varit organisatorer och skott allting helt perfekt med minimal hjalp fran mig. De har i sin tur styrt och lart vara Sports Leaders. Vara Sport Leaders ar de som imponerat mest pa mig, tank att alla var med i Cup of Heroes, de flesta ar under 16 ar och det ar forsta gangen de har varit ledare... De ar dem som har tranat barnen och guidat dem under hela lov programmet.

Sydafrika tog hem hela tureringen, efter en frispark som gick ribba in och hela malet rasade, det har alltsa varit dramatik...! Och skytteligan var jamn, men efter finalerna var faridg spelade hade vi en drottning korad med 7 mal och tva prinsar pa 6 mal vardera.




Final klart, Sydafrika i gront, Slovakia i blatt och vara tva domare pa sidorna redo for den avgorande matchen i SCORE cup.


Jag tillsammans med Sports Leaders.

Allt har ju flitigt rapporterats om pa Score hemsidan, las dar for mer detaljerad info...

Saknad lista

For ett tag sedan paborjade jag en lista over saker och ting jag saknat under min tid har, fraga mig inte varfor pappret aldrig blivit inskrivit pa datorn tidigare. Men nu har jag ju all tid i varlden...

Notera att jag har listat SAKER och TING, och saker att gora, alltsa inte personer... For FAMILJ och VANNER ar saklart saknade... Det ar ocksa utan inbordes ordning, bara hur det kom upp i mitt huvud.

Knackebrod - visserligen hittade jag VASA i affaren efter ett halvar, sa numera ater jag det som hemma, men i borjan saknade jag det valdigt mycket. Eller sa var det det att jag var trott pa formfranskan?

Leverpastej och kaviar - okej, inte tillsammans, men palagg som ar annat an jordnottssmor eller sylt, men a andra sidan nar det ar advokado sesong har ar det inte sa dumt.

Filmjolk - mmm... min favorit frukost ar saknad, men hallon och musli.

Fisk - all fisk utan sardeller i tomatsas ar att sakna. Och ser fram emot sommar med farsk fisk, kraftor och rakor nar jag kommer hem.

Kexchoklad - mmm nagon sotsak maste ju skrivas har, aven om det atits alltfor mycket godis.

Cykla - alltsa inte pa en grusvag dar det ar mer stenar och cyklen bara knarrar. Utan att kunna ta min racer pa langtur (avundsjuk pa Sofia som cyklade vattern) eller min vanliga cykel nar jag ska nagon stans.

Lasa tidningen - jo jo, jag laser tidningen har ocksa, exempelvis var det i Daily Sun i dag om Victorias brollop, men jag menar pa morgonen sitta med GP och fa en uppdatering om vad som hander i Sverige och Varlden.

Alfapet - Scrable i all ara, men det ar lite tufft nar det ar pa engelska...

Trana - traningen har for min del har varit valdigt orgelbunden, beroende pa att man ar ute och far och far lite sjukdom da och da. Men sa gott det var nar jag i forra veckan gick pa gym i Polokwane, svettades lite, dock fick jag ju kvitto pa vilken dalig form jag ar i.

Plugga - som tur ar har jag haft lite internetkurser, men anda, ga till skolan saknar jag faktikst. Men antar att det ar dags att vaxa upp, och som mamma tycker att man inte ska vara i skolan hela livet utan faktikst JOBBA...

Kla upp mig - har val aldrig varit mitt stora intresse, och visserligen ar jag uppkladd till 100 for FIFA, men de dar dagliga tillpiffandet har det inte varit mycket av, har mest gatt runt i sportklader.

Ha det man behover lattillgangligt - internet, papper, affarer osv, det ar sa mycket planering som ska till nar praktiska saker ska losas. Och att bara kunna ringa och kolla laget nar som.

Sa, lite av det jag saknat under de senaste manderna. Jag har en annan lista som kanske kommer i morgon om vad jag tror att jag kommer sakna och inte sakna fran sydafrika...

Live fran Polokwane airport

Sa, nu ska ni fa veta vad som hander har.

Till hoger om mig ar tva av de andra volontarerna, de avloser varandra med telefonsamtal till pojkvanner, kompisar och familj och dar emellan klagar de over maten vi far har.

Langra bort til hoger har vi turistinformationen, dar trodde damerna att de besallt flaggor for de lagen som skulle spela i Polokwane, och det var stensakra, fram till det att jag forstorde och sa att det var Honduras flagga och inte Slovenia...

Annu mer till hoger har vi fyra poliser (de ar bara 4 stycken nu, undrar vart resten ar...), hur som helst sa ar de upptagna med att se reprisen av en av gardagens matcher.

Lite har och var gar det stadare, som gar med sina borstar vilket de har gjort hela morgonen... men forfarande ar det langt ifran fardiga.

Mitt framfor sitter en dam och saljer sovenier, eller rattade sagt forsoker, har inte sett nagon som kopt nagot. Men hon ar plikt trogen och dukar upp sitt lilla bord varje dag...

Till vanster har vi check in deskarna, dar ar det fullt os, eller inte. som vanligt ar det lugnt, men anda omkrign 10 pers bakom de tva diskarna. Oj da, nu kom det en for inchecking, fast nasta plan gar nog inte an pa nagra timmar.

Och har sitter jag, bloggar och chattar pa facebook :)

Nu tanker ni sakerligen, jaha... och varfor kallar hon sig FIFA volontar? Jag fragar mig ocksa, fast jag har ju en acreditering och fina klader.

Sa, vad som ar ar att Polokwane airport ar en liten flygplats, endast flygningar till och fran Johannesburg. Jobbet som vi ska utfora ar att ta emot VIP gaster och visa dem till transporten till deras hotell/stadium. Vi ska aven hanvisa media till deras buss samt vara allmant trevliga mot besokare.

Vilka VIP gaster kommer da, hmmm ja det ar ju folk som vill se matcherna, och Polokwane ar en liten stad med bara 4 matcher, inga stormatcher direkt. Med undantag fran i gar, da var det "hektiskt", Frankirke - Mexico spelade ju (och spelarna sag vi nar de kom i Tisdags). Inga hojdar gaster jag tagit emot, dock horde jag nagra svenska roster i gar och dar var kommentatorerna for gardagens match, Glenn Stromberg och Staffan Lindeborg.

Sedan maste det ju tillaggas mer vad vi "roar" oss med, for FIFA (i Polokwane?) ar valdigt oorganiserat... och de lever verkligen inte upp till den utlovade servicen som star i vart kontrakt. Sa vi klagar och klagar, ringer och efterlyser varan frukost och lunch. Jag orkar egentligen inte byr mig, men ar sa trott pa allt gnall, och eftersom jag ar temaledare sa far jag ju ta ansvaret, var och pratade med dom pa voluntars centret, de lovade att battra sig, men exempelvis sa kom var frukost inte foren kvart over 11 trorts att de sa att de skulle komma hit de forsta de gjorde, och lunchen sag vi aldrig innan vi slutade och fick sjalva ga och hamta.

Och det sista vi har att klaga over, det ar KALLT. Hemma i Sverige kan det ju vara kallt ocksa, men dar fryser vi inte 24 timmar om dygnet, dar har vi det varmt inne..!!

Slappt jobb?? Jo, lite for slappt for mig, jag hade hoppats pa nagot mer utvecklande for min del, sa jag skulle lare mig naget som jag kan ha nytta av. Men nu ar situationen som det ar, och lara de andra facebook ar ju lite kul, samt ett och annat svenskt, spanskt ord...

FIFA voluntar


Sa... har kommer en utlovad bild pa mig uppkladd i uniformen :) Dock snvands ullkappan mestadels utanfor...!

Nedrakning

Undrar om Mamma (eller nagon annan) har lagt marke till nedrakningen till hemkomst som ni finns till hoger??

Den 7 juli narmar sig, om 3 veckor lamnar jag Sydafrika...

Uppdatering

Lange sedan jag skrev nagot vettigt, men nu jobbar jag for FIFA och verkar ha ur mycket tid som helst. Sa har kommer riktig langlasning om vad jag pysslat med de senaste veckorna...

Under tranignarna med FIFA har det varit noga med att vi ar i tid, och nar vi ska jobba ska vi vara har minst 30 minuter fore start tiden. Och eftersom jag borjade 6 i morse var jag har halv 6. Men de enda som var har da var nagra sovande vakter. De resterande FIFA folket borkade jobba forst halv 8... kul kul vantan... Det forsta de saer ar att det som sagts pa traningarna bryr man sig inte sa mycket om och att jobbet ar slappt.

Men mer uppdatering harifran senare i veckan (och ja Ingvar, ska fixa en bild pa uniformen ocksa), nu tillbaka till vad som hant tidigare...


Cup of Heroes
Trots att vi inte registerade i tid, trots att vi inte betalade deltagaravgiften sa fick vi vara med. Ni vet SCORE bror ju pa sina donatorer, och de som sponsrar Blouberg vill ju se resultat, sa om vi inte skulle vara i Cup of Heroes skulle ju inte se bra ut

For er som minns Cup of Heroes 2009, sa gick det inte sa bra... Och vi skulle da forsoka forbattra oss fran fiaskot i Tshimbindini. I Mars borjade processen, vi slet med att fa ihop ett lag, men till slut, lite efter utgangs datumet var vi registrerade. Da var det dags att borja trana, men varfor ska man komma till traningarna? Ar det sa vitkgit...? Visst, vissa av deltagarna, si sa dar 10 st (av 30) kom flitigt och jag puschade dem. Hur som helst, jag tvivlade manga ganger under de senaste tva manaderna om vi verkligen skulle klara av att komma till Mohodi (dar som var regionala tavling skulle ta plats), speciellt eftersom vi inte betlade deltagaravgiften...

Men nar veckan kom for avresa borjade det handa saker, folk kom och blev allt mer taggade. Dock hade vi ingen cultural presentation, och tillslut fick jag gripa in och skriva ett drama om deras kultur (se resultatet nedan). Och dagen fore malande vi posters samt flagga och karta over vart parter lant Irrland.

Sa akte vi, sjalvklart efter den tid vi hade bestamt. Men val i Mohodi var det ingenting iordning. Jag har sett manga organisationer av aktiviteter och event under detta aret, men nu var botten nadd (vilket jag trott det varit forr ocksa).

Hur som helst sa borjade aktiviteterna, fotboll var forst ut, vara killar tog full pott 6 poang samt 2 fair play, tjejerna gick inte lika bra... i mixen var det jamnt mellan alla lagen och vi delade. Sedan var det Netball dar vi forblorade med 15-0, fast anda lyckades halla humoret uppe och fa fair play poangen. I volleyball vart det forlust ocksa...

Sa var det ju "off field presentations", alltsa kultur, lagsang osv. Och har hande det grejor. Jag ar mycket stolt over hur king Malete levde sig tillbaka till handelsenra i Botswana pa 1400 talet. For det var var vart drama handlade om, om deras stams ursprung, nar det kom till Sydafrika. En ritkigt hit, och aven for domarna :)

Dagen avslutades sa klart med anonsering av vinnarna. Vi nadde inte hela vagen dit. Men en 2a plats var betydligt battre an sist, och framfor allt att vi hade fatt sa mycket mer poang!! Flera av de som slitit harast i laget bara tittade pa mig efter att vi horde att vi kom 2a och var sa glada. Bast av allt var en kille som var med forra aret, han var sekreterare i organisations kommitteen i ar (tva veckor for gammal for att delta som spelare) och har skott allting exemplariskt, han sager, "Jeanette, we did it, we did it, this is better then last year, isn't it?" Och hela vagen hem i taxin firades det, sjongs och dansades... "Jeanette Jeanette...."

Avslutning med SCORE
Den 9 juni var den officialla slut dagen for SCORE (om man inte ska vara kvar langre for SCORE cup, vilket ar frivilligt men jag ar) Sa hur som helst, veckorna innan var det massor att sta i, vi hade en avslutnings turering med skolorna i fotboll och netball, vi hade en sport festival pa Helene Franz och jag har varit runt i skolorna och sagt hej da... Sa har hallit tal pa 4 morgon samlingar och tackat for mig samt givit brev och pratat med rektorerna pa vissa andra skolor.

Lite mer avslutnugnar vantar, exempelvis med BSC och KBC, jag kan ju inte saga hej da nar jag ska jobba med om i en manad till...

Sedan var det middag med SCORE, eller ja, team Limpopo. Gott att bara ha en sist natt med ganget och saga hej da. Norrmannen blir det traff med i augusit, och resten av de fran Norge ocksa, men Annety har nu akt tillbaka till Zambia...

SCORE cup
Sa samtidigt som vi har jobbat med Cup of Heroes och jag har tagit farval har det varit forberedelser for SCORE cup. Forberedelsern i communityt har gatt mycket bra, dock vantar vi fortfarande pa utrustningen fran SCORE, vi har blivit lovade bollar, bananas, material for att hall lifeskills sessons, en manual for de tva veckorna etc.

Men hur som helst, vi imporviserar med vad vi har och anvander vara de resurser som finns. Och tro det eller ej, men saker och ting gar over forvantan. Jag ar mycket nojd med deras prestationer. Organisatoriskt ar jag bossen over de tva bosserna (en for fotboll och en for lifeskills) och under dem finns det minst 8 Sports Leaders som har varsin av VM grupperna. Dessa ledare ar mesta dels spelare fran Cup of Heroes, vilket gladjer mig, speciellt tjejerna som inte alls var interesserade forut nu kommer till detta, de bara dok upp. Jag hade egentligen vantat nagra andra istallet for dem, fran BSC, men de kom sa sent sa da var det battre att jobba med de som varkligen var interesserade och ville gora naget. Fast det ar klart det ar mer utmanande, manag av dem har aldrig varit ledare, utan bara blivit ledda av andra... Hur som helst sa ar jag helt overtygad om att efter dessa tva veckor, de har vuxit minst 10cm.

Som jag sagt tidiagre sa kommer det pa twitter nar vi uppdaterar pa SCORE cup hemsidan, hall utkik om hur det gar. Aven om jag haller med Mamma om att det inte ar helt latt att orientera sig dar. Och jag ska saga att det ar annu varre for dem (mig) som gor uppdateringarna dar...



Sa allt for mig for nu, hall till godo :)

SCORE for 2010 draw and Kick off

Nu finns det att ta del av SCORE cup draw och fran Kick off i dag pa var hemsida!

Morfar, mormor, farmor, farfar och om det ar nagon mer som inte ar sa haj pa enelska eller lankar - FRAGA om hjalp dar hemma!!!

Bilder...

... fran vad jag ser dagligen sa att ni far en forstalese av vad mycket knasigt/ovanligt man ser har nere. (Fast jag ar van...)


Bekant blomma?? Julstarnor mitt i sommaren pa stora buskar ar lite ovanligt att se i Sverige, men har blommar det for fullt nu overallt.



Min vagg i mitt rum, bilder fran aret som gatt.



Sa har ser det ut pa skolorna, i "koket", detta ar en liten skola med omkring 200 elever. Forestall er hur manga "kastruller" som behovs for de stora skolorna och vilket tungt jobb det ar att rora i groten!!



Lite apelsiner, hos syster Monicca ar det fullt av dem nu, traden ar mer oranga an grona!!


Slutspurt...

... och paborjan av nya aktiviteter. Sa ser min vardag ut nu.

Men far borja med att beratta vad som hande forra helgen. Min otur? borjade egentligen pa fredagen, da vart allt pa mitt USB uppatet av virus, alltsa hej da till 20 sidor final report och massa tackbrev. Lite latt forstord ja. Sa pa lordagen, stressad skulle jag ladda ner lite filer fran natet for att fylla ut igen, och da vart jag av med planboken, kort och pengar... Men meCIn, det kunde varit varre. I vanliga fall brukar jag ha bade telefonen och nyckeln i planboken ocksa, men inte i lordags. Sedan ska man tacka for fint stod, for man ar ratt ensam och vet inte ritkgit vad man ska gora. Men prata lite med Mamma och aven den Sydafrikanska ubunto gjorde mig pa battre humor och pa mandag var det bara att borja aterskapa alla dokument..!

Varfor alla dessa domunet da? Jo, slutet narmar sig, 9 juni ar officiella slutdatumet for SCORE. Sa ska ge tack brev och lite sammanfattningar vad vi gjort tillsammans under aret till skolor, BSC, tribal office etc. Sedan ar det en helarsrapport till SCORE med mycket dret, fast viktiga saker. Ocksa ska det forberedas for nasta volontar som kommer, nar jag kom fick ja ett papper som sa att det var 625 personer i Buffelshoek, det har visat sig vara fel... Sa ska forsoka ge lite mer aktuell information om stallet, arbetet och manniskorna dar :)

Manga tacktal som ska hallas, och i morgon borjar det... Da ar det avslutnings turnering pa Helene Franz. Ska verkligen bli spannande att se hur det blir med alla dessa sporter som ska goras. Har en mycket god organisations kommitte dar som slagits om vem som ska gora forberedelserna, sa det kan val bara bli lyckat?

Sedan blir det mer under veckan, saga hej da pa morgon samlingarna i skolorna etc.

Nasta helg ar det dags for Cup of Heroes, om ni kommer i hag fran forra aret sa var det aldeless i borjan nar jag kom, men nu ar det lagom infor VM sa tv kan komma och kolla (?) Men tror ingen kommer att se pa var tavling. Hur som helst sa far vi se hur det ar, var anmalnings avgift ar fortfarande inte betald, men det ar inte mitt ansvars omrade, jag assisterar i arbetet, men lite far faktiskt komma fran dem ocksa...

Och ja da, pa samma gang sa forbereds det for SCORE cup, vilket ar ett lovprogram som vi ska kora pa (eftersom vart VM projekt gick at skogen). Vi kommer helt att folja SCOREs regler och ar nu pa traning i Polokwane, jag och tva till fran communityt som ska styra och stalla nar jag ar med FIFA. Som ni sag i gar sa la jag upp en lank till sidan for Blouberg, dar kan ni folja allt som hander under 2 veckor! Det kommer att vara fotbollsovningar, lifeskills traning och sa klart fotbollsmatcher. Turerningen blir 5 a side soccer coh foljer VMs program under gruppspelet och har sedan en final dag :) Tror detta kommer bli bra, det gar val inte att mysslyckas...? Har ju lart mig att allt inte behover vara helt perfekt for att manniskorna har ska uppskatta aktiviteterna :)

Men medan SCORE cup pagar i communityt blir det en del tid for mig i Polokwane, pa flygplatsen ikladd svart kostym och sneakers! haha... Gallande skorna far vi val se, var och hamtade min FIFA uniform i gar, och vi far inga skor av dem bara for att vi ska se fina ut? Men det verkade inte som om sista ordet var sagt dar. Och det ar mycket som inte ar helt klart, lessen att saga sa, men jag ar besviken, trodde det skulle halla hogre klass och aven att Sydafrika skulle vara battre forberett... Men a andra sidan, fotboll kommer att att spelas och det kommer att bli VM fest!!

Sedan ar det ju nasta projekt, vad som ska handa efter SCORE tiden. Har ju lagt upp om dromjobb pa Helene Franz, och i onsdags sa lamnade jag in min ansokan. Nu ar det bara att vanta och hoppas :) Det ser bra ut, enligt rektorn sa tror han inte pa nagra sokningar, och han har ju sagt till mig redan i augusti forra aret att han tyckte jag skulle jobba som sjukgymnast dar. Men som sagt var, det ar mycket som ska pa plats forst. Och jag kommer hem den 7 juli, oroa er inte over det! Fast sedan kanske jag aker tillbaka. Det ar svart att mosta nar en sadan mojlighet kommer, ung och farsk sjukgymnast, sa den erfarenhet jag kan fa ar sa mycket att lara och vardeful. Hur som helst, jag haller er uppdaterade om vad som kommer att handa...

Det borjar bli vinter har, och det ar KALLT!!! Langa byxor och troja daglien nu, och pa natterna ar det under 10 grader, ner mot nollan!! Och detar verkligen forkylnings och influensa tider har nu, Mama och Olivia har varit som i ide i over en vecka. Sjalv snorar jag lite, men forsoker att tranga bort det med allt jobb och omkring 5 apelsiner om dagen! For sa ar det, vintertid + apelisin tid har. Kopte ett nat med 17 apelsiner for R10, och alla var de i perfekt smak!!! Sedan ska ni veta att det ar aven advokado tid har, perfekt kramiga att bre pa smorgasen, och de finns i mangder och billigt!

Sa dar ja, nu har ni lite status fran livet i Sydafrika. Hoppas allt ar bra i Sverige ocksa :)

Blouberg's Page - SCORE for 2010

Pa min twitter kommer det i fortsattningen dyka upp pa engelska, (inte bara) men allt som har med SCORE for 2010 att gora. Detta for att sprida vad vi haller pa med i Communityt!

Kolla mer pa http://scorefor2010.ning.com/profile/Blouberg

VM feber

19 dagar kvar till avsprak, vm feber borjar allt komma. Men fragan ar hur redo man egentlgien ar for VM? I dag var jag pa traning med FIFA pa flygplatsen, det ar ett stort anda kaos av byggarbete, och det ar inte pa langa vagar klara inom 10 dagar som ar deadline...



Bilden ar fran en av de stora tvargatorna till Peter Mokaba stadion, ser det lovande ut...?

Jag hoppas jag har fel, men jag tvekar. Och jag ar inte ensam. Hoppas nu att man kan leva upp till ett fint och problemfyllt fotbolls evenemang aven om all struktur runt inte ar helt i sin ordning.

Vilken dag ?

Som setts pa Twtter/Facebook, i onsdags morse sa hade jag ju inte fatt nagot "Plz call sms", samtal eller sms nar klockan var 7, det burkar innebara en bra dag och att allt ar i sin ordning.

Och vilken dag det blev.... helt plotsligt dyker ett dromjobb upp. Rektorn pa Helene Franz har manga ganger sagt att jag borde komma och jobba som sjukgymnast dar nar jag ar klar med SCORE. Har val inte tagit allt for alvarligt pa det eftersom det inte finns nagon sjukgymnast tjanst dar. Men det ar 350 elever dar i stort behov av en (eller flera). Sa pa onsdagen kom en av lararna och fragade mig om jag sett deras anons i tidingen i sondags, det hade jag inte... Men nu ska man alltsa anstalla en sjukgymnast dar.

Jag hade ju redan bestamt vad jag skulle gora till hosten, men vem har sagt att framtiden maste vara skriven i sten...? Hur som helst, soka kan man ju gora, och det lar det sakert vara fler som gor. Sa alltsa inget ar klart eller sa, bara mina tankar som ar over allt, eller mest i Sverige och Sydafrika...!

Sedan ska ju namnas att dagen ovrigt ocksa var ritkgit bra, massa roligt lekande med barnen i forskolan pa Helene Franz, plockade apelsiner hos syster Monicca, fick skrivit mycket pa final report och pratade med Mormor och Morfar :)

Pappas favorit

ar val jag?

och lite bilder fran besoket i Sydafrika, klicka har for att se dem!

End of Service

Japp, slutet narmar sig (allt for fort?). I helgen har det varit End of Service, alltsa har vi traffats med SCORE for avslutning, reflekterande och utvardering. Da kanske ni tycker det ar lite tidigt eftersom det ar 1.5 manad kvar har, men allt blir annorlunda nar VM startar, darav tidig avlsutning.
Allt reflekterande som gjordes under helgen handlade om vad vi lart oss, progressen i communityt, hur SCORE kan forbattras, vad vi kommer att sakna och inte sakna etc. Hur som helst sa var det lanaga listor, och jag tanker mig att jag bjuder pa mitt nar jag kommer hem, summerar alltsa hela aret nar det ar slut och jag kan skriva med alla bokstaver, inte maste stressa i vag for mer jobb...

Paborjar flitigt arbete pa flipchart (som alltid med SCORE), och som ni delvis ser sa ar jag nyklippt, enlugg och kort tofs ar allt som ar kvar...

En avslutnings bild med "Team South Africa". I svarta mossor har vi alla vi volontarer som varit pa samma 1ars projekt och 4 staff medlemmar utan mossor.

Besok fran Pappa

Sa, nu blir det lite skrivande har. Dock ar tagentbordet inte utrustat med alla speciella bokstaver vi har i Sverige, men ni far halla till godo pa detta viset de sista tva manaderna. Lika sa blir det nog inte bloggat sa ofta eftersom jag inte har dator och internet sa latt tillgangligt langre.

For tva veckor sedan kom pappa ner till sydafrika, efter poliseskort kom vi till slut till hotelet (pappa hade kort lite fel, fraga honom om ni vill veta mer). Efter en natts somn begav vi oss med bilen till Swaziland, vilket ar ett litet kungadome intill Sydafrika. Dar spenderade vi 2 dagar med besok i en Swazi kulturby, kollade pa en av varldens aldsta gruvor och ett svenskt (!) glasbruk. Vad som farschiderade mest var kulturen, man lever till stor del kvar i gamla traditioner och imponderande historia om den forra kungen som hade 120 officiella fruar (och minst lika manga inofficiella?) och omkring 600 barn! Vidare bjod Swaziland aven pa ett mycket vackert landskap med dalar och berg samt en fantastisk natur!!

Fran Swaziland akte vi vidare till Mosambique, langt i fran samma klass. Ett korrupt och smutsigt land dar vi nast intill vart arresterade for att vi inte hade med oss passen nar vi var ute och gick...! Skulle dock garna varit dar lite langer sa man hade sett naget, nu blev det nastna bara natten innan det bar av vidare tillbaka till Sydafrika.

Vi kom nu till Kwa Madwala game reserv, i narheten av Kruger parken for safaris. Och djur sag vi, ett lejon valdigt nara! Vit noshorning, elefanter, giraffer, zebror mm. Och harlig avslappning var det med massage och lite ''lyxliv''.

Sista anhallten pa resan var Blyde Canyon River. Helt fantasktiskt vad naturen kan skapa pa sina stallen! Med utsiktsvyer (som kunde varit klarare med battre vader), grottbesok och jattegrytor - massa harligheter och spannande historier att lara!

Slutligen bar det av till communityt for besok dar for pappa. Det var pa min fodelsedag, sa sjalvklart firades den. Dock inte som vi ar vana riktigt... men med tarta och snask sa klart! Fodelsedagsfirande ar inte sa vanligt och inget man riktigt uppmarksammar, men saklart, for mig vart det ett minne for livet hur de firade mig och de fina fodelsedagskorten jag fick! Och saklart, besoket fran pappa var val basta tankbara fodelsedagspresenten?

Pa tisdagen och onsdagen fick pappa folja med mig coh se vad jag egentligen gor har, alltsa i skolor och pa moten. Dock gick jag lite pa halvfart sa han skulle orka med. Men desto mer har det varit nar han lamnade och kommer det att bli den resterande tiden.

Hur som helst, mycket yatzy har det ju blivit, for er som last twitter/facebook sa vet ni ju att jag lagt mig en del sa att pappa skulle fa en chans att vinna och inte forsta hans sydafrika vistelse. Sa tror allt att han ar nojd, och det ar jag ocksa, i massor - tack pappa!

Sjuk dator

och sjuk Jeanette. Men en av oss ar frisk i alla fall. Och det ar jag. Tur det, for i dag kommer pappa. Ar nu pa vag for att mota honom i Johannesburg, sedan blir det en tur till Swazland, Mosambicq, Kruger parken och Blyde canyon. Ska se och gora massa spannandet, en va behovlig ledighet (igen), men bast av allt - traffa pappa :)


Som ni ser sa ar bokstaverna inte som de ska, och sa kommer det att bli. Min dator startar nu inte alls och jag har forsokt med alla mojlga saker. Sa som att skruva i sar den for att ta tu all damma, men det som fanns var en skalbagge... och i ag har jag letat efter servic, men de sager att det ar ett hopplost fall. Sa de sista tva manaderna far bli sa har. Och ni tankar ju, jaja, bara hon skriver sa ska vi inte klaga. Ska gora mitt basta. Mitt storsta problem ar dock alla viktia dokument jag hade pa datorn, alla rapporter som ska goras nu mot slutet.... men men sant ar livet.


Vad som mer har hant sedan sist da... det var ju pask och in-service med SCORE. Vi misslyckades med deadline for Cup of Heroes registreringen nar jag var i Port Elizabeth, men SCORE gav oss en andra chans och pa fyra timmarfixade jag de som de inte fixade pa en vecka. Sa konstaterar alltsa, att om inte jag gor nagat sa hander INGET. Nu far vi val se vad som blir gjort den kommande veckan, men i vilket fall som helst sa ska jag inte oroa mig allt for mycket utan njuta av tiden med pappa!!


Sedan har jag ju ocksa varit pa FIFA training. Alltsa utbildning for oss volontarer. Kan ju borja med lite siffror. Omkring 68000 sokande i Sydafrika, varav 5005 i Polokwane, av dem var 3000 pa intervju och 1395 ar nu utvalda varav 66 ar fran utlandet. Dock far de andra internationella volontarer sin traning genom internet, men eftersom jag befann mig i landet var jag dar. Och jag var den enda vita... jag var valdigt uttittat, isch, inte alls bra, jag ar ju en vanlig manniska jag ocksa, och sa manga som kom och ville bli van bara for att jag ar fran utlandet och fragar efter telefon nummret efter 1 minut fastan de inte har nagot vettigt att saga over huvud taget... sjukt besviken. de var ju vuxna som ska ta hand om turister, skarpning! Vidare sa har jag blivit flyttad fran hospitality till Welcoming and information service at airport. Jag ar nojd med det, som jag sagt fron borjan sa kvittar det vilket, bara att fa ta del ar grejen. Men ser fram emot det :)

Far ju ocka forklara vad jag skrev pa twitter/facebook, att jag laste volontars eden. Vi var 5 som laste varsina loften, som sedan alla andra repeterade. Det var grymt stort att sta dar infor mer an 1500, och darbland SAFA (South Africa Football Association) presidenten...!

Tack och hej - leverpastej (det saknar jag verkligen, har gjort en saknad lista nar jag var sjuk, men den far vanta med att publiceras...)

Bildbevis Buffelshoek


Så här ser det ut när Oliva tvättar håret. Hoppas ni i bakgrunden kan se en flaska med diskmedel och en påse med tvättmedel, det är nämligen vad hon använder. Kanske inte så konstigt att deras hår är annrolunda från mitt?



Jag tillsammans med Thabang, efter att ha varit och inhandlat kycklingen är vi nu redo för slakt.



Och slakt vart det, kan ju inte säga att kniven var den skarpaste, sågade mig igenom halsen, men hänsyn till er har jag besparat er bilderna på resen av processen, dvs styckningen.


2 timmars arbete


Jag tillsammans med KBC på fotbollsturneringen på hemmaplan, och nya matchtröjor har de införskaffat, lite löst folk i bakgrunden så klart som alltid när kameran är framme

Bildbevis Port Elizabeth



Jag tillsammans med eleverna från Helen Franz. Fem av killarna i bakre raden deltog i CP-soccer (7 manna fotboll), den sista, han med svart vit randig tröja är friidrottare tillsammans med de två tjejerna i mitten, på kanterna har vi tennisspelarna.




Tennisspelarna Sello och Mathaba från Helen Franz som tog brons




Cynthia - stjärnan från Helen Franz med 2 guld och 1 silver i kula, spjut och diskuss.




Löpning för de blinda, riktigt spännande att se, och de springer fort. Killarna i orange väst bredvid är guider, dock är det strikta regler, de ska ju bara se till att den blide håller sig på rätt bana, så det krävs en hel del sammarbete...


Nedbank National Champinship

Team Limpopo 2010



Vilken härlig vecka, om vi bortser från armhålan och allt för mycket pap och fast-food. Men annars har det mesta varit perfekt. Nedbank National Champinship är sydafrikanska mästerskapen för funktionshindrade och synskadade arrangerat av SASAPD.

Förra onsdagen bar det av, och efter ett dygns busstur ankom vi till Port Elizabeth. Bussen var inte direkt någon lyxbuss, en gammal volvo med 5 säten per rad. Vi hade då korsat hela landet, från nordliga Limpopo till syd(ost)kusten. Vi hade även varit stillastående i 4 timmar på ett och samma ställe på grund av att en lastbil fått stopp, och det var mitt i natten så ingen kom ut i vildmarken för att hjälpa till. På torsdagen var det inget på programmet, även om vi trodde att öppnings ceremonin skulle vara då, men den var på fredag kväll. Deltagarna fick också sina overaller, och jag måste ju bara nämna om dem. För er som var med på Kinna-lägret med BFF (allt för många år sedan men borde vart runt 2002?), vi trodde tjejer vi fått de fulaste som gick att hitta, tills vi såg killarna, och nu har jag sett ännu värre!

Fredagen innebar klassifikationer, eller rättade sagt omklassifikationer. Jag hade då frågat om jag kunde göra sällskap med de eleverna från Limpopo som skulle dit, och visst, inga problem. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, istället hamnade jag bredvid sjukgymnasterna och tittade på alla klassificeringarna! För det första, det är grymt många olika klasser att hålla reda på och skillnaderna är ibland hårfina, och för det andra, min sjukgymnastiska terminologi repeteras igen. Hur som helst, klassificering görs för att de ska tävla på så lika villkor som möjligt utefter individens funktionsnedsättningar och kapacitet, men alla är ju unika…

Lördag var det inga tävliga för någon från Limpopo sa de, (dock fick jag veta att jag missat fotbollen eftersom de åkte ut tidigt…). Men dagen var inte bortkastad för det, på samma hotell som oss bodde Team Namibia (Namibia deltog eftersom de är så få i sitt land och inte har några tävlingar) och gjorde dem sällskap för styrkelyft. Det är för de starka pojkarna, alltså inga tjejer deltog, men alla var inte jätte starka, och med tre månaders träning (?) hade jag slagit den som tog minst. Min namibiska vän som deltog klarade 185kg i bänkpress, lite för mycket för min del. Även om jag försökte övertala två synskadade killar i deras lag att jag tog det med en av mina biceps, men efter lite eftertanke och tittat på mig sa han ”men det är ju inget där” och klämde på min arm. Så utöver tävlingarna hade vi väldigt trevligt bredvid också.

Söndag innebar friidrott för mig för att supporta Limpopo gänget. Det var lite svårt att hänga med på allt och ha koll på allt, det var ju inte så organiserat att jag hade ett eget programblad och med alla klasserna, tror det är ett tiotal, sedan är deltagarna indelade efter ålder och kön, så ni anar inte hur många lopp det var för 200m, och alla var finaler! Jag följde mest de med de fysiska funktionshindren eftersom de kommer från Helen Franz. Även på måndagen var det friidrott för dem, och den totala medaljskörden blev 11 guld, 4 silver och 7 brons för Limpopo. Och man kan fråga sig hur speciellt det är att ta alla dessa medaljer när de många gånger är ensamma i sin klass eller bara ett fåtal deltagare. Men för det första, en medalj och en seger är alltid något stort. Sedan ska det också nämnas att det sattes 5 sydafrikanska rekord och ett flertal personliga, vilket är en mycket viktig del, att de förbättrar sina egna prestationer från år till år. En av killarna från en annan skola i Limpopo, Lucky, kom till mig efter måndagen med ett så stort leende och sa ”2 sydafrikanska rekord”, det var verkligen hans dag och det som betydde något för honom. Att han blivit uttagen för internationell uppföljning i den Sydafrikanska satsningen mot London 2012 var också ett plus som jag fick höra om senare.

På måndagen var jag med rullstolstennisspelarna. Inte för att jag är någon tennis-fantast, utan för att se så mycket olika som möjligt och stötta eleverna. Och inte heller är jag något större tennisfan nu heller. Tyvärr var det ingen höjdare, det var en serve, som antingen var misslyckad och poäng till andra laget eller ett servess. Men vad gör det, brons blev det! Och det kan bara bli bättre för dem nästa år, då har de vuxit till sig lite, Limpopo deltagarna var helt klart minst och tennisplanen är stor, det behövs mer kraft i armarna. På måndagen fick ju även ett doktorsbesök klämts in, men allt om det i förra inlägget.

På tisdagen var det inga tävlingar, i idrott. Det blev en tur på ett köpcentrum, och därbredvid fanns en utförsäljningsbutik, där pågick tävlingarna. På kvällen vart det avslutnings ceremoni och efter det var det fest för ledarna. ALLA skulle in i ett hotellrum, tur jag åt antibiotika och kunde skylla på att jag var trött så jag inte behövde vara med allt för länge…

Onsdag morgon, inpackning av bussen var sagd klockan 8, men som ni vet, Afrika är Afrika. Fast även om jag är van slutas jag inte förundras hur sjukt ineffektivt saker och ting kan gå här… I väg kom vi, och hemma är jag!

En mycket lärorik vecka på många sätt och vis, det har varit väldigt spännande. I Sydafrika har man ett fyraårs projekt/avtal med Nedbank som sponsor mot London 2012, och där ska även jag vara, hur och med vilken funktion får vi väl se…

Jag mar bra

ni behover INTE oroa er!

Okej, jag forstar att ni blir oroliga nar jag har varit hos doktorn, det tillhor ju nte vanligheterna. Men har har det blivit lite vardags sysselsattning, 3 ganger pa 3 manader... Sa tankar jag far ta en liten snabb uppdatering om min halsostatus, resten om hur det ar och har varit i Port Elizabeth kommer nar jag kommer hem (till helgen).

Vad som har hant ar att jag for nagra veckor sedan fick ett nytt bett pa mitt andra ben, men denna gangen oppnades det sig fin fint helt sjalvt efter nagra dagar och bolden tomdes. Sa for en vecka sedan eller sa fick jag ny bold, denna gangen i armhalan, det var som en pingisboll inne med nagra bulor... Jag ville ju vara har i Port Elizabeth for att vara med idrottarna och inte heller stalla till med extra besvar, sa sa inget, men i gar vart gransen nadd nar det borjade domna i armen och fingrarna (ulnaris nerven trycktes det pa). Sa fick besoka doktorn har. Och han sag till att skara upp och tomma ut massa var och blod, typ som en orm denna gangen i jamnforele med masken sist ^^ Detta skickas nu till labratorium eftersom det formodligen inte ar nagot bett utan nagot i mig som orsakr problemen.

Trots att det var fruktansvart smartsamt och jag grat lite hos doktorn nar han skar och tryckte sa mar jag valdigt bra nu. Enda problemet vart lite hudallergi fran tejpen for bandaget, en olyucka komme rju sallan ensam. Men men, alltsa, allt ar bra och jag knaprar nya piller :)

Morgonstund...

... har guld i mun.

Som vanligt är jag uppe tidigt, tidigare är tuppen i dag!

Har varit mycket att stå i den senste tiden och om en timma måste jag lämna hemmet för avresa mot Port Elizabeth! Även om förra veckan var en ritkgit skit-vecka som ni såg från Twitter/Facebook så går ju solen upp nästa dag ändå, och jag vaknar några erfarenheter rikare. Men det tar mycket energi när man jobbar +/-12 timmar om dagen och får lite tillbaka, det är ett steg framåt och ett steg bakåt. Hur som helst, nu ligger vi på plus, men det är upp till dem här att se till att vi inte ramlar tillbaka när jag är borta, bland annat måste de se till att registrea oss för Cup of Heroes (vilket jag försöket med i två veckor).

Vad jag ska göra då, nej det blir inte någon semester om ni trodde det. Utan tillsammans med Helene Franz, skolan med de funktinshindrade barnen åker jag till Port Elizabet, vilket ligger på sydkusten så en bussresa tvärs över landet väntar. Väl där är det Nedbank National Championship, alltså Sydafrikanska mästerskapen i skolidrott, vi (alltså Limpopo) kommer att delta i friidrott, CP soccer (!) och kanske något mer som jag inte är helt säker på. Men en uppdatering blir det under påsken...

Nu får jag se till att göra mig klar här, ut och hämta vatten, packa (bara det sista...) och äta frukost! Tills nästa inlägg kommer, håll koll på Twitter/Facebook för uppdateringar från Port Elizabeth!

Resebrev

Nu finns mitt andra resebrev på NIF:s hemsida.

Dålig skörd i år...?


Ja, det har varit dåligt med regn här.
Dock ger majsplantorna majskolvar - inte så tokigt!

Press release

Satsar på ett ilägg på 3 olika språk… Svenska, Engelska och Sepedi (mest för skojs skull, se om ni förstår sepedi!). Det är vår press release för vårt VM projekt skriven av Masinga som är koordinator för projeket. Dock har jag gjort översättningen till Svenska, och det är inte alltid helt rätt att få till det när det är någon annan som skrivit från början...



2010 FOTBOLLS VM I SYDAFRIKA

Sydafrika har för första gången fått chansen som värd för 2010 fotbolls VM. Resten av fotbollsvärlden vänder sina blickar till Sydafrika i juni för start of den mest spännande och underhållande sports aktivitet/evenemanget. Fotboll uppmuntrar och skapar vänskap mellan olika länder, så som ett resultat har vi (i Buffelshoek) organiserat en fotbollsfestival som kommer att följa VM:s spelschema. Det kommer att bli en turnering med 32 lag, om Sydafrika spelar mot Mexiko, så kommer vi att ha två lag före den riktiga VM matchen representerande de båda lagen. Detta är ett stort fotbollsevenemang som måste kommas ihåg.

FIRANDE AV VÅR EGEN FOTBOLLSFESTIVAL
Vi kommer att ha små fotbollslag, de kommer att bestå av fem i varje lag. Våra 32 lag kommer att representera de 32 lag som deltar i VM. Registering kommer att bli i maj 2010.

Vi kommer att ha en storbilds tv (Public Viewing Area PVA), där resten av Buffelshoek kommer att samlas och för att se VM fotboll. Våra matcher kommer att hållas på Seriaki Sport Facility. Idrottsanläggningen kommer att få ett staket runt.

Det kommer att vara en entré avgift för folk att komma och ta del av VM. De måste betala R2,00 om Sydafrika spelar och R1,00 när Sydafrika inte spelar.

- Det kommer att vara speciella plaster för VIP
- Det kommer att vara en kiosk
- Lokal DJ:s och underhållare kommer att roa oss efter matcherna

Projektet kommer igen att skapa möjligheter för ungdomar att bli tränade och hur man arrangerar stora evenemang och First Aid utbildning.

ORGANISATIONS KOMMITTÉ
Den valda organisations kommitté består av Buffelshoek Sports Committee (BSC) medlemmar, från lokala fotbollsklubbar och stakeholders i relation till deras kvalitéer och potential.



2010 SOCCER WORLD CUP IN SOUTH AFRICA

South Africa has for the first time got a chance to host 2010 soccer World Cup. The rest of soccer world fraternity will heading to South Africa in June to kick-start the most exciting and entertaining sport activity/event. Soccer encourages and creates friendship among different nations, so as a result we (in Buffelshoek) have organised a soccer festival which will run concurrently with the World Cup fixture. It will be a 32 team soccer festival, if South Africa is playing versus Mexico, we will have two teams before the actual World Cup game representing the both teams. Thing is a big soccer event that need to be remember. This is a big soccer event that needs to be remembered.

CELEBRATION OF OUR OWN SOCCER FESTIVAL
We will have small soccer teams, which will compose of five each side. The 32 teams will represent 32 teams which will be competing during the World Cup. Registration of teams will be in May 2010.

We will have a big screen/public viewing area (PVA), where the rest of Buffelshoek will gater and enjoy to watch the World Cup soccer. Our games will be held at Seriaki Sport Facility. The facility will be fenced.

There will be entrance fee for people to come and be part of our World Cup frenzy. They will have to pay R2,00 if South Africa is playing and R1,00 when South Africa is not playing.

- There will be a special place for VIPs
- There will again be a Spaza shop
- Local DJs and entertains will entertain the crowd after the World Cup games

The project will again create opportunities for youth to be trained and how to organise big event and First Aid education.

ORGANISING COMMITTEE
The elected organising committee comprises of Buffelshoek Sports Committee (BSC) members, from local soccer clubs and stakeholders in relation with their skills and potential.



MOGOPE WA KGOELE YA MAOTO MO AFRIKA BORWA NGWAGA WA KETE PEDI LESOME WA LEFASE

Afrika Borwa mono ngwaga e atlegile go swara mogope wa lefase wa kgoele ya maoto. Go tla be go ipshinwa ka bogela bokgoni bja kefase ja bophara. Kgwele e tswala ebile e tlisa segwera mo tikilogong ya bo rena ya Buffelshoek. Re ikemisiditse go swara dipapadi tseo di tla bego di sepelelana le matengwa a mogope wa lefase pele ga ge dipapadi di ka raloka, mohlala ge Bafana Bafana ba raloka papadi ya bona ya mathomo kgahlanong le naga yaMexico le rena re tla ba le papadi yeo e lego gore dihlopha di theelela dinaga tse pedi tsa ka godimo.

Ga tee Afrika Borwa e swere mogopo, re nyaka go o dira segopotso megopolong ya batho ba Buffelshoek.

KETEKO YA MOGOPE WA RENA WA KGOELE YA MAOTO
Re tlo ba le dihlopha tse di kopana tsa kgoele ya maoto. Dihlopha tse di tlo ba di emetse dihlopha tse masometharo pedi tseo di tla bego di phenkgisana mo mogopeng, dihlopha di tla bopja ke baraloki ba bahlano sehlopha. Go ingwadisa ga dihlopha go tla ba ka kgwedi ya bohlano (May 2010). Re tla ba le thelebisene e kgolo go bona le go hlalela dipapadi . dipapadi tse di tla hlalelwa Seraki sports facility(go tla ageletswa), moo go tlo go lefelwa ge go tsenwa.

DITEFELO DI KA TSELA YE
Geo go raloka Afrika Borwa go tla lefelwa ranta tse pedi.Ge go raloka dinaga tse di ngwe go tlo lefelwa ranta.

Go tla be le lefelo la bahlomphegi
Gwa ba le kgwebo gona mo facilithing
Re tla ba le di DJ’s le dihlopha go bina go thabisa batho morago ga papadi

Projeke ye e tla tlisa thuto, go beakanyeng go laola dipapadi. Thuto ya tsa ba thuso ya pele yeo e tlogo fiwa baswa.

KOMITI PEAKANYI (ORGANISING COMMITTEE)
Komiti e kgethilwe go beakanya mogope wo .Komiti ye e bopsa ke maloko a:
Buffelshoek Sports Committee (BSC), maloko a dihlopha tsa kgoele ya maoto le batsea karolo, ka maemo, bokgoni (mengwaga) le bong bja go fapana.

Om vad jag gjort den senaste tiden...

Tiden går fort ibland, för fort när man har roligt, och jag har varit lite dålig på att prioritera att uppdatera bloggen. Men här kommer lite om vad som skett de senaste veckorna.

Torsdag 4 Mars: Nått så när vanlig skoldag, fotboll med klasserna och assisterades av två killar från communityt, det funkade bra och de fick mycket frihet även om jag hade bestämt programmet. Det är också spännande att se skillnaden på hur de agerade inför första klassen till sista då de i princip skötte allt själva. Sedan vart det ett möte inför vårt VM projekt (mer kommer om detta snart, än så länge lite hemligt).

Fredag 5 Mars: Var på Kgopudi, en av de high schools jag inte jobbar på, men på grund av projeket ”Dreams, Future and Career”, riktigt lyckat, och det är väldigt bra för mig att möta eleverna i en annan miljö också än bara på sportsplanen, alla är inte intresserade av sport och kommer inte dit av sig själva, men fick nu chans att bekanta sig lite med mig. På kvällen vad jag på kalas, mitt första födelsedagskalas sedan jag kom hit. Det är ju så att födelsedagar firas inte som hemma, man är inte så noga. Men en grannfamilj här hade i alla fall bestämt sig för att ha kalas för minstingen som fyllde 2 år. Kom inte och tro att det var som hemma i Sverige. Ett bord var uppdukat för Miss birthday och några vänner. Sedan var det en programdirector som skötte introduktion av en agenda med +/- 15 olika nummer, det var grattis tal, dans, bön och så klart skära tårtan. En trevlig fredagskväll, och de har redan börjat planera för mitt födelsedagskalas, och pappa du är ju här då, så du ska få se på grejor!

Lördag 6 Mars: Som känt blev det ju ingen ladies soccer turnering, istället blev det bullbak och tillagning av lasagne. Efter en shoppingtur i Buchum då, spenderade mer än 2 timmar i mataffären, och inte för att det är stort där, utan för att de är så fruktansvärt långsamma i kassrona, 1 timma i kö och sedan 30 minuter för dem för att reda ut hur man gör när någon vill betala med kort, Africa is wounderful.

Söndag 7 Mars: Lite pappersarbete, kunde och borde gjort mer. Men var och mötte Dash och sedan vart det kvällen. Dash är som jag skrivit tidigare en sydafrikansk kille som åkt till Norge under 6 månader som idrotts volontär.

Måndag 8 Mars: Började med att träffa alla klasserna (det är bara 5) på Raseakala med Dash, vi pratade om våra erfarenheter att vara volontärer i ett annat land och lät eleverna komma med frågor. Sedan vart det i väg till nästa high school, usch usch vilket dåligt bemötande av rektorn, har varit väldigt tålmodig med honom de senaste veckorna, men när han säger att ”hade jag kommit till ditt land hade de då inte ens låtit mig komma in i skolan för jag är svart”, då kokade jag inombords. Hur som helst, trots våra överenskommelser så fick vi bara se tre klasser, och jag tycker verkligen synd om eleverna att han inte prioriterar bättre eftersom alla kommer och frågar om vi inte kan komma till dem också. Jaja, sämsta bemötandet av någon sedan jag kom till Sydafrika, men inget att göra mer än att snällt skriva ett brev och tacka för allt han gjort för mig och den tiden vi fick, alltså, säg inte vad du tycker utan slicka rumpan. På kvällen coachade Dash KBC och jag spelade. Efteråt frågade Dash mig om jag alltid jobbar så här mycket. Och ja, svaret är så är mitt liv. Han tyckte det var lite för mycket…

Tisdag 9 Mars: Sista skolan med Dash. Dagen börjar med att rektorn, som i övrigt är en riktig pärla, tar med oss ut för morning assemble, och helt plötsligt så ska vi säga något, ja ja tänker jag och pratar på. Efteråt kommer Dash till mig och säger att han vart nervös, och ju mer jag tänker på det i efterhand, bara prata engelska inför 900-1000 elever utan att tänka var allt lite speciellt… Hur som helst flöt det på bra i skolan och jag fick vinkat av Dash vid 11 tiden för att bege mig till nästa aktivitet. Det var möte för att stämma av att allt var redo för torsdagens skolturnering, och hör och häpna, hälften var fixat, och den andra hälften fixades under eftermiddagen. På kvällen var det möte med sports committee, som vanligt var de få som gjort sina åtaganden, men för första gången dök Mr Ledwaba upp. Mr Ledwaba är kontaktpersonen för SCORE och communityt, han har inte skött sitt jobb så jätte bra, och allt är alldeles för invecklat för att förklara, men hur som helst, kanske han blir lite supportande nu? Ringde också och sa grattis till mormor!

Onsdag 10 Mars: Helen Franz hela dagen. För andra veckan i rad följdes i princip programmet. Och nu kunde vi även vara inne i deras idrottshall. De har alltså en hall där, men den används inte så mycket för idrott eftersom den ofta hyrs ut, så hittills i år har den varit full av nya glödlampor för Escom, hur det gynnar sport och fysisk aktivitet kan man ju fråga sig?

Torsdag 11 Mars: Interklass aktiviteter på Matjektetlane, alltså klasserna spelade netball och fotboll mot varandra. Flöt på i stort sett utan problem och vi var färdiga endast 30 minuter efter planen. Så då kastade jag mig i taxin, eller ja, jag fick ju vänta 45 minuter (!) för att åka till CPFM (Contact Person Forum Meeting) i Polokwane. Alltså, alla communites som SCORE jobbar med i Limpopo sänder två personer, kontakt personen och en till för att dela utmaningar och framgångar. Inget möte på torsdags kvällen, utan bara grillning. Blev också lite tjöt med Kjell-Kristinan och Bennedikt ut och sedan med rumskompisen Annetty, det är skönt att få träffa de andra volontärerna igen och dela med sig lite av våra erfarenheter.

Fredag 12 Mars: Workshop hela dagen. Diskussioner om Cup of Heroes, vad som är problematiskt i communityna och vad som faktiskt fungerar bra. Sedan vart det en netball och en fotbollsmatch mot två lokala lag. Själv spelade jag 5 minuter netball innan jag blev utbytt, hade gjort för många regelbrott tror jag, de kommer nya hela tiden och det är ingen logik alls. Inte mig emot att bli utbytt i alla fall, bättre de som kan spelar. Så efteråt var det fotboll, och då vart jag med på planen hela matchen, ensam tjej med killarna.

Lördag 13 Mars: Avslutning på Workshopen och sedan hemfärd. Det var riktigt varmt igen här, kvavt så vart väldigt trött och slappade resten av dagen… Fast det var inte så mycket kvar av dagen ju, var hemma vid 4, men lite lördags mys med en bok och choklad var lagom ansträngande.

Så där ja, nu är vi i kapp. I dag har det inte varit mycket mer än morgonträning med KBC, allt för att se att spelarna inte är för bakfulla för att kunna spela i dag. Nu blir det lite pappersjobb innan jag ska bege mig till fotbollsturnering med dem!

I veckan som kommer blir det mycket möten, uppföljning av förra veckans interklass aktiviteter, om VM och Cup of Hereos, hinner jag ska jag även vara med när de diskuterar sin konstitution i Buffelshoek Sports Committee. Till helgen ska vi hålla Workshop här, Sports and Gender och på söndagen är det 5 á side tournament. Sedan kommer måndagen eftersom är en röd dag eftersom söndagen är Human Rights Day och då ska vi gå upp i bergen och följa upp. Sedan är det nästan den 24 Mars och då åker jag förmodligen till Port Elisabeth med Helen Franz för Nedbank National Championship. Så om jag inte skriver på ett tag igen vet ni i alla fall vad jag gör…

Livet leker

Okej, ibland händer det att jag klagar i mina inlägg, frustrationen måste ibland på något sätt få komma ut. Men det finns ju alltid en positiv sida här nere, och de två senaste dagarna har varit så kanon bra! Fast ja, det började redan i måndags efter pissmötet med ladies soccer.

Vad som hände i måndags kväll var att en kille, Dercik, som är i Buffelshoek Sports Committee kom och pratade med mig. Han var lite bekymrad, han känner att han inte hinner med allt, då han är i grade 12 ställs det väldigt höga krav och fokus på skolan är ett måste. Så självklart respekterar jag att han vill prioritera det framför alla möten och aktiviteter. Nu vet vi att vi inte räknar med honom, men när han kan är han varmt välkommen. Tänk om fler hade agerat så, allt hade varit så mycket lättare. Att han kom och var så ärlig gjorde mig så glad, det händer inte ofta här, men det är väl lite av utveckling som sker här…?

I tisdags startade jag ett litet projekt om ”Dreams, future and career”. Så då tänker ni väl, vad har det med sport att göra? Inte jätte mycket, men det är även utvecklingsarbete som ska bedrivas. Och idén kom efter ett delmoment i en workshop som var väldigt uppskattad där man skulle måla sitt liv om 5 år (såklart gillade planerings freaket Jeanette även denna övning) och sedan göra en plan för att nå dit. Idén kom också efter att lärarna frågat om lite motivation av eleverna och att de gärna talar om min ”karriär” inför dem ”titta på henne, 22 år, klarat matric (gymnasiet) och 3 år på universitetet, och nu kommer hon till oss som volontär, där har ni något att sträva efter”. Så det hela projektet är uppdelat i två delar ett när dessa uppgifter introduceras, att måla sitt liv och göra en plan för det samt del nummer två som kommer att bli nästa måndag och tisdag. Då kommer Dash, en sydafrikansk kille från Limpopo som tog chansen som SCORE volontär 6 månader i Norge, så tillsammans med honom ska vi prata om våra erfarenheter om att åka till ett annat land och volontärsarbete, mer uppföljning om projektet i sig kommer. Men i tisdags, det var en bra start på den först high school, i morgon blir det nummer två, och en och en halv vecka senare nummer tre.

Mer från tisdagen, jag gjorde då ett besök hos ett av de andra fotbollslagen. KBC får ju vara i mitt hjärta, men jag är här för alla i communityt. Och så roligt det var att vara med Thalane, såna ödmjuka killar och så kul det var att spela fotboll!

Så kom onsdagen, en dag fylld av jobb, nästan 12 timmar. Fast tiden går fort när man har roligt. Helen Franz stod på schemat, och näst intill perfekt följdes planen (!). Två saker att nämna som lite extra. Fick en hel del positiv feedback från lärarna, de har inte varit med så mycket tidigare. Men en av dem berättade att när de fick lite strängare direktiv från utbildnings departementet om att inkluderar mer fysisk aktivitet i LO hade det blivit mycket klagomål, hur ska de gå med dessa eleverna? Klasser blandade med rullstolar, kryckor, unika gående, fungerande armar, defromiteter, ja allt möjligt olika! Så kom en av lärarna till mig efter lektionen i går och sa, att jag verkligen lyckats med att få den alla aktiva på sitt sätt och gett så mycket idéer. Jag blev så glad. Självklart undrar ni vad jag gjorde som var så fantastiskt då. Programmet var enligt följande; uppvärmning i from av ”follow the leader”, vilket menas att var och en gör de någon rörelse, alla härmar fast på sitt sätt, och så passade vi basketbollar, alla var med fast på sitt sätt. Sedan kom vi till det lite mer trixiga, ha match, då delade jag dem i två grupper, en för de med rullstolar och en för de gående, två koner på varje plan att göra mål på genom att placera bollen på konan, och i övrigt följ basketreglerna, allt för att göra det så enkelt som möjligt. Kunde alla delta då? Nej inte i matchen som spelare, men de fyra eleverna som inte hade tillräcklig armfunktion fick således bli domare och målräknare, så således lunde alla delta fast på sitt sätt. Tänk er även den känslan, du är alltid beroende av någon för att förflytta dig osv, men nu var det tvärt om, när bollen gick ut vändes allas blickar mot dig och de litade på ditt beslut, fräckt! Sak nummer två som var en highlight från gårdagen där var med sjukgymnastikgruppen, vet inte vad det var med dem i går, kanske att jag äntligen lärt mig namnet på dem? Eller ja, men så mycket skratt, men bara att ligga på mage och titta upp i taket ifall det var någon elefant där… Då tänker ni, sjukgymnastik ska väl vara träning? Jo, men magliggande för dem ser inte ut som när jag gör det, de är så spastiska och korta i höftböjarna att det blir riktigt bra stretchning! Men som sagt var, skratt i massor!

Sista underbara saken från de senaste dagarna som ska nämnas, jag har blivit utvald som FIFA volontär! Jag vet ju inte jätte mycket mer än att det var 70 000 sökande i Sydafrika, i Polokwane har 1 500 varit på intervju, och nu har man valt ut 400 som ska jobba som volontärer under VM. Detta kommer bli fräckt! Fotbolls VM är ju ingen liten grej direkt, en grym chans!

Nu är det ny dag, och nya möjligheter till en toppen dag. Ska nu gå ut och springa, sedan skola och efter det möte om vad som händer i communityt under fotbolls VM!

Besviken

Isch. Dagligen blir man lite besviken när folk inte tar sitt ansvar eller dyker upp. Men dessa små saker har jag lärt mig att leva med. Fast i går kändes det bara som om det vart för mycket. Det blir ingen Ladies soccer tournament. I alla fall inte denna helgen. Varför? Jo, många anledningar...

- Community laget, eller powerful girls som de valt att kalla sig tränar inte. För 3 veckor sedan kom en person, nästa veckan en (en annan då...) och i går kom ingen.

- Skolorna har fått för sig att det är lördagslektioner denna veckan, vilket innebär att det blir väldigt svårt att få ihop 11 spelare.

- Vi har skickat ut inbjudningar, inte mailat då alltså, utan personligen lämnat över handskrivna brev där vi bjudit in och då bett om att lagen skulle svara om de kom eller inte. Två av tio lag har hört av sig, ett för att komma och ett för att tacka nej. När vi i går ringde runt resten var det så mycket frågetecken och ett lag va inte villiga att betala R50 i deltagar avgift...

- Sedan hade vi en organisations kommitté, allt gick så bra på första mötet, alla fick uppgifter som de följde, var så imponerad av att se dem. Men i går när vi skulle ha de andra mötet för att kolla så att allt var redo kom bara en tjej, trots att alla fått påminnelse sms och jag mött dem underdagen.

Ja vad gör man inte, jag är van, men tänkte dela med mig lite mer av min underbara vardag. Förhoppningsvis kan vi ha tuneringen senare, men det får bli på tjejernas initivativ. Det finns så mycket annat jag kan lägga min energi på även om jag måste fortsätta pusha dem...

Lite av allt...

Ja, detta inlägg handlar om lite av varje. Och kanske saker och ting är i lite oordning, men det är bara för att ni ska förstår hur livet är här ;)

Chi fick man, frågade efter kommentarer på bloggen, och självklart blev det då ett påhopp om en felskrivning. Men måste ju ge igen då, för de som vet när VM går så är det ju inte så troligt att jag kommer se Ghana-Tyskland den 23 juli, självklart är det den 23 juni…!

Känns som om det är mycket att göra hela tiden och dagarna bara springer ifrån mig. Så det var skönt med en ledig helg, som spenderades på hemlig ort med hemligt sällskap. Och var mycket trevlig. Hur som helst, kom tillbaka i går, och självklart kunde jag ju inte hålla mig ifrån fotbollsturneringen eftersom KBC spelade final. Fick även då besked av en av lärarna att jag inte kunde ha några lektioner i dag eftersom eleverna skulle ha prov. Så där vann jag en dag, eller lite tid i alla fall för planingsarbete etc. som annars skulle ha gjorts på kvällstid. Och självklart hinner jag ju med att uppdatera bloggen med då.

Annars var förra veckan bra, arbetet flöt på utan större komplikationer och ganska så mycket enligt planerna i skolorna. En del möten, många kan tycka det låter tråkigt, och visst det kunde vart roligare om det hade varit lite bättre respons. Inte för att jag har något emot att folk gillar mina idéer, för det gör man, men vart är kreativiteten och initiativförmågan hos folket här? Ibland skulle jag bara vilja ruska om dem och fråga varför i hela fridens namn de inte kan komma upp med något själva. Fast å andra sidan, det finns ju en anledning att jag är här…

Förra veckan på Helen Franz vart det Netball match mot Ratatang Special School. För det första så ska jag säga att Netball är en konstig sport med många knepiga regler. Och för det andra blir det ännu mindre sport av det när ett lag har fysiska funktionshinder och det andra mentala funktionshinder. I stort sett var det avblåsningar efter varje 5 sekunder på något regelbrott eller att bollen gått ut över sidlinjerna… Sport är ju visserligen inte bara om att vinna eller underhålla publiken, så det viktigaste av allt, och som alltid, de som deltog gjorde det med stort hjärta, kämpade på och hade roligt.

Det börjar gå mot höst/vinter här. För typ två veckor sedan vart det en total omställning och nu är det faktiskt inte så jätte varmt längre, ganska blåsigt. Även dagarna blir kortare, solen går upp senare på morgonen, vilket innebär att djuren inte väcker mig allt för tidigt och sedan går solen ner tidigare, vilket gör att jag går hem tidigare från facilityn.

Men vädret är vädret, funderar också på er där hemma. Ni har ju en helt fantastisk vinter, även om ni nu kanske är lite trötta på snön? Känns faktiskt lite tråkigt att inte få uppleva all snön, för det är ju inget vi brukar vara bortskämda med… Dock klagar jag inte, jag har det bra och vill absolut inte åka hem för att då göra snöbollar eller åka skidor. Lika så har jag i princip missat hela vinter OS, det är inte direkt något större intresse kring de sporterna här… Inte ens att de har nämnt att det vart OS på nyheterna de senaste veckorna!

Och apropå snö, i dag åker Sofia Vasaloppet Öppet Spår, vilket jag gjorde för ett år sedan. En Svensk Klassiker avklarades efter 11,5 timmar på skidor, trött men härlig känsla. Hur det går med träningen här är ju inte helt bra. Eller nu är det bra, för i dag har jag sprungit, men all sjukdom har ju satt sina spår och konditionen är definitivt inte bra. Fast så härligt det var att gå ut och jogga igen…

När det gäller nyheter så såg ni kanske min twitter i veckan om vad som stod på löpsedeln, en get i kalsonger. Jag har börjat med att köpa tidningen när jag är i Bochum, mest för att stödja de lokala verksamheterna, men också för att få lite uppdatering om vad som händer. Dock är det ju inte så jätte stora nyheter som presenteras och det är sjukt mycket strunt (och reklam), men det finns en sida med nyheter från världen, fast dock inte så mycket att komma…

Sist av allt vill jag passa på att gratulera kusin Andrea och SIF till 3e platsen i inomhus SM – bra gjort! Vi nådde aldrig så långt…

En söndag utan måsten

Vad gör man då? Kastar bort tiden på ingenting? Nej nej, jag hittar lite måsten. Så som att plugga. Läst massa medicinsk engelska och idrottspsykologi i dag. Har även bakat bullar, dock totalt misslyckade eftersom degen inte jäste som den skulle, men vad gör det när Mama äter dem ändå?

Den gånga veckan har varit fullspäckad, men första gången i år har jag känt mig full av energi. Jag är nu frisk igen, och nu finns det inga undanflykter för att inte börja springa igen, på tisdag, eftersom jag i morgon börjar redan klockan 7 på en av skolorna med ett ”fyspass”, undrar hur många som kommer komma…?

I veckan har jag nu lyckats jobba i kapp allt pappersarbete som syster lämnade efter sig, men det var det värt. Basketveckan har verkligen fått folket att komma till facilityn och nu är det +/- 100 stycken där omkring dagligen. De (få) aktiva i Buffelshoek Sports Committee har nu också börjat ta lite ansvar och vi har ett veckoschema med vilka sporter och vem som ska träna ungarna dagligen. Ser positivt ut, och bara hoppas att det ska fortsätta framåt…

Men pappersarbetet, nu ser man golvet i mitt rum! Det har varit utvärderingar, närvarolister och kvitton från basketen, planeringar för Ladies soccer tournament, YL-interclass activities på Matjeketlane och vad vi kan göra här för spännande runt VM samt manual för helgens workshop tillsammans med alla bollar som också delar rum med mig…

Gällande Ladies soccer tournament så ska det bli mycket spännade, hade ett bra möte (ja, första gången ett bra möte i Buffelshoek), det var ju bara tjejer där så kanske därför? Hur som helst så är det två lag, det i communityt som jag tränar samt Rasekgala school team som arrangerar, och från varje lag var det 3 representanter som nu jobbar för fullt med att bjuda in lag, fixa domare, arrangera med ljudanläggning, få donationer (intresserad? En 50lapp är mycket värt för oss här, så säg till!). Hur det hela kommer att gå återstår ju att se, den 6 mars smäller det!

Vad som mer har varit positivt denna vecka är workshopen vi hade, Active Youth Course and Social Responsibility. Dock hann vi aldrig med den andra delen. Ett flertal av dem som brukar vara med på SCOREs workshops kunde inte, och vissa har flyttat här ifrån, men under veckan har jag jobbat hårt för att finna nya förmågor. Om det är förmågor jag funnit är jag inte så säker på, men att det i fredags kom över 20 var riktigt bra, och dessutom att det var 80 % tjejer, inte illa. Så när det regnade på lördags morgonen såg det mörkt ut, jag och Nkosana sa att kommer det 10 i dag är vi nöjda, men fram på vart vi 23 stycken! Men visst, det är skillnad på att vara där fysiskt och att vara aktiv. Det var lite som jag och Nkosana sa till varandra efteråt, det tar så mycket energi när man hela tiden ska försöka peppa upp folk när man får så lite tillbaka. Språket är givetvis en sak, men även självförtroendet, riktigt lågt hos många här, så visst var workshopen ett behov eftersom självförtroende är en del i Active Youth Course. Fortsättning följer var som händer med dessa ungdomar, vi ska planera en aktivitet för den 21 Mars (Freedom day i Sydafrika) samt en ny workshop väntar dagarna innan om Sports och Gender.

Alltså mycket som händer och sker här runt i kring. Och planerings freak som jag är, har gjort ett schema för resten av tiden här. Oj tänker ni då, räknar hon ner dagarna till när det är dags att åka hem. Men så är det inte. Bara så att allt som jag vill ska hinnas med, och det är faktiskt så att End of Service är redan 11-14 maj, så med påsk och besök från pappa har jag omkring 8 arbetsveckor här. Nästa sak ni tänker är ju då att jag ska komma hem redan i maj, men nej. SCORE avslutar tidigare an vanligt på grund av VM men vill definitivt att vi volontärer ska vara kvar här över VM och jobba med aktiviteter i communityt, "Bring the WC excitment to our rural comminities". Så det är vad jag ska göra, och kanske jobba som FIFA volontär, svar väntas i den kommande veckan. Och om inte annat händer så har jag ju biljett till Tyskland-Ghana den 23 juli. Mitt hemresedatum är inte spikat, men räknar med att det blir i början av juli…

Usch, hemresa, känns långt borta. Men samtidigt så kommer ju ett liv efter detta. Och det planeras för fullt från min sida om vad som ska göras och hur, samt vart. Planen är att plugga till en master till hösten, och förmodligen en utbytestid Sydafrika till våren. Men som sagt var, det är bara i planerings stadiet än så länge…

Planerna för den kommande veckan är då skola i morgon, lite administration och grejs på tisdag, Helen Franz på onsdag, skola på torsdag samt stort möte om vad vi ska göra under VM, fredag blir det en tur till Polokwane för inköp av diverse nödvändigheter och efter det förmodligen en frihelg någon annan stans (får ta chansen när jag inte har några andra åtaganden att se mig omkring ju).

Regn

När det regnar så blir det ofta rejält... damen där ute har vatten ca 10 över fötterna och det är "stora vägen" hon går på. Då kanske ni undrar vart jag är, jo jag sitter i en taxi som inte kunde köra där för att det var för mycket vatten och kör på gräset bredvid...

Fullt ös medvetslös

Så känns det som om den gångna veckan har varit, det har varit hur mycket som helst som har hänt, så någon vidare uppdatering har det inte varit från när syster har varit här, men det kommer nu en kortis och ska även se till att länka när hon lägger upp sin story!

Hela veckan har vi haft ett basketprojekt. Omtänksam syster som man är (?) så tänkte jag att Lotta ska ju inte behöva kolla på vad jag gör i en hel vecka, det är bättre hon får testa. Slutkommentaren blev ”En vecka så här är väl okej, men du måste ju bli skadad”. Och ja, tålamodet sätts verkligen på prov, men än så länge känner jag mig inte helt fördärvad utan lär mig fortfarande. Och även så sa Lotta, att hon hade lärt sig massor, så det är ju bra! Sedan har vi då resultatet i communityt, över förväntan under veckan, har haft U15 träningar först där vi snittat på 40 barn om dagen och sedan +15 där det varit mellan 10 och 20. Kanonbra, speciellt att det varit en hel del tonårstjejer (mer än de 2-3 stycken som burkar vara där). Projektet skulle avslutas med en turnering där vi bjudit in ett community inte så långt ifrån, dock fick vi beskedet några dagar innan att de inte kunde komma eftersom en councillor i deras kommun hade dödat sin flickvän och sig själv, så att alla taxibilar skulle användas till begravningen. Istället fick vi arrangera liten mini basketfestival här där man spelade mot varandra, lite färre deltagare än vad det vart under veckan, fråga oss inte varför, men förmodligen för att det var tokvarmt. Hur som helst så var det lyckat för de (oss) som var med!

Mer än basket så har syster fått hänga på mig i skolor, Raseagkala, Helen Franz och Matjeketlane, möta massa släktingar och vänner, vart på payday, fått giftemålsförslag, ätit mango i massor, lära sig om vardagssysslorna här så som handtvätt och äta middag med händerna samt att vänta…!

I onsdags fick hon också vara med stora syster till doktorn. Utan att gå in på för mycket detaljer så har förmodligen de pillerna jag åt för bettet orsakat förstoppning, och alla toabesöken i sin tur urinvägsinfektion. Men jag är nu på bättringsvägen…


Här vinkas syster av mot nya äventyr, tar genvägen över Australien tillbaka till Sverige..

Så att jag känt och känner mig medvetslös beror på en kombination av massor att stå i och mera sjukdom…

Victoria falls

Trassel Translux, som alltid… men hur som helst så kom jag mig i väg och ankom i Jo’burg i torsdags eftermiddag och strax efter mig kom min syster. Härligt att få träffa henne igen! Hon hade haft en trevlig tur i Krugerparken och sett på djuren. Men för oss väntade en flygtur till Viktoria fallen…

Så på fredas morgonen gav vi oss av, genom morgontrafiken med en chaufför som kunde alla trix och genvägar för att på bäst sätt lämna oss på flygplatsen. Och några timmar senare, helt problemfritt var vi på Shoestring BP i Viktoria fallen. Asså, vi bodde inte inne i fallen, men den lilla staden (byn?) heter så. På eftermiddagen var det en tur på lokala marknaden, och sån tur var hade vi följe av två turistpoliser, för försäljarna var väldigt på en om att man skulle köpa just av dem… Men vi kom därifrån tomhänta. Sedan blev det kväll och vi satt på ett hotell i utkanten och kollade på solnedgången över ett glas vin och mycket prat innan vi fortsatte till en restaurang i närheten där det serverades viltbuffé! Favoriten var vildsvin, men vi provade även impala, kudu och jag fick diplom för att testat mopani worms (vilket jag gjort även i communityt, men det smakar blääää). Under middagen var det även massa underhållning, vi fick ha stora tygstycken över oss, spela trummor, dansa och se på lokala killar som dansade. Det kom en man som ville sälja cocktails, som han sa, i "Kenya kallas det medicin för efter den börjar man dansa…"

Så på lördags morgon var det dags för att besöka fallen. De är lixom inte ett litet fall, det är flera enormt stora med grymt mycket vatten som forsar! En fräck naturupplevelse som verkligen är besöksvärd. Vi hade lite otur då vinden låg på så att vi blev väldigt blöta av allt stänk och att även himlen öppnades lite, alltså vi var blöta från topp till tå, inifrån och ut, men det var det värt! Och tilläggas ska även att regnskogen man vandrade igenom var riktigt vacker och fridfull.

Efter lite slappande på BP så tog vi oss an dagens nästa tur, elefantridning! Stora är dem kan man ju säga, 2-3m höga, men väldigt snälla och väluppfostrade djur. 1 timmas tur på elefantryggen var det, mycket behaglig lunk de har och vi red över slätter, genom vattendrag och passerade en stor canyon. Väl tillbaka var det matningsdags… alltså av elefanterna.

På söndagen var det slappis på morgonen innan vi tog flyget hem och hem kom vi, även om det var sent. Vid 9-tiden på kvällen var vi tillbaka i Buffelshoek. Och så glada de var över att se min syster!

Efter natten var det då dags att börja jobba. Och jag kan tala om att allt tar mycket längre tid när man måste förklara allting, tänk vad många rutiner som är så självklara för mig här och som Lotta inte fattar något av och rynkar på näsan åt… Hur som helst så kom vi i väg till skolan och det var Rasekgala som stod på schemat och friidrott – stafetter och löpning är det som funkar bäst, alla gillar att tävla tror jag. (Utom Lotta och Masinga som tycket att de inte hade behövt delta när lagen var ojämna…)

Efter en heldag där var det bara att fortsätta att jobba, Lotta ska ju inte kunna vara här en vecka utan att göra någon nytta. Så vi har ett basketprojket denna vecka med träningar varje dag och ska avsluta med matcher på lördagen. En lyckad mycket första dag var det! Det som förvånade mig mest var att syster Olivia kom som hon hade lovat och var en riktig stjärna.

I dag är det tisdag, och jag har fortfarande ingen skola att gå till, så det får bli lite slappande, tvättande, en tur till de små bergen, och så klart rapportskrivningar. Innan kvällen kommer då jag ska på möte och syster coacha basket… I morgon väntar Helen Franz och besök hos uncle Elias, på torsdag blir det Matjeketlane och fredag basketbolls domarkurs. På lördagen hoppas vi då att barnen och ungdomarna ska vara redo för lite matcher i basket innan jag och syster ger oss av för en natt i Polokwane. Nu vet ni vad som står på schemat framöver, ganska fullspäckat, så en rapport lär väl komma efter helgen…

(Tyvärr sket sig bilduppladdningen efter 1 timmas försök... ska istället ruska liv i lillasyster nu...)