... och paborjan av nya aktiviteter. Sa ser min vardag ut nu.
Men far borja med att beratta vad som hande forra helgen. Min otur? borjade egentligen pa fredagen, da vart allt pa mitt USB uppatet av virus, alltsa hej da till 20 sidor final report och massa tackbrev. Lite latt forstord ja. Sa pa lordagen, stressad skulle jag ladda ner lite filer fran natet for att fylla ut igen, och da vart jag av med planboken, kort och pengar... Men meCIn, det kunde varit varre. I vanliga fall brukar jag ha bade telefonen och nyckeln i planboken ocksa, men inte i lordags. Sedan ska man tacka for fint stod, for man ar ratt ensam och vet inte ritkgit vad man ska gora. Men prata lite med Mamma och aven den Sydafrikanska ubunto gjorde mig pa battre humor och pa mandag var det bara att borja aterskapa alla dokument..!
Varfor alla dessa domunet da? Jo, slutet narmar sig, 9 juni ar officiella slutdatumet for SCORE. Sa ska ge tack brev och lite sammanfattningar vad vi gjort tillsammans under aret till skolor, BSC, tribal office etc. Sedan ar det en helarsrapport till SCORE med mycket dret, fast viktiga saker. Ocksa ska det forberedas for nasta volontar som kommer, nar jag kom fick ja ett papper som sa att det var 625 personer i Buffelshoek, det har visat sig vara fel... Sa ska forsoka ge lite mer aktuell information om stallet, arbetet och manniskorna dar :)
Manga tacktal som ska hallas, och i morgon borjar det... Da ar det avslutnings turnering pa Helene Franz. Ska verkligen bli spannande att se hur det blir med alla dessa sporter som ska goras. Har en mycket god organisations kommitte dar som slagits om vem som ska gora forberedelserna, sa det kan val bara bli lyckat?
Sedan blir det mer under veckan, saga hej da pa morgon samlingarna i skolorna etc.
Nasta helg ar det dags for Cup of Heroes, om ni kommer i hag fran forra aret sa var det aldeless i borjan nar jag kom, men nu ar det lagom infor VM sa tv kan komma och kolla (?) Men tror ingen kommer att se pa var tavling. Hur som helst sa far vi se hur det ar, var anmalnings avgift ar fortfarande inte betald, men det ar inte mitt ansvars omrade, jag assisterar i arbetet, men lite far faktiskt komma fran dem ocksa...
Och ja da, pa samma gang sa forbereds det for SCORE cup, vilket ar ett lovprogram som vi ska kora pa (eftersom vart VM projekt gick at skogen). Vi kommer helt att folja SCOREs regler och ar nu pa traning i Polokwane, jag och tva till fran communityt som ska styra och stalla nar jag ar med FIFA. Som ni sag i gar sa la jag upp en lank till sidan for Blouberg, dar kan ni folja allt som hander under 2 veckor! Det kommer att vara fotbollsovningar, lifeskills traning och sa klart fotbollsmatcher. Turerningen blir 5 a side soccer coh foljer VMs program under gruppspelet och har sedan en final dag :) Tror detta kommer bli bra, det gar val inte att mysslyckas...? Har ju lart mig att allt inte behover vara helt perfekt for att manniskorna har ska uppskatta aktiviteterna :)
Men medan SCORE cup pagar i communityt blir det en del tid for mig i Polokwane, pa flygplatsen ikladd svart kostym och sneakers! haha... Gallande skorna far vi val se, var och hamtade min FIFA uniform i gar, och vi far inga skor av dem bara for att vi ska se fina ut? Men det verkade inte som om sista ordet var sagt dar. Och det ar mycket som inte ar helt klart, lessen att saga sa, men jag ar besviken, trodde det skulle halla hogre klass och aven att Sydafrika skulle vara battre forberett... Men a andra sidan, fotboll kommer att att spelas och det kommer att bli VM fest!!
Sedan ar det ju nasta projekt, vad som ska handa efter SCORE tiden. Har ju lagt upp om dromjobb pa Helene Franz, och i onsdags sa lamnade jag in min ansokan. Nu ar det bara att vanta och hoppas :) Det ser bra ut, enligt rektorn sa tror han inte pa nagra sokningar, och han har ju sagt till mig redan i augusti forra aret att han tyckte jag skulle jobba som sjukgymnast dar. Men som sagt var, det ar mycket som ska pa plats forst. Och jag kommer hem den 7 juli, oroa er inte over det! Fast sedan kanske jag aker tillbaka. Det ar svart att mosta nar en sadan mojlighet kommer, ung och farsk sjukgymnast, sa den erfarenhet jag kan fa ar sa mycket att lara och vardeful. Hur som helst, jag haller er uppdaterade om vad som kommer att handa...
Det borjar bli vinter har, och det ar KALLT!!! Langa byxor och troja daglien nu, och pa natterna ar det under 10 grader, ner mot nollan!! Och detar verkligen forkylnings och influensa tider har nu, Mama och Olivia har varit som i ide i over en vecka. Sjalv snorar jag lite, men forsoker att tranga bort det med allt jobb och omkring 5 apelsiner om dagen! For sa ar det, vintertid + apelisin tid har. Kopte ett nat med 17 apelsiner for R10, och alla var de i perfekt smak!!! Sedan ska ni veta att det ar aven advokado tid har, perfekt kramiga att bre pa smorgasen, och de finns i mangder och billigt!
Sa dar ja, nu har ni lite status fran livet i Sydafrika. Hoppas allt ar bra i Sverige ocksa :)
Visar inlägg med etikett Buffelshock. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Buffelshock. Visa alla inlägg
Bildbevis Buffelshoek
Så här ser det ut när Oliva tvättar håret. Hoppas ni i bakgrunden kan se en flaska med diskmedel och en påse med tvättmedel, det är nämligen vad hon använder. Kanske inte så konstigt att deras hår är annrolunda från mitt?
Jag tillsammans med Thabang, efter att ha varit och inhandlat kycklingen är vi nu redo för slakt.
Och slakt vart det, kan ju inte säga att kniven var den skarpaste, sågade mig igenom halsen, men hänsyn till er har jag besparat er bilderna på resen av processen, dvs styckningen.
2 timmars arbete
Jag tillsammans med KBC på fotbollsturneringen på hemmaplan, och nya matchtröjor har de införskaffat, lite löst folk i bakgrunden så klart som alltid när kameran är framme
Om vad jag gjort den senaste tiden...
Tiden går fort ibland, för fort när man har roligt, och jag har varit lite dålig på att prioritera att uppdatera bloggen. Men här kommer lite om vad som skett de senaste veckorna.
Torsdag 4 Mars: Nått så när vanlig skoldag, fotboll med klasserna och assisterades av två killar från communityt, det funkade bra och de fick mycket frihet även om jag hade bestämt programmet. Det är också spännande att se skillnaden på hur de agerade inför första klassen till sista då de i princip skötte allt själva. Sedan vart det ett möte inför vårt VM projekt (mer kommer om detta snart, än så länge lite hemligt).
Fredag 5 Mars: Var på Kgopudi, en av de high schools jag inte jobbar på, men på grund av projeket ”Dreams, Future and Career”, riktigt lyckat, och det är väldigt bra för mig att möta eleverna i en annan miljö också än bara på sportsplanen, alla är inte intresserade av sport och kommer inte dit av sig själva, men fick nu chans att bekanta sig lite med mig. På kvällen vad jag på kalas, mitt första födelsedagskalas sedan jag kom hit. Det är ju så att födelsedagar firas inte som hemma, man är inte så noga. Men en grannfamilj här hade i alla fall bestämt sig för att ha kalas för minstingen som fyllde 2 år. Kom inte och tro att det var som hemma i Sverige. Ett bord var uppdukat för Miss birthday och några vänner. Sedan var det en programdirector som skötte introduktion av en agenda med +/- 15 olika nummer, det var grattis tal, dans, bön och så klart skära tårtan. En trevlig fredagskväll, och de har redan börjat planera för mitt födelsedagskalas, och pappa du är ju här då, så du ska få se på grejor!
Lördag 6 Mars: Som känt blev det ju ingen ladies soccer turnering, istället blev det bullbak och tillagning av lasagne. Efter en shoppingtur i Buchum då, spenderade mer än 2 timmar i mataffären, och inte för att det är stort där, utan för att de är så fruktansvärt långsamma i kassrona, 1 timma i kö och sedan 30 minuter för dem för att reda ut hur man gör när någon vill betala med kort, Africa is wounderful.
Söndag 7 Mars: Lite pappersarbete, kunde och borde gjort mer. Men var och mötte Dash och sedan vart det kvällen. Dash är som jag skrivit tidigare en sydafrikansk kille som åkt till Norge under 6 månader som idrotts volontär.
Måndag 8 Mars: Började med att träffa alla klasserna (det är bara 5) på Raseakala med Dash, vi pratade om våra erfarenheter att vara volontärer i ett annat land och lät eleverna komma med frågor. Sedan vart det i väg till nästa high school, usch usch vilket dåligt bemötande av rektorn, har varit väldigt tålmodig med honom de senaste veckorna, men när han säger att ”hade jag kommit till ditt land hade de då inte ens låtit mig komma in i skolan för jag är svart”, då kokade jag inombords. Hur som helst, trots våra överenskommelser så fick vi bara se tre klasser, och jag tycker verkligen synd om eleverna att han inte prioriterar bättre eftersom alla kommer och frågar om vi inte kan komma till dem också. Jaja, sämsta bemötandet av någon sedan jag kom till Sydafrika, men inget att göra mer än att snällt skriva ett brev och tacka för allt han gjort för mig och den tiden vi fick, alltså, säg inte vad du tycker utan slicka rumpan. På kvällen coachade Dash KBC och jag spelade. Efteråt frågade Dash mig om jag alltid jobbar så här mycket. Och ja, svaret är så är mitt liv. Han tyckte det var lite för mycket…
Tisdag 9 Mars: Sista skolan med Dash. Dagen börjar med att rektorn, som i övrigt är en riktig pärla, tar med oss ut för morning assemble, och helt plötsligt så ska vi säga något, ja ja tänker jag och pratar på. Efteråt kommer Dash till mig och säger att han vart nervös, och ju mer jag tänker på det i efterhand, bara prata engelska inför 900-1000 elever utan att tänka var allt lite speciellt… Hur som helst flöt det på bra i skolan och jag fick vinkat av Dash vid 11 tiden för att bege mig till nästa aktivitet. Det var möte för att stämma av att allt var redo för torsdagens skolturnering, och hör och häpna, hälften var fixat, och den andra hälften fixades under eftermiddagen. På kvällen var det möte med sports committee, som vanligt var de få som gjort sina åtaganden, men för första gången dök Mr Ledwaba upp. Mr Ledwaba är kontaktpersonen för SCORE och communityt, han har inte skött sitt jobb så jätte bra, och allt är alldeles för invecklat för att förklara, men hur som helst, kanske han blir lite supportande nu? Ringde också och sa grattis till mormor!
Onsdag 10 Mars: Helen Franz hela dagen. För andra veckan i rad följdes i princip programmet. Och nu kunde vi även vara inne i deras idrottshall. De har alltså en hall där, men den används inte så mycket för idrott eftersom den ofta hyrs ut, så hittills i år har den varit full av nya glödlampor för Escom, hur det gynnar sport och fysisk aktivitet kan man ju fråga sig?
Torsdag 11 Mars: Interklass aktiviteter på Matjektetlane, alltså klasserna spelade netball och fotboll mot varandra. Flöt på i stort sett utan problem och vi var färdiga endast 30 minuter efter planen. Så då kastade jag mig i taxin, eller ja, jag fick ju vänta 45 minuter (!) för att åka till CPFM (Contact Person Forum Meeting) i Polokwane. Alltså, alla communites som SCORE jobbar med i Limpopo sänder två personer, kontakt personen och en till för att dela utmaningar och framgångar. Inget möte på torsdags kvällen, utan bara grillning. Blev också lite tjöt med Kjell-Kristinan och Bennedikt ut och sedan med rumskompisen Annetty, det är skönt att få träffa de andra volontärerna igen och dela med sig lite av våra erfarenheter.
Fredag 12 Mars: Workshop hela dagen. Diskussioner om Cup of Heroes, vad som är problematiskt i communityna och vad som faktiskt fungerar bra. Sedan vart det en netball och en fotbollsmatch mot två lokala lag. Själv spelade jag 5 minuter netball innan jag blev utbytt, hade gjort för många regelbrott tror jag, de kommer nya hela tiden och det är ingen logik alls. Inte mig emot att bli utbytt i alla fall, bättre de som kan spelar. Så efteråt var det fotboll, och då vart jag med på planen hela matchen, ensam tjej med killarna.
Lördag 13 Mars: Avslutning på Workshopen och sedan hemfärd. Det var riktigt varmt igen här, kvavt så vart väldigt trött och slappade resten av dagen… Fast det var inte så mycket kvar av dagen ju, var hemma vid 4, men lite lördags mys med en bok och choklad var lagom ansträngande.
Så där ja, nu är vi i kapp. I dag har det inte varit mycket mer än morgonträning med KBC, allt för att se att spelarna inte är för bakfulla för att kunna spela i dag. Nu blir det lite pappersjobb innan jag ska bege mig till fotbollsturnering med dem!
I veckan som kommer blir det mycket möten, uppföljning av förra veckans interklass aktiviteter, om VM och Cup of Hereos, hinner jag ska jag även vara med när de diskuterar sin konstitution i Buffelshoek Sports Committee. Till helgen ska vi hålla Workshop här, Sports and Gender och på söndagen är det 5 á side tournament. Sedan kommer måndagen eftersom är en röd dag eftersom söndagen är Human Rights Day och då ska vi gå upp i bergen och följa upp. Sedan är det nästan den 24 Mars och då åker jag förmodligen till Port Elisabeth med Helen Franz för Nedbank National Championship. Så om jag inte skriver på ett tag igen vet ni i alla fall vad jag gör…
Torsdag 4 Mars: Nått så när vanlig skoldag, fotboll med klasserna och assisterades av två killar från communityt, det funkade bra och de fick mycket frihet även om jag hade bestämt programmet. Det är också spännande att se skillnaden på hur de agerade inför första klassen till sista då de i princip skötte allt själva. Sedan vart det ett möte inför vårt VM projekt (mer kommer om detta snart, än så länge lite hemligt).
Fredag 5 Mars: Var på Kgopudi, en av de high schools jag inte jobbar på, men på grund av projeket ”Dreams, Future and Career”, riktigt lyckat, och det är väldigt bra för mig att möta eleverna i en annan miljö också än bara på sportsplanen, alla är inte intresserade av sport och kommer inte dit av sig själva, men fick nu chans att bekanta sig lite med mig. På kvällen vad jag på kalas, mitt första födelsedagskalas sedan jag kom hit. Det är ju så att födelsedagar firas inte som hemma, man är inte så noga. Men en grannfamilj här hade i alla fall bestämt sig för att ha kalas för minstingen som fyllde 2 år. Kom inte och tro att det var som hemma i Sverige. Ett bord var uppdukat för Miss birthday och några vänner. Sedan var det en programdirector som skötte introduktion av en agenda med +/- 15 olika nummer, det var grattis tal, dans, bön och så klart skära tårtan. En trevlig fredagskväll, och de har redan börjat planera för mitt födelsedagskalas, och pappa du är ju här då, så du ska få se på grejor!
Lördag 6 Mars: Som känt blev det ju ingen ladies soccer turnering, istället blev det bullbak och tillagning av lasagne. Efter en shoppingtur i Buchum då, spenderade mer än 2 timmar i mataffären, och inte för att det är stort där, utan för att de är så fruktansvärt långsamma i kassrona, 1 timma i kö och sedan 30 minuter för dem för att reda ut hur man gör när någon vill betala med kort, Africa is wounderful.
Söndag 7 Mars: Lite pappersarbete, kunde och borde gjort mer. Men var och mötte Dash och sedan vart det kvällen. Dash är som jag skrivit tidigare en sydafrikansk kille som åkt till Norge under 6 månader som idrotts volontär.
Måndag 8 Mars: Började med att träffa alla klasserna (det är bara 5) på Raseakala med Dash, vi pratade om våra erfarenheter att vara volontärer i ett annat land och lät eleverna komma med frågor. Sedan vart det i väg till nästa high school, usch usch vilket dåligt bemötande av rektorn, har varit väldigt tålmodig med honom de senaste veckorna, men när han säger att ”hade jag kommit till ditt land hade de då inte ens låtit mig komma in i skolan för jag är svart”, då kokade jag inombords. Hur som helst, trots våra överenskommelser så fick vi bara se tre klasser, och jag tycker verkligen synd om eleverna att han inte prioriterar bättre eftersom alla kommer och frågar om vi inte kan komma till dem också. Jaja, sämsta bemötandet av någon sedan jag kom till Sydafrika, men inget att göra mer än att snällt skriva ett brev och tacka för allt han gjort för mig och den tiden vi fick, alltså, säg inte vad du tycker utan slicka rumpan. På kvällen coachade Dash KBC och jag spelade. Efteråt frågade Dash mig om jag alltid jobbar så här mycket. Och ja, svaret är så är mitt liv. Han tyckte det var lite för mycket…
Tisdag 9 Mars: Sista skolan med Dash. Dagen börjar med att rektorn, som i övrigt är en riktig pärla, tar med oss ut för morning assemble, och helt plötsligt så ska vi säga något, ja ja tänker jag och pratar på. Efteråt kommer Dash till mig och säger att han vart nervös, och ju mer jag tänker på det i efterhand, bara prata engelska inför 900-1000 elever utan att tänka var allt lite speciellt… Hur som helst flöt det på bra i skolan och jag fick vinkat av Dash vid 11 tiden för att bege mig till nästa aktivitet. Det var möte för att stämma av att allt var redo för torsdagens skolturnering, och hör och häpna, hälften var fixat, och den andra hälften fixades under eftermiddagen. På kvällen var det möte med sports committee, som vanligt var de få som gjort sina åtaganden, men för första gången dök Mr Ledwaba upp. Mr Ledwaba är kontaktpersonen för SCORE och communityt, han har inte skött sitt jobb så jätte bra, och allt är alldeles för invecklat för att förklara, men hur som helst, kanske han blir lite supportande nu? Ringde också och sa grattis till mormor!
Onsdag 10 Mars: Helen Franz hela dagen. För andra veckan i rad följdes i princip programmet. Och nu kunde vi även vara inne i deras idrottshall. De har alltså en hall där, men den används inte så mycket för idrott eftersom den ofta hyrs ut, så hittills i år har den varit full av nya glödlampor för Escom, hur det gynnar sport och fysisk aktivitet kan man ju fråga sig?
Torsdag 11 Mars: Interklass aktiviteter på Matjektetlane, alltså klasserna spelade netball och fotboll mot varandra. Flöt på i stort sett utan problem och vi var färdiga endast 30 minuter efter planen. Så då kastade jag mig i taxin, eller ja, jag fick ju vänta 45 minuter (!) för att åka till CPFM (Contact Person Forum Meeting) i Polokwane. Alltså, alla communites som SCORE jobbar med i Limpopo sänder två personer, kontakt personen och en till för att dela utmaningar och framgångar. Inget möte på torsdags kvällen, utan bara grillning. Blev också lite tjöt med Kjell-Kristinan och Bennedikt ut och sedan med rumskompisen Annetty, det är skönt att få träffa de andra volontärerna igen och dela med sig lite av våra erfarenheter.
Fredag 12 Mars: Workshop hela dagen. Diskussioner om Cup of Heroes, vad som är problematiskt i communityna och vad som faktiskt fungerar bra. Sedan vart det en netball och en fotbollsmatch mot två lokala lag. Själv spelade jag 5 minuter netball innan jag blev utbytt, hade gjort för många regelbrott tror jag, de kommer nya hela tiden och det är ingen logik alls. Inte mig emot att bli utbytt i alla fall, bättre de som kan spelar. Så efteråt var det fotboll, och då vart jag med på planen hela matchen, ensam tjej med killarna.
Lördag 13 Mars: Avslutning på Workshopen och sedan hemfärd. Det var riktigt varmt igen här, kvavt så vart väldigt trött och slappade resten av dagen… Fast det var inte så mycket kvar av dagen ju, var hemma vid 4, men lite lördags mys med en bok och choklad var lagom ansträngande.
Så där ja, nu är vi i kapp. I dag har det inte varit mycket mer än morgonträning med KBC, allt för att se att spelarna inte är för bakfulla för att kunna spela i dag. Nu blir det lite pappersjobb innan jag ska bege mig till fotbollsturnering med dem!
I veckan som kommer blir det mycket möten, uppföljning av förra veckans interklass aktiviteter, om VM och Cup of Hereos, hinner jag ska jag även vara med när de diskuterar sin konstitution i Buffelshoek Sports Committee. Till helgen ska vi hålla Workshop här, Sports and Gender och på söndagen är det 5 á side tournament. Sedan kommer måndagen eftersom är en röd dag eftersom söndagen är Human Rights Day och då ska vi gå upp i bergen och följa upp. Sedan är det nästan den 24 Mars och då åker jag förmodligen till Port Elisabeth med Helen Franz för Nedbank National Championship. Så om jag inte skriver på ett tag igen vet ni i alla fall vad jag gör…
Livet leker
Okej, ibland händer det att jag klagar i mina inlägg, frustrationen måste ibland på något sätt få komma ut. Men det finns ju alltid en positiv sida här nere, och de två senaste dagarna har varit så kanon bra! Fast ja, det började redan i måndags efter pissmötet med ladies soccer.
Vad som hände i måndags kväll var att en kille, Dercik, som är i Buffelshoek Sports Committee kom och pratade med mig. Han var lite bekymrad, han känner att han inte hinner med allt, då han är i grade 12 ställs det väldigt höga krav och fokus på skolan är ett måste. Så självklart respekterar jag att han vill prioritera det framför alla möten och aktiviteter. Nu vet vi att vi inte räknar med honom, men när han kan är han varmt välkommen. Tänk om fler hade agerat så, allt hade varit så mycket lättare. Att han kom och var så ärlig gjorde mig så glad, det händer inte ofta här, men det är väl lite av utveckling som sker här…?
I tisdags startade jag ett litet projekt om ”Dreams, future and career”. Så då tänker ni väl, vad har det med sport att göra? Inte jätte mycket, men det är även utvecklingsarbete som ska bedrivas. Och idén kom efter ett delmoment i en workshop som var väldigt uppskattad där man skulle måla sitt liv om 5 år (såklart gillade planerings freaket Jeanette även denna övning) och sedan göra en plan för att nå dit. Idén kom också efter att lärarna frågat om lite motivation av eleverna och att de gärna talar om min ”karriär” inför dem ”titta på henne, 22 år, klarat matric (gymnasiet) och 3 år på universitetet, och nu kommer hon till oss som volontär, där har ni något att sträva efter”. Så det hela projektet är uppdelat i två delar ett när dessa uppgifter introduceras, att måla sitt liv och göra en plan för det samt del nummer två som kommer att bli nästa måndag och tisdag. Då kommer Dash, en sydafrikansk kille från Limpopo som tog chansen som SCORE volontär 6 månader i Norge, så tillsammans med honom ska vi prata om våra erfarenheter om att åka till ett annat land och volontärsarbete, mer uppföljning om projektet i sig kommer. Men i tisdags, det var en bra start på den först high school, i morgon blir det nummer två, och en och en halv vecka senare nummer tre.
Mer från tisdagen, jag gjorde då ett besök hos ett av de andra fotbollslagen. KBC får ju vara i mitt hjärta, men jag är här för alla i communityt. Och så roligt det var att vara med Thalane, såna ödmjuka killar och så kul det var att spela fotboll!
Så kom onsdagen, en dag fylld av jobb, nästan 12 timmar. Fast tiden går fort när man har roligt. Helen Franz stod på schemat, och näst intill perfekt följdes planen (!). Två saker att nämna som lite extra. Fick en hel del positiv feedback från lärarna, de har inte varit med så mycket tidigare. Men en av dem berättade att när de fick lite strängare direktiv från utbildnings departementet om att inkluderar mer fysisk aktivitet i LO hade det blivit mycket klagomål, hur ska de gå med dessa eleverna? Klasser blandade med rullstolar, kryckor, unika gående, fungerande armar, defromiteter, ja allt möjligt olika! Så kom en av lärarna till mig efter lektionen i går och sa, att jag verkligen lyckats med att få den alla aktiva på sitt sätt och gett så mycket idéer. Jag blev så glad. Självklart undrar ni vad jag gjorde som var så fantastiskt då. Programmet var enligt följande; uppvärmning i from av ”follow the leader”, vilket menas att var och en gör de någon rörelse, alla härmar fast på sitt sätt, och så passade vi basketbollar, alla var med fast på sitt sätt. Sedan kom vi till det lite mer trixiga, ha match, då delade jag dem i två grupper, en för de med rullstolar och en för de gående, två koner på varje plan att göra mål på genom att placera bollen på konan, och i övrigt följ basketreglerna, allt för att göra det så enkelt som möjligt. Kunde alla delta då? Nej inte i matchen som spelare, men de fyra eleverna som inte hade tillräcklig armfunktion fick således bli domare och målräknare, så således lunde alla delta fast på sitt sätt. Tänk er även den känslan, du är alltid beroende av någon för att förflytta dig osv, men nu var det tvärt om, när bollen gick ut vändes allas blickar mot dig och de litade på ditt beslut, fräckt! Sak nummer två som var en highlight från gårdagen där var med sjukgymnastikgruppen, vet inte vad det var med dem i går, kanske att jag äntligen lärt mig namnet på dem? Eller ja, men så mycket skratt, men bara att ligga på mage och titta upp i taket ifall det var någon elefant där… Då tänker ni, sjukgymnastik ska väl vara träning? Jo, men magliggande för dem ser inte ut som när jag gör det, de är så spastiska och korta i höftböjarna att det blir riktigt bra stretchning! Men som sagt var, skratt i massor!
Sista underbara saken från de senaste dagarna som ska nämnas, jag har blivit utvald som FIFA volontär! Jag vet ju inte jätte mycket mer än att det var 70 000 sökande i Sydafrika, i Polokwane har 1 500 varit på intervju, och nu har man valt ut 400 som ska jobba som volontärer under VM. Detta kommer bli fräckt! Fotbolls VM är ju ingen liten grej direkt, en grym chans!
Nu är det ny dag, och nya möjligheter till en toppen dag. Ska nu gå ut och springa, sedan skola och efter det möte om vad som händer i communityt under fotbolls VM!
Vad som hände i måndags kväll var att en kille, Dercik, som är i Buffelshoek Sports Committee kom och pratade med mig. Han var lite bekymrad, han känner att han inte hinner med allt, då han är i grade 12 ställs det väldigt höga krav och fokus på skolan är ett måste. Så självklart respekterar jag att han vill prioritera det framför alla möten och aktiviteter. Nu vet vi att vi inte räknar med honom, men när han kan är han varmt välkommen. Tänk om fler hade agerat så, allt hade varit så mycket lättare. Att han kom och var så ärlig gjorde mig så glad, det händer inte ofta här, men det är väl lite av utveckling som sker här…?
I tisdags startade jag ett litet projekt om ”Dreams, future and career”. Så då tänker ni väl, vad har det med sport att göra? Inte jätte mycket, men det är även utvecklingsarbete som ska bedrivas. Och idén kom efter ett delmoment i en workshop som var väldigt uppskattad där man skulle måla sitt liv om 5 år (såklart gillade planerings freaket Jeanette även denna övning) och sedan göra en plan för att nå dit. Idén kom också efter att lärarna frågat om lite motivation av eleverna och att de gärna talar om min ”karriär” inför dem ”titta på henne, 22 år, klarat matric (gymnasiet) och 3 år på universitetet, och nu kommer hon till oss som volontär, där har ni något att sträva efter”. Så det hela projektet är uppdelat i två delar ett när dessa uppgifter introduceras, att måla sitt liv och göra en plan för det samt del nummer två som kommer att bli nästa måndag och tisdag. Då kommer Dash, en sydafrikansk kille från Limpopo som tog chansen som SCORE volontär 6 månader i Norge, så tillsammans med honom ska vi prata om våra erfarenheter om att åka till ett annat land och volontärsarbete, mer uppföljning om projektet i sig kommer. Men i tisdags, det var en bra start på den först high school, i morgon blir det nummer två, och en och en halv vecka senare nummer tre.
Mer från tisdagen, jag gjorde då ett besök hos ett av de andra fotbollslagen. KBC får ju vara i mitt hjärta, men jag är här för alla i communityt. Och så roligt det var att vara med Thalane, såna ödmjuka killar och så kul det var att spela fotboll!
Så kom onsdagen, en dag fylld av jobb, nästan 12 timmar. Fast tiden går fort när man har roligt. Helen Franz stod på schemat, och näst intill perfekt följdes planen (!). Två saker att nämna som lite extra. Fick en hel del positiv feedback från lärarna, de har inte varit med så mycket tidigare. Men en av dem berättade att när de fick lite strängare direktiv från utbildnings departementet om att inkluderar mer fysisk aktivitet i LO hade det blivit mycket klagomål, hur ska de gå med dessa eleverna? Klasser blandade med rullstolar, kryckor, unika gående, fungerande armar, defromiteter, ja allt möjligt olika! Så kom en av lärarna till mig efter lektionen i går och sa, att jag verkligen lyckats med att få den alla aktiva på sitt sätt och gett så mycket idéer. Jag blev så glad. Självklart undrar ni vad jag gjorde som var så fantastiskt då. Programmet var enligt följande; uppvärmning i from av ”follow the leader”, vilket menas att var och en gör de någon rörelse, alla härmar fast på sitt sätt, och så passade vi basketbollar, alla var med fast på sitt sätt. Sedan kom vi till det lite mer trixiga, ha match, då delade jag dem i två grupper, en för de med rullstolar och en för de gående, två koner på varje plan att göra mål på genom att placera bollen på konan, och i övrigt följ basketreglerna, allt för att göra det så enkelt som möjligt. Kunde alla delta då? Nej inte i matchen som spelare, men de fyra eleverna som inte hade tillräcklig armfunktion fick således bli domare och målräknare, så således lunde alla delta fast på sitt sätt. Tänk er även den känslan, du är alltid beroende av någon för att förflytta dig osv, men nu var det tvärt om, när bollen gick ut vändes allas blickar mot dig och de litade på ditt beslut, fräckt! Sak nummer två som var en highlight från gårdagen där var med sjukgymnastikgruppen, vet inte vad det var med dem i går, kanske att jag äntligen lärt mig namnet på dem? Eller ja, men så mycket skratt, men bara att ligga på mage och titta upp i taket ifall det var någon elefant där… Då tänker ni, sjukgymnastik ska väl vara träning? Jo, men magliggande för dem ser inte ut som när jag gör det, de är så spastiska och korta i höftböjarna att det blir riktigt bra stretchning! Men som sagt var, skratt i massor!
Sista underbara saken från de senaste dagarna som ska nämnas, jag har blivit utvald som FIFA volontär! Jag vet ju inte jätte mycket mer än att det var 70 000 sökande i Sydafrika, i Polokwane har 1 500 varit på intervju, och nu har man valt ut 400 som ska jobba som volontärer under VM. Detta kommer bli fräckt! Fotbolls VM är ju ingen liten grej direkt, en grym chans!
Nu är det ny dag, och nya möjligheter till en toppen dag. Ska nu gå ut och springa, sedan skola och efter det möte om vad som händer i communityt under fotbolls VM!
Besviken
Isch. Dagligen blir man lite besviken när folk inte tar sitt ansvar eller dyker upp. Men dessa små saker har jag lärt mig att leva med. Fast i går kändes det bara som om det vart för mycket. Det blir ingen Ladies soccer tournament. I alla fall inte denna helgen. Varför? Jo, många anledningar...
- Community laget, eller powerful girls som de valt att kalla sig tränar inte. För 3 veckor sedan kom en person, nästa veckan en (en annan då...) och i går kom ingen.
- Skolorna har fått för sig att det är lördagslektioner denna veckan, vilket innebär att det blir väldigt svårt att få ihop 11 spelare.
- Vi har skickat ut inbjudningar, inte mailat då alltså, utan personligen lämnat över handskrivna brev där vi bjudit in och då bett om att lagen skulle svara om de kom eller inte. Två av tio lag har hört av sig, ett för att komma och ett för att tacka nej. När vi i går ringde runt resten var det så mycket frågetecken och ett lag va inte villiga att betala R50 i deltagar avgift...
- Sedan hade vi en organisations kommitté, allt gick så bra på första mötet, alla fick uppgifter som de följde, var så imponerad av att se dem. Men i går när vi skulle ha de andra mötet för att kolla så att allt var redo kom bara en tjej, trots att alla fått påminnelse sms och jag mött dem underdagen.
Ja vad gör man inte, jag är van, men tänkte dela med mig lite mer av min underbara vardag. Förhoppningsvis kan vi ha tuneringen senare, men det får bli på tjejernas initivativ. Det finns så mycket annat jag kan lägga min energi på även om jag måste fortsätta pusha dem...
- Community laget, eller powerful girls som de valt att kalla sig tränar inte. För 3 veckor sedan kom en person, nästa veckan en (en annan då...) och i går kom ingen.
- Skolorna har fått för sig att det är lördagslektioner denna veckan, vilket innebär att det blir väldigt svårt att få ihop 11 spelare.
- Vi har skickat ut inbjudningar, inte mailat då alltså, utan personligen lämnat över handskrivna brev där vi bjudit in och då bett om att lagen skulle svara om de kom eller inte. Två av tio lag har hört av sig, ett för att komma och ett för att tacka nej. När vi i går ringde runt resten var det så mycket frågetecken och ett lag va inte villiga att betala R50 i deltagar avgift...
- Sedan hade vi en organisations kommitté, allt gick så bra på första mötet, alla fick uppgifter som de följde, var så imponerad av att se dem. Men i går när vi skulle ha de andra mötet för att kolla så att allt var redo kom bara en tjej, trots att alla fått påminnelse sms och jag mött dem underdagen.
Ja vad gör man inte, jag är van, men tänkte dela med mig lite mer av min underbara vardag. Förhoppningsvis kan vi ha tuneringen senare, men det får bli på tjejernas initivativ. Det finns så mycket annat jag kan lägga min energi på även om jag måste fortsätta pusha dem...
Helgen som gått...
Som jag skrev i lördags var det inte mycket planlagt för helgen, utan en mjukstart på 2010s arbete, och en fin fin helg blev det. I lördags vart jag dock lite uttråkad ett tag, understimulerad eller så var det de att det fanns mycket att göra men inga måsten? Hur som helst så vart det helt plötsligt eftermiddag, vart och grattade en kompis och slappade lite med dem.
I går, söndagen då innebar ett möte på morgonen, eller rättade sagt förmiddagen. Eftersom det bara var jag och Mr ordförande i sports committeen så var vi mycket effektiva och fick uträttat mer på den halvtimman än vad vi brukar få gjort på flera veckor. Mestadels planläggning och brainstorming, så vi får väl se hur mycket det blir av det, men vi arrangerade även med boende och mat för den kommande helgen då vi ska på den efterlängtade Mountian campen! Sedan tog sig Jeanette hela vägen till syster Monica helt ensam, en baggis skulle jag vilja säga, men Mama och andra vart väldigt imponerad över att jag lyckades gå 1km och ta en taxi för att sedan hitta till rätt hus… Där fick jag hjälpa till med matlagningen och äta mangos i massor, har nog aldrig smakat så goda!!
Dagen som har gått har inneburit mycket planläggningsarbeten, gillar sånt här, när jag känner att jag har kontroll över situationen är det perfekt! Sedan vet jag ju att hälften kommer att bli verklighet… Men jag är ändå jag är ju förberedd på det. En sak som jag jobbat med i dag är att göra en frågesport för helgen, men jag skulle behöva lite hjälp - mer frågor, om allt mellan himmel och jord tas emot som kommentarer, på mailen, telefonen… :)
Och ja, förkyldningen är på väg bort!!! Dock har jag ett bett på benet sedan två veckor tillbaka som fortfarande värker, har många gånger funderat över att gå till doktorn, men nu är det på bättringsvägen!
I går, söndagen då innebar ett möte på morgonen, eller rättade sagt förmiddagen. Eftersom det bara var jag och Mr ordförande i sports committeen så var vi mycket effektiva och fick uträttat mer på den halvtimman än vad vi brukar få gjort på flera veckor. Mestadels planläggning och brainstorming, så vi får väl se hur mycket det blir av det, men vi arrangerade även med boende och mat för den kommande helgen då vi ska på den efterlängtade Mountian campen! Sedan tog sig Jeanette hela vägen till syster Monica helt ensam, en baggis skulle jag vilja säga, men Mama och andra vart väldigt imponerad över att jag lyckades gå 1km och ta en taxi för att sedan hitta till rätt hus… Där fick jag hjälpa till med matlagningen och äta mangos i massor, har nog aldrig smakat så goda!!
Dagen som har gått har inneburit mycket planläggningsarbeten, gillar sånt här, när jag känner att jag har kontroll över situationen är det perfekt! Sedan vet jag ju att hälften kommer att bli verklighet… Men jag är ändå jag är ju förberedd på det. En sak som jag jobbat med i dag är att göra en frågesport för helgen, men jag skulle behöva lite hjälp - mer frågor, om allt mellan himmel och jord tas emot som kommentarer, på mailen, telefonen… :)
Och ja, förkyldningen är på väg bort!!! Dock har jag ett bett på benet sedan två veckor tillbaka som fortfarande värker, har många gånger funderat över att gå till doktorn, men nu är det på bättringsvägen!
Nako ya selemo
Övar språket här, kasnke om ni läser kanske ni förstår att det är lite trixigt att lära sig...? Någom som vågar sig på en gissning om vad det betyder?
Nako ya selemo
Ke kwa moo o diragalo
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mee re dule ka ntle bosego bjo botelele
Nako ya selemo
Rara o dikologo k agare a toropo ye e kganyago
yeo e senago lesata: kopana le nna bosego bjo…
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo o di nyakago le tse o kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo woo i nkisago lebopong
yeo e fao nako ya selemo mmogo
Nako ya selemo
Selemo selemo se thapilego le borutho
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mme re raloke papadi ya selemo
Nako ya selemo
Phela bophelo bja gago k agare ha nako ye e fisago
yeo e kgahlisago: dula bosego bjo…
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo i di nyakago le tse i kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo, peol tse pedi godimo ga mollo
yeo e fao nako ya selemo mmogo
O tsere nna, o tsere naa, o tsere naa,
o tsere nna we nkisa lefaseng le legnwe
Nako ya selemo
Ke kwa moo o diragalo
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mee re dule ka ntle bosego bjo botelele
Nako ya selemo
Rara o dikologo k agare a toropo ye e kganyago
yeo e senago lesata: kopana le nna bosego bjo…
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo o di nyakago le tse o kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo woo i nkisago lebopong
yeo e fao nako ya selemo mmogo
Nako ya selemo
Selemo selemo se thapilego le borutho
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mme re raloke papadi ya selemo
Nako ya selemo
Phela bophelo bja gago k agare ha nako ye e fisago
yeo e kgahlisago: dula bosego bjo…
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo i di nyakago le tse i kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo, peol tse pedi godimo ga mollo
yeo e fao nako ya selemo mmogo
O tsere nna, o tsere naa, o tsere naa,
o tsere nna we nkisa lefaseng le legnwe
Back to work
Då har man börjat jobba igen, dock lite mjukstart för min del. Förra helgen var det workshop med SCORE, Mid-service, alltså halvtid!!! Vi bodde riktigt skabbigt, på ett ställe som har avtal med FIFA att vara 3 stjärnigt för VM, men de har en del att jobba på, nu kom de knappt upp i en halv stjärna… Men hur som helst så fick vi feedback och arbetsbeskrivningar för framtiden, även mycket diskussioner kring hur de rural områdena ska kunna ta del av VM festen…
Onsdagen ägnades åt planering i massor, nu vet jag ju hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, så vet lite bättre hur jag kan förbereda mig och la upp lite strategier för det kommande arbetet. Det var även möte med Buffelshoek Sports Committee, vad fick mig att tro att bara för att det är ett nytt år så kommer alla i tid och är jätte laddade? Hur som helst, förhoppningsvis ska vi ta ett litet steg framåt, frågan är bara om man ska försöka få med alla eller jobba med dem som faktiskt vill något?
Torsdagen var det dags för första skolbesöket, dock inga lektioner, utan planeringsmöte. Jag var på Helen Franz och i år blir det lite mer tid, inte bara after school activities utan har även fått tillåtelse att ta del i LO-lektionerna :) Efter det begav jag mig till Polokwane för intervju för FIFA, kunde ha gått bättre om jag inte trott att hospitality hade med hospital att göra, men hur som helst så var det inte så mycket frågor om det utan mer om oss själva, fast det blir tufft att få jobba som volontär under VM, det är enormt många sökande och få platser. Kände mig lite utanför som enda vit och enda person utan högklackat…
I går vaknade jag upp mycket snorig och ont i halsen, så mitt arbetstempo var inte så högt, vissa måsten var det ju, men såg till att inte mer än nödvändigt blev gjort… Ett besök på Matjeketlane för att bestämma hur arbetet ska se ut där och efter den promenaden vart 2-3 timmar på sängen mycket välbehövligt innan det blev facilityn. Det var mycket aktivitet där och jag har tidigare inte kallat det för Sport 4 All, men fick under workshopen lära mig att det är faktikst precis vad det är, behöver inte vara mer organiserat än så, bara det att jag får skriva rapporter också, jippi!
Förkylningen är kanske lite bättre i dag, i alla fall inte sämre. Men det blir lite lugnt, känns som om sånna här dagar får man ta vara på för de kommande månaderna blir fullspäckade med vardagliga aktiviteter och större evenemang – 2010 här kommer jag!
Onsdagen ägnades åt planering i massor, nu vet jag ju hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, så vet lite bättre hur jag kan förbereda mig och la upp lite strategier för det kommande arbetet. Det var även möte med Buffelshoek Sports Committee, vad fick mig att tro att bara för att det är ett nytt år så kommer alla i tid och är jätte laddade? Hur som helst, förhoppningsvis ska vi ta ett litet steg framåt, frågan är bara om man ska försöka få med alla eller jobba med dem som faktiskt vill något?
Torsdagen var det dags för första skolbesöket, dock inga lektioner, utan planeringsmöte. Jag var på Helen Franz och i år blir det lite mer tid, inte bara after school activities utan har även fått tillåtelse att ta del i LO-lektionerna :) Efter det begav jag mig till Polokwane för intervju för FIFA, kunde ha gått bättre om jag inte trott att hospitality hade med hospital att göra, men hur som helst så var det inte så mycket frågor om det utan mer om oss själva, fast det blir tufft att få jobba som volontär under VM, det är enormt många sökande och få platser. Kände mig lite utanför som enda vit och enda person utan högklackat…
I går vaknade jag upp mycket snorig och ont i halsen, så mitt arbetstempo var inte så högt, vissa måsten var det ju, men såg till att inte mer än nödvändigt blev gjort… Ett besök på Matjeketlane för att bestämma hur arbetet ska se ut där och efter den promenaden vart 2-3 timmar på sängen mycket välbehövligt innan det blev facilityn. Det var mycket aktivitet där och jag har tidigare inte kallat det för Sport 4 All, men fick under workshopen lära mig att det är faktikst precis vad det är, behöver inte vara mer organiserat än så, bara det att jag får skriva rapporter också, jippi!
Förkylningen är kanske lite bättre i dag, i alla fall inte sämre. Men det blir lite lugnt, känns som om sånna här dagar får man ta vara på för de kommande månaderna blir fullspäckade med vardagliga aktiviteter och större evenemang – 2010 här kommer jag!
Arbetsförhållanden
Ledigheten för mig har inte inneburit något arbete alls, i den grad det går att undvika, visst är mitt jobb ett ständigt utväxlingsarbete i kulturen och möter man någon som vill prata jobbrelaterade saker är det ju bara att hänga på. Men har inte varit i några skolor, eftersom de är stängda, och inte heller några träningar på facilityn eller möten med Sports committee.
Dock har jag ju sett på när andra arbetat. Eftersom syster Olivia och kusin Koketso har jobbat i bottlestore så har jag besökt dem lite på dagarna, det är ju inte direkt någon rusning där då, även att folk sitter och dricker från 11-12 på dagarna. Visst har de ett soft jobb då, mycket tid att bara sitta av. Men jag tror inte arbetsmiljöverket hade varit så lyckliga om de gjort ett besök där… hög ljudnivå, dammigt, en del farlig utrustning, värdelösa ergonomiska förhållanden och arbetspositioner, arbetstider från 9 på morgonen till sent på natten, inga uttalade raster, väldigt enformiga dagar etc.
Jag då, som sjukgymnast tänker ju extra mycket på ergonomin när jag är där. Jag är helt fascinerad över hur de klarar jobbet och inte har några (?) belastningsskador. Frysboxar och kylar är placerade lite hur som helst i ”baren” och öppnas och stängs många gånger dagligen. Öl (och läsk) backar lastas in, staplas och lastas ut, det är riktigt tungt och vi snackar om små utrymmen att röra sig på. Golvet som de går på är av sten, dock inte så jämt då det finns lite sprickor här och där. Möjligheten att sitta finns där, då på en upp och ner vänd drickaback. Arbetshöjden för ”baren” är i brösthöjd medan pengarna hanteras i midjehöjd lite undangömt. Och belysningen ska vi inte prata om, den är obefintlig, speciellt om elektriciteten har gått på kvällen.
Lite kort om hur de arbetar i bottlestore, intressant är ändå att se att de tycks gilla det. Tack och lov är det inte jag som jobbar där då jag inte stått ut någon längre tid…
Dock har jag ju sett på när andra arbetat. Eftersom syster Olivia och kusin Koketso har jobbat i bottlestore så har jag besökt dem lite på dagarna, det är ju inte direkt någon rusning där då, även att folk sitter och dricker från 11-12 på dagarna. Visst har de ett soft jobb då, mycket tid att bara sitta av. Men jag tror inte arbetsmiljöverket hade varit så lyckliga om de gjort ett besök där… hög ljudnivå, dammigt, en del farlig utrustning, värdelösa ergonomiska förhållanden och arbetspositioner, arbetstider från 9 på morgonen till sent på natten, inga uttalade raster, väldigt enformiga dagar etc.
Jag då, som sjukgymnast tänker ju extra mycket på ergonomin när jag är där. Jag är helt fascinerad över hur de klarar jobbet och inte har några (?) belastningsskador. Frysboxar och kylar är placerade lite hur som helst i ”baren” och öppnas och stängs många gånger dagligen. Öl (och läsk) backar lastas in, staplas och lastas ut, det är riktigt tungt och vi snackar om små utrymmen att röra sig på. Golvet som de går på är av sten, dock inte så jämt då det finns lite sprickor här och där. Möjligheten att sitta finns där, då på en upp och ner vänd drickaback. Arbetshöjden för ”baren” är i brösthöjd medan pengarna hanteras i midjehöjd lite undangömt. Och belysningen ska vi inte prata om, den är obefintlig, speciellt om elektriciteten har gått på kvällen.
Lite kort om hur de arbetar i bottlestore, intressant är ändå att se att de tycks gilla det. Tack och lov är det inte jag som jobbar där då jag inte stått ut någon längre tid…
Decembertime
Ja, även att det är januari nu är hela jul-/sommarledigheten här decembertime. Och livet skiljer sig mycket från vardagen resten av året. Så här tids på året kommer de som jobbar eller pluggar i städerna hem, det är fotbollsturneringar dagligen, fullt av barn i huset, jul och nyår firas, varma långa nätter…!
Här är det inte bara Mama, Olivia, Grandpa och Joseas, varierar lite från dag till dag, men nu är syster Magdalena (Olivas Mama), Thabo och Matomi (Olivas systers barn), Mawilla och Matlatsi (Elias barn), Charles (Mamas son), Malema, Olivia och Mama här... Men de fyra små killarna, Thabo, Matomi, Mawilla och Matlatsi, 7-12 år är de som ser till att de blir liv och rörelse här. Deras relation till mig blir bättre och bättre var dag och nu börjar de bli riktigt kaxiga när det gäller att försöka säga något på engelska till mig. I går försökte vi även spela Yatzy vilket var mycket uppskattat, dock var det jag som fick ta alla deras avgörande med vad de skulle spara och hur de skulle göra. Men att kasta tärningarna med rätta knycken och pussa dem innan var viktigt. Kan också konstatera att minstingen Matomi hade sjukt med tur och att Mawilla är nog sämre förlorare än mig…
Annars är mina dagar nu mycket slappa. Och ni som känner mig blir säkerligen förvånad skulle bli förvånad över hur avslappnad jag är här och nu. Tänk er att det på morgonen tar mig två timmar att gå upp, tvätta mig och äta frukost, jag har verkligen kommit in i deras tempo här! På dagarna skriver jag lite på psykologi hemtentan, sover lite till, löser korsord, bara slappar eller tar en sväng till bottlestore för att hälsa på Oliva eller Koketso som jobbar, och där kan vi sitta i några timmar och bara inte göra någonting. Dock blir det lite arbete, då syster Magdalena tycker att jag ska få hjälpa till när jag frågar och exempelvis har jag nu fått tillstånd att köra skottkärran vid vattenhämtning! Även blir det lite mer gjort här hemma när hon är här, hon ärr uppe två timmar före Mama och städar hela dagarna!
Som ni vet så när jag kom tillbaka så gick jag direkt till fotbollsturnering och även dagen efter. Det var de sista av en två veckors lång period av turneringar dagligen, och det syntes att de var slitna spelare. Föreställ er själva att ladda och spela ute i den värmen som är här nu mitt på dagen varje dag, och även om de varit på puben dagen innan. För ja, utöver jul och nyårsafton har hela decembertime varit en lång fest för dem när de umgås med gamla vänner och dricker allt för mycket alkohol.
Att det har varit många på besök här i communityt under ledigheten har ju också inneburit att jag varit ett nytt ansikte. Så klart alla vill prata, och ja det är lite högre engelska nivå än vanligtvis vilket gör det hela lite mer intressant och få lite spännande livshistorier från hur det är att söka jobb i Gauteng. Men det som överraskar mig mest är att trots att de många gånger är onyktra så är de lugna och städade och inte påflugna utan respekterar fullt ut att jag inte är intresserad av att ge dem mitt telefonnummer.
Mitt dygn vart helt omställt efter nyår, och efter det har det bara fortsatt. Dagarna är väldigt varma, så det blir mycket slapp- och sovtid medan nätterna är mer behagliga, stjärnklara och lyses upp av en fullmåne. Så att sitta ute och tjöta med familj och vänner sent är en del av livet.
Så som sagt var mycket slapp här hemma, men i dag har jag bjudit med Oliva på en tur till Polokwane! Hon behöver komma härifrån och roa sig lite från allt jobb och slit, så det får bli min julklapp till henne!
Och till helgen blir det workshop med SCORE innan arbetet börjar på riktigt nästa vecka…
Men det som är det mest fantastiska, som tåls att påpekas igen, jag har aldrig varit så avslappnad som nu och livet är underbart!
Här är det inte bara Mama, Olivia, Grandpa och Joseas, varierar lite från dag till dag, men nu är syster Magdalena (Olivas Mama), Thabo och Matomi (Olivas systers barn), Mawilla och Matlatsi (Elias barn), Charles (Mamas son), Malema, Olivia och Mama här... Men de fyra små killarna, Thabo, Matomi, Mawilla och Matlatsi, 7-12 år är de som ser till att de blir liv och rörelse här. Deras relation till mig blir bättre och bättre var dag och nu börjar de bli riktigt kaxiga när det gäller att försöka säga något på engelska till mig. I går försökte vi även spela Yatzy vilket var mycket uppskattat, dock var det jag som fick ta alla deras avgörande med vad de skulle spara och hur de skulle göra. Men att kasta tärningarna med rätta knycken och pussa dem innan var viktigt. Kan också konstatera att minstingen Matomi hade sjukt med tur och att Mawilla är nog sämre förlorare än mig…
Annars är mina dagar nu mycket slappa. Och ni som känner mig blir säkerligen förvånad skulle bli förvånad över hur avslappnad jag är här och nu. Tänk er att det på morgonen tar mig två timmar att gå upp, tvätta mig och äta frukost, jag har verkligen kommit in i deras tempo här! På dagarna skriver jag lite på psykologi hemtentan, sover lite till, löser korsord, bara slappar eller tar en sväng till bottlestore för att hälsa på Oliva eller Koketso som jobbar, och där kan vi sitta i några timmar och bara inte göra någonting. Dock blir det lite arbete, då syster Magdalena tycker att jag ska få hjälpa till när jag frågar och exempelvis har jag nu fått tillstånd att köra skottkärran vid vattenhämtning! Även blir det lite mer gjort här hemma när hon är här, hon ärr uppe två timmar före Mama och städar hela dagarna!
Som ni vet så när jag kom tillbaka så gick jag direkt till fotbollsturnering och även dagen efter. Det var de sista av en två veckors lång period av turneringar dagligen, och det syntes att de var slitna spelare. Föreställ er själva att ladda och spela ute i den värmen som är här nu mitt på dagen varje dag, och även om de varit på puben dagen innan. För ja, utöver jul och nyårsafton har hela decembertime varit en lång fest för dem när de umgås med gamla vänner och dricker allt för mycket alkohol.
Att det har varit många på besök här i communityt under ledigheten har ju också inneburit att jag varit ett nytt ansikte. Så klart alla vill prata, och ja det är lite högre engelska nivå än vanligtvis vilket gör det hela lite mer intressant och få lite spännande livshistorier från hur det är att söka jobb i Gauteng. Men det som överraskar mig mest är att trots att de många gånger är onyktra så är de lugna och städade och inte påflugna utan respekterar fullt ut att jag inte är intresserad av att ge dem mitt telefonnummer.
Mitt dygn vart helt omställt efter nyår, och efter det har det bara fortsatt. Dagarna är väldigt varma, så det blir mycket slapp- och sovtid medan nätterna är mer behagliga, stjärnklara och lyses upp av en fullmåne. Så att sitta ute och tjöta med familj och vänner sent är en del av livet.
Så som sagt var mycket slapp här hemma, men i dag har jag bjudit med Oliva på en tur till Polokwane! Hon behöver komma härifrån och roa sig lite från allt jobb och slit, så det får bli min julklapp till henne!
Och till helgen blir det workshop med SCORE innan arbetet börjar på riktigt nästa vecka…
Men det som är det mest fantastiska, som tåls att påpekas igen, jag har aldrig varit så avslappnad som nu och livet är underbart!
Nyårsafton
Föreställ er själva en stjärnklar natt med fullmåne, varmt och gott väder, alltså min nyårsafton var långt ifrån vad jag är van vid och hur ni i Sverige hade det i går. Men ändå så var det av samma anledning vi firade, nyår mitt i sommaren blev bara lite fel i almanackan…
Jag firade då tillsammans med vännerna här på bottlestoren. I princip alla ungdomar i Kwarung, den delen av Buffelshoek jag bor i var där och alldeles för mycket fylla i förhållande till åldern på dem, men antar att det hör till (?) Det som mestadels dracks var öl, men själv drack jag ingen alkohol alls, det rimmar lite illa att jag pratar om att man inte ska dricka i skolorna och sedan skulle barnen se mig. Även om det är bara en flaska så kände jag inte mig bekväm med det och höll mig då till vad de få drack som inte var onyktra, de blandade coca cola och mjölk!!! En klunk blev det, något av det vidrigaste jag smakat…
Innan hade man talat om för mig vilken stor fest det skulle bli och att den 31 december firade alla. Så när någon säger en stor fest förväntar jag mig lite mer än vad som var i går, fast det har ju med min bakgrund att göra. För dem här var det väldigt lyckat! Kvällen löpte genom att folk ”hängde” med varandra, tjötade, drack och dansade. När så det var dags för tolvslaget, ni vet när vi i Sverige räknar ner och skålar hände det inte något alls här, utan 10-15 minuter senare började några inse att det var dags att säga gott nytt år och kolla efter raketer.
Sedan fortgick natten och folk var glada och stämningen på topp, trots många onyktra människor var det inte mycket till stök och bråk. Men vid 4 tiden kände jag att det var dags för mig att dra mig hemåt, vilket merparten gjort även om festandet fortfarande var i full gång. Lekgowa kan ju inte gå själv hem när det är mörkt utan blev i vanlig ordning följd hem av en vän som blev sittandes kvar och kollade när solen gick upp, syster Oliva kom hem innan framemot halv 6 somna även att tuppen gal för att gå upp.
Det blev två timmars sömn innan jag gick upp igen, mötte då en annan vän som vart hemma och sovit några timmar för att då återuppta festandet… Själv hjälpte jag till i bottlestore med flaskplockning och sopning. Jag får ju höra att jag är en del av familjen när allt kul pågår här, så för mig var det självklart att insistera på att jag skulle få vara med och hjälpa dem även vid något så glamoröst som städning.
Alltså, en lyckad men annorlunda nyårs afton, ngwaga o mobotse!
Jag firade då tillsammans med vännerna här på bottlestoren. I princip alla ungdomar i Kwarung, den delen av Buffelshoek jag bor i var där och alldeles för mycket fylla i förhållande till åldern på dem, men antar att det hör till (?) Det som mestadels dracks var öl, men själv drack jag ingen alkohol alls, det rimmar lite illa att jag pratar om att man inte ska dricka i skolorna och sedan skulle barnen se mig. Även om det är bara en flaska så kände jag inte mig bekväm med det och höll mig då till vad de få drack som inte var onyktra, de blandade coca cola och mjölk!!! En klunk blev det, något av det vidrigaste jag smakat…
Innan hade man talat om för mig vilken stor fest det skulle bli och att den 31 december firade alla. Så när någon säger en stor fest förväntar jag mig lite mer än vad som var i går, fast det har ju med min bakgrund att göra. För dem här var det väldigt lyckat! Kvällen löpte genom att folk ”hängde” med varandra, tjötade, drack och dansade. När så det var dags för tolvslaget, ni vet när vi i Sverige räknar ner och skålar hände det inte något alls här, utan 10-15 minuter senare började några inse att det var dags att säga gott nytt år och kolla efter raketer.
Sedan fortgick natten och folk var glada och stämningen på topp, trots många onyktra människor var det inte mycket till stök och bråk. Men vid 4 tiden kände jag att det var dags för mig att dra mig hemåt, vilket merparten gjort även om festandet fortfarande var i full gång. Lekgowa kan ju inte gå själv hem när det är mörkt utan blev i vanlig ordning följd hem av en vän som blev sittandes kvar och kollade när solen gick upp, syster Oliva kom hem innan framemot halv 6 somna även att tuppen gal för att gå upp.
Det blev två timmars sömn innan jag gick upp igen, mötte då en annan vän som vart hemma och sovit några timmar för att då återuppta festandet… Själv hjälpte jag till i bottlestore med flaskplockning och sopning. Jag får ju höra att jag är en del av familjen när allt kul pågår här, så för mig var det självklart att insistera på att jag skulle få vara med och hjälpa dem även vid något så glamoröst som städning.
Alltså, en lyckad men annorlunda nyårs afton, ngwaga o mobotse!
Snart julledighet
Ytterliggare en vecka har gått här, och nu är det bara ett par dagar kvar innan julledigheten. Sån tur är så har det inte varit lika mycket att göra, dock har jag ju inte varit sysslolös, men har även hunnit med att slappa av lite med vännerna här i helgen.
I söndags hände det något spännande här, en man som hade dött för 30 år sedan var plötsligt tillbaka. ALLA (utom jag) gick för att se zombin, men konstigt nog så var det bara ett rykte...
Vad som mest har tagit min tid det senaste är rapportskrivning, tänk er en halv års rapport, allt som gjorts och hänt här, den tog mig nästan ett halv år. Rapporter från World AIDS day, kom inte och tro att SCORE är så strukturerade att det bara är ett formulär som ska fyllas i.
Att det är jul nu är lite märkligt, inga minusgrader, ingen snö, inget julpynt, inget mörker, det är varmt och solen har redan varit uppe någon timma! Blir väldigt avundsjuk när jag hör om alla julförberedelserna hemma i Sverige och all julmat mm... Men jag ska nog stå ut här också, självaste julafton kommer att spenderas på stranden.
Men innan julafton kommer händer något mycket speciellt, får besök här! I dag lämnar mamma och Ingvar Sverige för att i morgon eftermiddag anlända i Buffelshoek. Detta är något som jag ser fram emot väldigt mycket, att jag saknar dem är en sak, men det ska bli så spännande att få visa dem livet här, låta dem möta mina vänner och familj här och se hur jag lever nu.
Det var en liten kort uppdatering, men nu är det dags att gå ut och gräva längdhoppsgrop inför årsavslutnings tävling med skolorna i morgon, sedan blir det besök på en High school också tvätten och städning här så att allt är fint inför i morgon innan dgen avslutas med ladies soccer.
I söndags hände det något spännande här, en man som hade dött för 30 år sedan var plötsligt tillbaka. ALLA (utom jag) gick för att se zombin, men konstigt nog så var det bara ett rykte...
Vad som mest har tagit min tid det senaste är rapportskrivning, tänk er en halv års rapport, allt som gjorts och hänt här, den tog mig nästan ett halv år. Rapporter från World AIDS day, kom inte och tro att SCORE är så strukturerade att det bara är ett formulär som ska fyllas i.
Att det är jul nu är lite märkligt, inga minusgrader, ingen snö, inget julpynt, inget mörker, det är varmt och solen har redan varit uppe någon timma! Blir väldigt avundsjuk när jag hör om alla julförberedelserna hemma i Sverige och all julmat mm... Men jag ska nog stå ut här också, självaste julafton kommer att spenderas på stranden.
Men innan julafton kommer händer något mycket speciellt, får besök här! I dag lämnar mamma och Ingvar Sverige för att i morgon eftermiddag anlända i Buffelshoek. Detta är något som jag ser fram emot väldigt mycket, att jag saknar dem är en sak, men det ska bli så spännande att få visa dem livet här, låta dem möta mina vänner och familj här och se hur jag lever nu.
Det var en liten kort uppdatering, men nu är det dags att gå ut och gräva längdhoppsgrop inför årsavslutnings tävling med skolorna i morgon, sedan blir det besök på en High school också tvätten och städning här så att allt är fint inför i morgon innan dgen avslutas med ladies soccer.
World AIDS day
I lördags var det då äntligen dags för den första stora prövningen för mig gällande att arrangera ett event här i communityt. Och det har varit tufft. Hela förberedelseprocessen har varit ett stort kaos. Folk som är ansvarig för något gör inte det, och det slutade många gånger med att jag var den som fick reda ut deras lathet, för det handlar bara om lathet hos dem… Själva genomförandet då, även om jag var förberedd på att det inte skulle hålla någon svensk klass, men hade hoppats på mer. Men, det finns alltid men, folk hade roligt, dansade och det var lyckat i deras ögon! Något som gjorde mig glad i alla fall var en tidigare SCORE volontär från inte så långt härifrån dök upp och sa att detta verkligen var en succé. Fast ändå, för mig var det så många som gjorde mig besviken och när man jobbat så hårt för allt som de sagt att måste vara i programmet eller ordnas och sedan så struntar folk med ansvar i det!!
Hur som helst, har nu skrivit rapport till SCORE om allt och orkar inte skriva mer, och definitivt inte formulera allt på svenska så bjuder på lite bilder.
Actionbild från ladies soccer, att tjejerna har mer än två olika färger på matchtröjorna har att göra med att de lånades ihop av killagen som hade spelat... För det det är ju inte helt fel att få ha en matchtröja på sig.
Trötta men glada "gamlingar" efter Walking +40, som slutade med att sprang! Vinnarna på var sin kant, Mama som nummer 2 från vänster hade laddat hela veckan, kvinnan i mitten var inte med vid starten men helt plötsligt var hon i loppet och den sista mannen är anmärkningsvärt 77år och förlorade på mållinjen. Jag själv var med som vägvisare och påhejare (inte för att folk tror att jag hade åldern)
Till vänster delar av Staff members (de som dök upp), i mitten jag och till höger en man från Invesco (?) och längst ut har vi chifen. Överallt man är ska dessa fina gruppfoton tas...
Glada barn, som ni ser är det mörkt, det blir ju så när man börjar sent. Men är det en kamra i närheten så ska det poseras, "Shot me, shot me, Jani" och sedan kastar sig alla över mig för att se bilden! (Jani har blivit ett nytt namn här för de som inte minns Jeanette, det börjar ju på rätt bokstav...)
Hur som helst, har nu skrivit rapport till SCORE om allt och orkar inte skriva mer, och definitivt inte formulera allt på svenska så bjuder på lite bilder.
Actionbild från ladies soccer, att tjejerna har mer än två olika färger på matchtröjorna har att göra med att de lånades ihop av killagen som hade spelat... För det det är ju inte helt fel att få ha en matchtröja på sig.
Trötta men glada "gamlingar" efter Walking +40, som slutade med att sprang! Vinnarna på var sin kant, Mama som nummer 2 från vänster hade laddat hela veckan, kvinnan i mitten var inte med vid starten men helt plötsligt var hon i loppet och den sista mannen är anmärkningsvärt 77år och förlorade på mållinjen. Jag själv var med som vägvisare och påhejare (inte för att folk tror att jag hade åldern)
Till vänster delar av Staff members (de som dök upp), i mitten jag och till höger en man från Invesco (?) och längst ut har vi chifen. Överallt man är ska dessa fina gruppfoton tas...Glada barn, som ni ser är det mörkt, det blir ju så när man börjar sent. Men är det en kamra i närheten så ska det poseras, "Shot me, shot me, Jani" och sedan kastar sig alla över mig för att se bilden! (Jani har blivit ett nytt namn här för de som inte minns Jeanette, det börjar ju på rätt bokstav...)Svar på kommentarer
Väder finns över allt den gamla klassikern "inget dåligt väder bara dåliga kläder (pappa)
Jag instämmer, men det är inte så att folk här har samma kvalitet på regnkläder som vi har, om de ens har några regnkläder. Jag var redo att gå till skolan, klädd för att vara ute i regnet, men Oliva sa att det inte var någon idé eftersom barnen inte skulle komma ut i det vädret… Det som dock fick mig mest att stanna inne när jag tänkte gå ut och springa var att jag inte kunde få en varm dusch efteråt, det är inte så lätt att få upp värmen när det var kallt här, för regnar det är det ju väldigt kallt…
Och Bröllopet ett lätt stavat namn ex Eto' (pappa)
Leapeka, Madutung, Maleka, Matladi, Molele, Molokomme, Nteta, där har du de vanligaste förekommande efternamnen i fotbollslaget, 3-5 stycken med vardera. Till stor sannolikhet börjar efternamnet på M, 24 av 40 gör det…
Hur många var ni på festen? (pappa)
Vi var 16, varav 3 stycken var tjejer (inklusive mig), sedan var mamma, syster, bror och lite annat folk här i kring som vanligt…
Vad tyckte de om den svenska maten och bilderna från Sverige då?? (Sofia)
Svarade nog på det i inlägget efter, men maten behövde mer salt, de saknade pap och att inte äta med händerna var ovanligt. Bilderna fick många kommentarer, mycket ”owow”, dit vill jag åka.
Bröllop och 10 barn. Bröllop skulle väl gå, men 10 barn (dina egna) de skulle jag vilja se!;) (Lotta)
10 barn har jag förklarat för dem att det definitivt inte kommer att bli, max 3, end of discussion.
Bröllop och 10 ungar hoppas att någon heter Håkan (pappa)
Som jag sa ovan, max 3, blir det bara tjejer så blir det ingen Håkan, blir det någon kille så får jag, eller vi, för man är väl två om beslutet av barnets namn, ta oss en funderare.
Vadå Lekgowa?? Kallas du så eller är det ditt lag som heter så? (Sofia)
Trodde jag skrivit om det förut, men Lekgowa är ”vit person”, så alla barn kallar mig Lekgowa här. Fast har nu fått veta att de är inte helt fint att använda ordet, lite som att vi säger neger eller svarting, men barnen har ingen större koll på sånt så de är rätt okej ändå.
Vad är det för tenta du ska göra förresten? Och så här i efterhand: hur gick den? (Sofia)
Tentan var i motionspsykologi, tar en distanskurs. Intressant, dock är inget som man lär sig användbart här, de har så annorlunda syn på motion och träning, men det är spännande att ha två olika perspektiv. Kursen går från Sverige, men läroboken är från USA så det mesta är amerikanska studier i den och här lever jag i den afrikanska verkligheten… Ni förstår skillnaderna?
Var det en viss sarkasm i sista raden eller?? :P (Sofia)
(Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!)
Sarkasm ja, men ändå så är det så underbart att vara här…
din stackare!! jag hade inte pallat en minut ens när ingenting är organiserat!! och det är ju inga småsaker vi pratar om. det är ju stora organisationer! men finns det inga som vet hur saker ska gå till som kan lära dem? phu... men jag håller med talaren som du tyckte var bra=) det är ju så man ska tänka men det gäller att komma ihåg det också=) (Vic)
Det är inte så mycket mer att säga, men det är livet som är så här, och jag kan säga att jag lär mig väldigt mycket, både om hur människor här är men också hur jag själv reagerar samt hur jag faktiskt anpassar mig och accepterar situationerna förvånansvärt bra!
Jag instämmer, men det är inte så att folk här har samma kvalitet på regnkläder som vi har, om de ens har några regnkläder. Jag var redo att gå till skolan, klädd för att vara ute i regnet, men Oliva sa att det inte var någon idé eftersom barnen inte skulle komma ut i det vädret… Det som dock fick mig mest att stanna inne när jag tänkte gå ut och springa var att jag inte kunde få en varm dusch efteråt, det är inte så lätt att få upp värmen när det var kallt här, för regnar det är det ju väldigt kallt…
Och Bröllopet ett lätt stavat namn ex Eto' (pappa)
Leapeka, Madutung, Maleka, Matladi, Molele, Molokomme, Nteta, där har du de vanligaste förekommande efternamnen i fotbollslaget, 3-5 stycken med vardera. Till stor sannolikhet börjar efternamnet på M, 24 av 40 gör det…
Hur många var ni på festen? (pappa)
Vi var 16, varav 3 stycken var tjejer (inklusive mig), sedan var mamma, syster, bror och lite annat folk här i kring som vanligt…
Vad tyckte de om den svenska maten och bilderna från Sverige då?? (Sofia)
Svarade nog på det i inlägget efter, men maten behövde mer salt, de saknade pap och att inte äta med händerna var ovanligt. Bilderna fick många kommentarer, mycket ”owow”, dit vill jag åka.
Bröllop och 10 barn. Bröllop skulle väl gå, men 10 barn (dina egna) de skulle jag vilja se!;) (Lotta)
10 barn har jag förklarat för dem att det definitivt inte kommer att bli, max 3, end of discussion.
Bröllop och 10 ungar hoppas att någon heter Håkan (pappa)
Som jag sa ovan, max 3, blir det bara tjejer så blir det ingen Håkan, blir det någon kille så får jag, eller vi, för man är väl två om beslutet av barnets namn, ta oss en funderare.
Vadå Lekgowa?? Kallas du så eller är det ditt lag som heter så? (Sofia)
Trodde jag skrivit om det förut, men Lekgowa är ”vit person”, så alla barn kallar mig Lekgowa här. Fast har nu fått veta att de är inte helt fint att använda ordet, lite som att vi säger neger eller svarting, men barnen har ingen större koll på sånt så de är rätt okej ändå.
Vad är det för tenta du ska göra förresten? Och så här i efterhand: hur gick den? (Sofia)
Tentan var i motionspsykologi, tar en distanskurs. Intressant, dock är inget som man lär sig användbart här, de har så annorlunda syn på motion och träning, men det är spännande att ha två olika perspektiv. Kursen går från Sverige, men läroboken är från USA så det mesta är amerikanska studier i den och här lever jag i den afrikanska verkligheten… Ni förstår skillnaderna?
Var det en viss sarkasm i sista raden eller?? :P (Sofia)
(Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!)
Sarkasm ja, men ändå så är det så underbart att vara här…
din stackare!! jag hade inte pallat en minut ens när ingenting är organiserat!! och det är ju inga småsaker vi pratar om. det är ju stora organisationer! men finns det inga som vet hur saker ska gå till som kan lära dem? phu... men jag håller med talaren som du tyckte var bra=) det är ju så man ska tänka men det gäller att komma ihåg det också=) (Vic)
Det är inte så mycket mer att säga, men det är livet som är så här, och jag kan säga att jag lär mig väldigt mycket, både om hur människor här är men också hur jag själv reagerar samt hur jag faktiskt anpassar mig och accepterar situationerna förvånansvärt bra!
Mycket publicitet
Den senaste veckan har det varit mycket skrivit om och av mig lite här och var…
Först och främst finns ett resebrev att läsa på NIF:s hemsida, dock är det på engelska. För att normännen har svårt med svenska fick det bli så, eller för att jag inte orkade med att få till något på norska…?
Sedan har Håkon bloggat om besöket här, lagt upp bilder och skrivit ett pressmeddelande på Fredskorpsets hemsida.
Slutligen har vi månadsrapporten i St-tidningen: (+ extra materieal som vart bortklippt)
Tre månader har nu gått av mitt liv här i Buffelshoek, omgiven av folk som pratar ett för mig totalt obegripligt språk, Sepedi. Okej, jag förstår lite, kan hälsa och säga några fraser.
Sepedi (eller Northen-Sotho) är ett av 11 officiella språk i Sydafrika och pratas av folkgruppen pedi framför allt i Limpopo. Jag får således många gånger frågan om hur många officiella språk vi har i Sverige mer än engelska. Så för det första, trots att min engelska är långt ifrån perfekt så tror folk här att det är mitt modersmål och för det andra så är det en självklarighet för dem att vi har flera officiella språk. Att jag då bara lärt mig engelska genom skolan och att i stort sett alla i mitt land pratar svenska är för dem ofattbart.
Alla läroböcker på engelska i skolorna och nu i examenstider så skrivs nationella prov i alla ämnen på engelska. Min första tanke var att alla här måste ha en god förståelse och ett stort ordförråd. Tyvärr är det inte så, många gånger kuggar eleverna på grund av att de inte förstår frågorna.
Nivån på människornas engelska här är varierande. Barnen i Primary schools säger ”Good morning” oavsett när det är på dagen eller veta vad det betyder. Många av eleverna i High schools är ofta blyga för att prata engelska, speciellt tjejerna. Men det finns också en mängd killar som verkligen försöker att prata engelska, jag är imponerad över hur mycket en del verkligen kämpar för att få sagt vad de vill när de inte hittar orden och att en del runt i kring här faktiskt blivit mycket bättre på att prata sedan jag kom här. Vad det gäller äldre människor så tror de flesta att eftersom jag är vit så pratar jag afrikaans. Sedan finns det ju de som har samma nivå på engelskan som mig och man kan ha ett ”normalt” samtal. Dock är det ändå det faktum att jag inte pratar sitt eget språk och kan aldrig uttrycka sig som jag skulle ha gjort om man var i Sverige.
För att illustrera hur det kan vara när man inte förstår varandra så ska jag berätta från den första dagen i en av skolorna, Sesalong Primary school. Jag står ute på planen och väntar på barnen, och de kommer, så klart sent, två klasser i 10-års ålder på en gång och läraren dyker inte upp. Fråga mig inte hur jag fick till det, men de blev indelade i lag och redo för stafetter. Jag startade dem, ”Ready, steady, go!” och alla 100 springer mot mig. När lektionen sedan är över, hur förklarar man då att det är dags att gå tillbaka till klassrummet istället för att vara kvar på planen? Hur som helst, att använda kroppsspråket har verkligen fått leva upp till bevis här. Man kommer långt med att demonstrera och visa hur saker och ting ska gå till.
Det som dock gör mig mest frustrerad när det gäller kommunikationen är att afrikaner alltid svarar ja på frågor, det ligger i deras kultur eftersom de tror att man vill ha ett positivt svar. Så om jag frågar om de förstår svarar de ja även om de inte har en aning om vad jag har sagt. Under sjukgymnastutbildningen har vi pratat mycket om att ställa öppna frågor, alltså utan ja eller nej alternativ för att få personen att berätta så mycket som möjligt, det är dock något som ställer till det mycket för folket här. Och en fråga som varför eller hur är totalt omöjlig att få ett vettigt svar på.
De senaste veckorna börjar mer och mer ord i Sepedi komma från mig, få fraser och ord som används flitigt. Självklart blir jag frågad många gånger om dagen om hur jag mår, om jag är trött, om jag är törstig, om jag är hungrigt eller vart jag ska eftersom jag vet hur jag ska svara då. Att jag kan komma hem efter en dags arbete och säga något nytt gör Mama väldigt stolt, så den dagen jag kom hem och sjöng ”huvud, axlar, knä och tå” var hon väldigt lycklig och jag fick sjunga för alla grannarna och förbigående.
Att formulera sig i denna rapport har dock varit lite krångligt, hittar inte de svenska orden så lätt och mer och mer vad jag gör och tänker är numera på engelska. Det känns bra, för mig har denna tid verkligen fått mig att inse hur betydelsefullt det är att kunna prata engelska.
Allt mellan himmel och jord, alltså vädret
Har inte varit bra på att skriva på det senaste… Men nu ska jag ta mig lite tid och rapportera lite från livet här, mycket vädersnack, men lite annat också...
För er som läste förra inlägget eller sett Twitter-bloggen så har det varit regnigt här, pula e a na. Då tänker ni säkert, lite regn vad klagar hon för vi har också piss väder i Sverige. Men livet här blir total förändrat för att det kommer lite regn, eller ja, de senaste dagarna har det regnat ganska mycket, konstant i mer än 48 timmar… Vad som händer här är att man inte kan gå ut, eller man kan, men man gör det ogärna. Så för mig i torsdags var det ingen idé att gå till skolan även att det för mig bara var att ta på mig regnkläderna, men eftersom barnen inte skulle ”kunna” vara ute eller kanske inte ens vara i skolan. Klockan 9 på morgonen var jag redan uttråkad över att vara inne och inte kunna göra någonting. Trotsade vädret och gick till en kompis, fick mig en lektion i sepedi framför läger elden, inte så tokigt! Samtidigt som jag lärde mig massa ord på sepedi lärde jag honom motsvarande på svenska, så nu är han bättre på svenska än vad jag är på sepedi… Dock är sepedi ett svårt språk (håll utkik i St-tidningen) och när min kompis till och med var tvungen att använda lexikon för att kolla upp vissa vardags ord så kan ni ju förstå hur omöjlig det är för min del. Men jag gör framsteg och för tillfället är rummet fullt av lappar med sepedi ord, ex på dörren sitter en lapp som säger labati.
Hur folk här beter sig när det gäller väder är för mig näst intill obegripligt. Är det varmt, så klagar man över att det är för varmt, sover på dagarna för att de inte orkar göra något annat och önskar att det kommer regn. När regnet väl kommer kan de inte gå ut, och det man kan göra inomhus är att sova. Så nu är det intressant att se hur folk gör när det slutat regna och det är dags att komma ut ur husen och ”städa upp”. Ja, regnat tar ju med sig all sanden över allt och vägarna är förstörda. En annan sak som man också måste göra när det har regnat är att gå ut och hämta kossorna, så i dag gav jag mig av med Nico och Gott för att se efter korna. Vi gick cirka 2 timmar ut i ingenting, ”ängar”, buskar och snår. I ett träd klättrade de upp och kollade med kikare ifall de kunde se dem. Sedan kom vi till ett område med lite mer ”vattenpölar” och massa kossor, dock fel kossor… För min del tyckte jag att alla såg likadana ut, svårare att se skillnad på dem än på ungarna när de har skoluniformer. Det hela slutade med att vi fick gå hem utan kossorna. Bortkastad tid kanske ni tycker? Men för mig var det en härlig upplevelse, att ta del i något så naturligt för dem, också var det väldigt avkopplande att vara gå omkring och titta, inget folk eller bilar, bara lyssna till fåglar och grodor omgiven av en vacker miljö!
Mer när det vädret, det är väldigt stora skillnader i temperatur när det är bra eller dåligt väder här. När det är varmt går man ju i shorts och linne, eller i alla fall jag, men när det var regnigt och blåsigt, då var de ju bara för kallt. Fick sova med skidsockarna, dubbla byxor, linne och två tröjor samt lakan och filt, och i vanliga fall är det knappt att jag står ut under lakanet... Så till skillnad från Sverige när där ni har det varmt inomhus fast det är kallt ute är för folk här obegripligt!
Annars har det även den senaste tiden varit väldigt mycket giftemålsprat här, om mig. För min del är det inget jag har haft i tankarna och att skaffa barn är ju inget man gör bara så där. Jag tyckte jag var ung när jag kom här, men de tycker man inte här… Ständigt är frågan om jag kan tänka mig att gifta mig med en svart, och alltid får de samma svar från mig, så länge det är den rätta så ja. Men det är ganska svårt att träffa någon här med liknande värderingar som en själv och jag har en helt annan verklighetsuppfattning än människorna här, fast man ska ju aldrig säga aldrig…
Nu börjar skolåret närma sig sitt slut, vi ska ha en friidrottstävling mellan skolorna jag jobbar i, vilket ska bli väldigt spännande, speciellt att se hur detta ska gå att planera, andra mötet i morgon. Har även fått utvärdering från skolorna och ska ta mig en funderar på hur det blir till våren, ibland så känns det så fel på vissa ställen där lärarna inte alls är samarbetsvilliga och aldrig kommer med ut… och för min del hoppas jag på att nästa år kunna gå till någon av High schools här, speciellt eftersom de frågar efter mig så mycket, både rektorer, lärare och elever, men också för att känna att man får lite mer tillbaka när man väl är där. Okej, jag säger inte att det inte ger mig något i Primary schools, det är underbart och ungarna avgudar (?) mig och älskar den timman de får komma ut, det är en härlig känsla när man är där. Men byta ut en av dem mot lite äldre är något som jag får se om det kan gå att få till.
Skrev lite kort om Svenskpartyt i går, men måste igen ta upp det och skriva lite mer. Det var en helt fantastisk dag för min del. Började med att jag fick vara i köket i 4 timmar och laga mat! Något jag inte gjort på väldigt länge, jag brukar hjälpa till här så mycket jag får, men det är inte samma sak när någon alltid säger att jag skär gurkan fel eller ska visa hur allt ska göras. Nu var jag bossen, ensam för det mesta, men de kom och kollade mig. Eftersom jag hade 7kg potatis att skala hade jag även införskaffat i en potatisskalare, ni skulle ha sett hur till sig Mama blev, vilken uppfinning! Lite hjälp som ni såg i förra inlägget blev det med köttbullsrullning och stekning an Nico, och tur var det, för det blir ganska långtråkigt i längden. Middagen smakade, dock tyckte folket att det var för lite salt. Min konklusion är man vill ha salt när man äter något man inte är van vid, så att man har någon krydda man känner till, detta eftersom jag alltid måste salta extra här… Vissa av besökarna hade sett bilder från Sverige, dock inte alla av dem, så vi satt 17st i vardagsrummet och kollade på tv:n. Lite kommentarer om att det var väldigt grönt där, hur kunde vi spela fotboll i den geggan (en bild från grusträning), de undrade om Nancy var min mormor och Fredrik Christensen var min pappa, de tyckte det var konstigt att min syster pojkvän var i vårt hus, och snön var ju väldigt spännande fast svårt att förstå vad det egentligen är… Dock ville alla komma till Sverige, men vi får väl se hur mycket besökare det kan bli i framtiden.
Så där, nu ar jag bjudit på en lite längre uppdatering i ord, ser fram emot att läsa era ord, alltså använd kommentarsfunktionen!
För er som läste förra inlägget eller sett Twitter-bloggen så har det varit regnigt här, pula e a na. Då tänker ni säkert, lite regn vad klagar hon för vi har också piss väder i Sverige. Men livet här blir total förändrat för att det kommer lite regn, eller ja, de senaste dagarna har det regnat ganska mycket, konstant i mer än 48 timmar… Vad som händer här är att man inte kan gå ut, eller man kan, men man gör det ogärna. Så för mig i torsdags var det ingen idé att gå till skolan även att det för mig bara var att ta på mig regnkläderna, men eftersom barnen inte skulle ”kunna” vara ute eller kanske inte ens vara i skolan. Klockan 9 på morgonen var jag redan uttråkad över att vara inne och inte kunna göra någonting. Trotsade vädret och gick till en kompis, fick mig en lektion i sepedi framför läger elden, inte så tokigt! Samtidigt som jag lärde mig massa ord på sepedi lärde jag honom motsvarande på svenska, så nu är han bättre på svenska än vad jag är på sepedi… Dock är sepedi ett svårt språk (håll utkik i St-tidningen) och när min kompis till och med var tvungen att använda lexikon för att kolla upp vissa vardags ord så kan ni ju förstå hur omöjlig det är för min del. Men jag gör framsteg och för tillfället är rummet fullt av lappar med sepedi ord, ex på dörren sitter en lapp som säger labati.
Hur folk här beter sig när det gäller väder är för mig näst intill obegripligt. Är det varmt, så klagar man över att det är för varmt, sover på dagarna för att de inte orkar göra något annat och önskar att det kommer regn. När regnet väl kommer kan de inte gå ut, och det man kan göra inomhus är att sova. Så nu är det intressant att se hur folk gör när det slutat regna och det är dags att komma ut ur husen och ”städa upp”. Ja, regnat tar ju med sig all sanden över allt och vägarna är förstörda. En annan sak som man också måste göra när det har regnat är att gå ut och hämta kossorna, så i dag gav jag mig av med Nico och Gott för att se efter korna. Vi gick cirka 2 timmar ut i ingenting, ”ängar”, buskar och snår. I ett träd klättrade de upp och kollade med kikare ifall de kunde se dem. Sedan kom vi till ett område med lite mer ”vattenpölar” och massa kossor, dock fel kossor… För min del tyckte jag att alla såg likadana ut, svårare att se skillnad på dem än på ungarna när de har skoluniformer. Det hela slutade med att vi fick gå hem utan kossorna. Bortkastad tid kanske ni tycker? Men för mig var det en härlig upplevelse, att ta del i något så naturligt för dem, också var det väldigt avkopplande att vara gå omkring och titta, inget folk eller bilar, bara lyssna till fåglar och grodor omgiven av en vacker miljö!
Mer när det vädret, det är väldigt stora skillnader i temperatur när det är bra eller dåligt väder här. När det är varmt går man ju i shorts och linne, eller i alla fall jag, men när det var regnigt och blåsigt, då var de ju bara för kallt. Fick sova med skidsockarna, dubbla byxor, linne och två tröjor samt lakan och filt, och i vanliga fall är det knappt att jag står ut under lakanet... Så till skillnad från Sverige när där ni har det varmt inomhus fast det är kallt ute är för folk här obegripligt!
Annars har det även den senaste tiden varit väldigt mycket giftemålsprat här, om mig. För min del är det inget jag har haft i tankarna och att skaffa barn är ju inget man gör bara så där. Jag tyckte jag var ung när jag kom här, men de tycker man inte här… Ständigt är frågan om jag kan tänka mig att gifta mig med en svart, och alltid får de samma svar från mig, så länge det är den rätta så ja. Men det är ganska svårt att träffa någon här med liknande värderingar som en själv och jag har en helt annan verklighetsuppfattning än människorna här, fast man ska ju aldrig säga aldrig…
Nu börjar skolåret närma sig sitt slut, vi ska ha en friidrottstävling mellan skolorna jag jobbar i, vilket ska bli väldigt spännande, speciellt att se hur detta ska gå att planera, andra mötet i morgon. Har även fått utvärdering från skolorna och ska ta mig en funderar på hur det blir till våren, ibland så känns det så fel på vissa ställen där lärarna inte alls är samarbetsvilliga och aldrig kommer med ut… och för min del hoppas jag på att nästa år kunna gå till någon av High schools här, speciellt eftersom de frågar efter mig så mycket, både rektorer, lärare och elever, men också för att känna att man får lite mer tillbaka när man väl är där. Okej, jag säger inte att det inte ger mig något i Primary schools, det är underbart och ungarna avgudar (?) mig och älskar den timman de får komma ut, det är en härlig känsla när man är där. Men byta ut en av dem mot lite äldre är något som jag får se om det kan gå att få till.
Skrev lite kort om Svenskpartyt i går, men måste igen ta upp det och skriva lite mer. Det var en helt fantastisk dag för min del. Började med att jag fick vara i köket i 4 timmar och laga mat! Något jag inte gjort på väldigt länge, jag brukar hjälpa till här så mycket jag får, men det är inte samma sak när någon alltid säger att jag skär gurkan fel eller ska visa hur allt ska göras. Nu var jag bossen, ensam för det mesta, men de kom och kollade mig. Eftersom jag hade 7kg potatis att skala hade jag även införskaffat i en potatisskalare, ni skulle ha sett hur till sig Mama blev, vilken uppfinning! Lite hjälp som ni såg i förra inlägget blev det med köttbullsrullning och stekning an Nico, och tur var det, för det blir ganska långtråkigt i längden. Middagen smakade, dock tyckte folket att det var för lite salt. Min konklusion är man vill ha salt när man äter något man inte är van vid, så att man har någon krydda man känner till, detta eftersom jag alltid måste salta extra här… Vissa av besökarna hade sett bilder från Sverige, dock inte alla av dem, så vi satt 17st i vardagsrummet och kollade på tv:n. Lite kommentarer om att det var väldigt grönt där, hur kunde vi spela fotboll i den geggan (en bild från grusträning), de undrade om Nancy var min mormor och Fredrik Christensen var min pappa, de tyckte det var konstigt att min syster pojkvän var i vårt hus, och snön var ju väldigt spännande fast svårt att förstå vad det egentligen är… Dock ville alla komma till Sverige, men vi får väl se hur mycket besökare det kan bli i framtiden.
Så där, nu ar jag bjudit på en lite längre uppdatering i ord, ser fram emot att läsa era ord, alltså använd kommentarsfunktionen!
Svenskparty!
Tyvärr var vi tvugna att ställa in Mountain camp, det var ett STORT regnmoln över Limpopo, eller ja, hela norra Sydafrika. Så det såg ut som om vädret även skulle bli ritkgit svenskt på middagen. Men det sprack upp och vi fick det fint utan regn.
På menyn stod köttbullar med potatis, kan det bli mer svenskt? Och till desert pankakor med sylt och grädde. Blev svensk musik, fösöker lära dem "Sommartider" måste väl vara den enklaste sången att lära sig? Också visades massor av bilder från livet i Sverige. Allt avslutades med att alla var tvungen att ge mig en kram, för så gör vi ju i Sverige, toppen för min del, kramar är inget man är bortskämd med här precis...
Som så många önskar, lite text och bilder...
Nico hjälpte till att steka köttbullar
Thabang med tallriken full och syster Olivia
Pankakor åts inomhus efter att ha sett bilder från Sverige
Gott och mätt gäng
Jag är fortsatt kvar...
..och kommer så att bli. Men i måndags var första gången jag kände ”isch, jag vill inte vara här, ta mig tillbaka till Sverige”. För att reda ut varför så var det för många motgångar. Vi ska på ”Mountain camp” och ha ett event på ”World AIDS day”, i sports committee har vi olika ansvars områden, så att inte en person ska behöva göra allt… Men när alla inte gör vad dem ska blir det jag i slutändan som får försöka reda ut det, så i måndags fick jag bege mig till ”kommunhuset”. Problem löste sig, men han snackar ju så mycket skit (eller sanning?) om folket i Buffelskoek och massa information som jag skulle ha haft för länge sedan kom fram. För att hinna ta mig dit och lösa detta hade jag redan stressat runt innan för att göra mina åtaganden och lämnat min tvätthög till en annan dag som jag fortfarande inte vet när den kommer…
Så utöver detta så skulle vi i går få besök från en man från FK Norway, den informationen fick jag i torsdags och vad som gällde ändrades dagligen om vad som förväntades av mig och vad jag behövde förbereda. Han var britt och president för NIF, ja ni ser, allt möjligt. Och för SCORE var det i alla fall viktigt att allt skulle vara ordnat och perfekt. Så jag fixade och donade så gott det gick med den nya informationen som kom på måndag, när jag var i Bochum och skulle vara där hela dagen. När jag sa till SCORE att vissa saker som de skrev i mess att de förväntade sig av mig var omöjligt, var det mitt fel som jobbade med fel människor här, fast jag försöker ju jobba med de få som är villiga att hjälpa till. Och fick då höra att "expect" är inte det samma som "have to", alltså bara för att de säger att de förväntar sig något är det inte det samma som att man måste göra det. Något som inte går ihop för mig, om någon förväntar sig något av mig känner i alla fall jag pressen på mig att det är något som jag måste göra…
Så sedan har vi tisdags mogen, 5.45 knackar ordförande i sports committee på min dörr, då hade Nksosana från SCORE ringt honom och sagt att vi behövde informera Tribal Office så att besökaren skulle kunna möta dem också, men att ordförande som är lärare i andra änden av communityt hade inte tid. Så efter att har skrivit brev till dem samtidigt som jag planerade dagens lektioner som inte hunnits med dagen innan fick jag tag på en underbar vän här som gick med brevet till dem (loveley!). Själv var ja ju då ute i sista minuten på vägen till skolan och att få punka på cykeln i pissvädret gjorde ju inte livet lättare.
Men de sista ordnandena blev gjorda med skolan och hade klasserna som vanligt. Två timmar senare än vad de sagt till mig så kommer besöket i alla fall, Haakon som är kommunikationschef på FK Norway, Nkosana provinskoordinator och Eric provinstränare. Den här Haakon var ju helt underbart att få besök från, för det första så läser han min blogg (!) och visste att jag var nyklippt, och för det andra var det ett väldigt informellt besök från hans sida då han ville se vilka olika saker jag gjorde och hur livet var här. Kunde även prata sitt eget språk och han sa många tänkvärda saker som är lätt att glömma av när man är ute i fältet och försöker få till något kring sustanibility. Exempelvis från FK:s sida är man mycket intresserad av vad som händer med mig som person under min tid som volontär och hur jag kan utvecklas och lära mig samt ta med mig nya erfarenheter tillbaka. Ett till stort plus, jag fick knäckebröd, kanelgifflar och läckrol! Så Haakon, tack för ditt besök, och när du har lagt upp bilder ska jag länka dit så ni andra kan se från besöket!
Jag sa till familjen här att jag var lite down i måndags och i går hade syster Oliva lagat min favorit pasta sås! Och tillsammans med Mama planerade de min framtid i Sydafrika, bröllop och 10 barn…
Så utöver detta så skulle vi i går få besök från en man från FK Norway, den informationen fick jag i torsdags och vad som gällde ändrades dagligen om vad som förväntades av mig och vad jag behövde förbereda. Han var britt och president för NIF, ja ni ser, allt möjligt. Och för SCORE var det i alla fall viktigt att allt skulle vara ordnat och perfekt. Så jag fixade och donade så gott det gick med den nya informationen som kom på måndag, när jag var i Bochum och skulle vara där hela dagen. När jag sa till SCORE att vissa saker som de skrev i mess att de förväntade sig av mig var omöjligt, var det mitt fel som jobbade med fel människor här, fast jag försöker ju jobba med de få som är villiga att hjälpa till. Och fick då höra att "expect" är inte det samma som "have to", alltså bara för att de säger att de förväntar sig något är det inte det samma som att man måste göra det. Något som inte går ihop för mig, om någon förväntar sig något av mig känner i alla fall jag pressen på mig att det är något som jag måste göra…
Så sedan har vi tisdags mogen, 5.45 knackar ordförande i sports committee på min dörr, då hade Nksosana från SCORE ringt honom och sagt att vi behövde informera Tribal Office så att besökaren skulle kunna möta dem också, men att ordförande som är lärare i andra änden av communityt hade inte tid. Så efter att har skrivit brev till dem samtidigt som jag planerade dagens lektioner som inte hunnits med dagen innan fick jag tag på en underbar vän här som gick med brevet till dem (loveley!). Själv var ja ju då ute i sista minuten på vägen till skolan och att få punka på cykeln i pissvädret gjorde ju inte livet lättare.
Men de sista ordnandena blev gjorda med skolan och hade klasserna som vanligt. Två timmar senare än vad de sagt till mig så kommer besöket i alla fall, Haakon som är kommunikationschef på FK Norway, Nkosana provinskoordinator och Eric provinstränare. Den här Haakon var ju helt underbart att få besök från, för det första så läser han min blogg (!) och visste att jag var nyklippt, och för det andra var det ett väldigt informellt besök från hans sida då han ville se vilka olika saker jag gjorde och hur livet var här. Kunde även prata sitt eget språk och han sa många tänkvärda saker som är lätt att glömma av när man är ute i fältet och försöker få till något kring sustanibility. Exempelvis från FK:s sida är man mycket intresserad av vad som händer med mig som person under min tid som volontär och hur jag kan utvecklas och lära mig samt ta med mig nya erfarenheter tillbaka. Ett till stort plus, jag fick knäckebröd, kanelgifflar och läckrol! Så Haakon, tack för ditt besök, och när du har lagt upp bilder ska jag länka dit så ni andra kan se från besöket!
Jag sa till familjen här att jag var lite down i måndags och i går hade syster Oliva lagat min favorit pasta sås! Och tillsammans med Mama planerade de min framtid i Sydafrika, bröllop och 10 barn…
En av de underbaraste dagarna i Sydafrika
Ja, vilken dag! Har i dag besökt de stora bergen här bakom. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men efter en 7 dagars arbetsvecka varav sista var 8 timmars vandring är min energinivå för låg...
Ryktet sa att det bodde människor uppe i bergen, och ja nu har jag sett det på riktigt! De bor i lerhyddor med stampade jordgolv, utan elektircitet, hämtar klart vatten direkt från bergen... Vi fick en runvandring på 3 timmar då en man visade oss allt från utsiktsplatser, grottor, stenbumlingar och berättade massor av historier! Det var verkligen speciellt att gå upp dit, och om två veckor går vi igen, då för en camp, och ska sova över!
Som sagt va, det har varit mycket jobb denna veckan, i stort sett bara. Och mer finns att göra nu... Men får ju även nämna om fredagen, det var dags för en vänskapsmatch för tjejlaget mot ett skollag inte så långt bort. Samling halv 3, klockan 4 dök första tjejen upp! Domaren, som var tillfrågad från KBC hade då varit där i en timma, har bättre pli på pojkarna... Men hur som helst vid fem startade matchen, kan ju inte påstå att det var någon höjdar match, men publiksiffran uppskattar jag till +200 och Lekgowa gjorde två mål, matchens enda... Så vi vann med 2-0!
I morgon blir det tvätt, lite möten med skolorna, året är ju snart slut, och basket på Helen Franz innan jag ska tenta. På tisdag morgon ger jag mig av för att besöka Mapuve, ett annat community som SCORE arbetar med i Limpopo, fast utan volontär där, så ska dit med provinstränaren och hålla i en workshop om sport och kön!
Ryktet sa att det bodde människor uppe i bergen, och ja nu har jag sett det på riktigt! De bor i lerhyddor med stampade jordgolv, utan elektircitet, hämtar klart vatten direkt från bergen... Vi fick en runvandring på 3 timmar då en man visade oss allt från utsiktsplatser, grottor, stenbumlingar och berättade massor av historier! Det var verkligen speciellt att gå upp dit, och om två veckor går vi igen, då för en camp, och ska sova över!
Som sagt va, det har varit mycket jobb denna veckan, i stort sett bara. Och mer finns att göra nu... Men får ju även nämna om fredagen, det var dags för en vänskapsmatch för tjejlaget mot ett skollag inte så långt bort. Samling halv 3, klockan 4 dök första tjejen upp! Domaren, som var tillfrågad från KBC hade då varit där i en timma, har bättre pli på pojkarna... Men hur som helst vid fem startade matchen, kan ju inte påstå att det var någon höjdar match, men publiksiffran uppskattar jag till +200 och Lekgowa gjorde två mål, matchens enda... Så vi vann med 2-0!
I morgon blir det tvätt, lite möten med skolorna, året är ju snart slut, och basket på Helen Franz innan jag ska tenta. På tisdag morgon ger jag mig av för att besöka Mapuve, ett annat community som SCORE arbetar med i Limpopo, fast utan volontär där, så ska dit med provinstränaren och hålla i en workshop om sport och kön!
Tillbaka till verkligheten
Så då var jag tillbaka i Buffelshoek och vardagen efter nästan en veckas tur i andra änden av landet. Det hade kommit efterlysning av bilder till mig, så la upp de, men nu efterlyser jag lite mer kommentarer!
Har ju uppdaterat en del, men får väl också skriva om mötet i Cape Town. För att krångla till allt lite mer så finns det en ytterliggare (utöver SCORE och NIF) organisation inblandad i mitt utbyte/arbete, FK – Fredskorpset. Så mötet jag var på var för SAFKA, ett nätverk för FK medlemmar i Sydafrika. Innan hade vi inte fått någon information alls, utan en flygbiljett och en obegriplig agenda, så vad som väntade hade vi ingen aning om. SAFKA har funnits sedan 2005 och har sedan dess försökt (?) få till någon form av ”charter”, och har nu efter 5 år lyckats formulera objektiv och vision i alla fall. Vidare skulle även en ny styrelse/kommitté/arbetsgrupp väljas, inget var förberett, inga direktiv fanns utan allt skedde i ett stort kaos. Som deltagare i en av partnerna i nätverket, alltså volontär för SCORE, hade vi inget att säga till om på dessa på punkterna, utan var mest bara frustrerade över att ingen ville förklara något för oss… Nöjda och glada var i alla fall ”de”, medan jag hade velat kasta en stol i huvudet på organisatörerna och exempelvis så sa Benedikt att det var värre än Genreal orientation och Specifik orientation, tillsammans… Dock var det i alla fall en mycket bra gästföreläsare på torsdagen, han pratade om Appriciated inquiry, alltså att man ska se till vad man lyckas med istället för till problemen.
Så på fredagen var det dags att åka hem, när jag kommer till flygplatsen, med gott om tid så har det lite dator haveri och får stå i kö i 1 timma för att checka in bagaget (!) suck. Men det var ju lika för alla så det var bara och vänta, och de flesta skulle med samma flyg som mig ändå, vilket i övrigt var ett stort två-våningsflyg. Väl i Jo’burg där jag skulle mellan landa blev det lite stressigt, på grund av dålig skyltning hade jag ingen aning om vart jag skulle ta vägen för att komma till mitt nästa flyg, så fick springa lite på slutet, men jag var ju inte sist… På Polokwane airport var det betydligt lättare, eftersom man bara flyger mellan Jo’burg och Polokwane fanns det bara ett band där väskan kom efter 1 minut. Dock blev det väntan där på att bli hämtad av Elias, så kan konstatera att den tråkigaste platsen i hela Sydafrika är nu sedd, alltså flygplatsen, kunde inte ens köpa lite vatten!
Väl hemma har jag nu 6 vakthundrar istället för 2, alltså, valparna springer nu omkring överallt här och sover gärna framför min dörr. Det har regnat här i fredags och i går var det fortfarande kallt, jag använde pannband och vantar!
Anledningen att jag skulle åka hem innan helgen istället för att stanna med de andra volontärerna på ”semester” var att jag var bjuden på en Tombstone ceremoni här. Hade sett fram emot detta firande då jag tidigare bara hört dem prata om de och sett bilder. Så Mama sa till mig att vara klar klockan 6 på morgonen så skulle Oliva komma och hämta mig, hon var och hjälpte till med matlagningen under natten. Så jag piffade mig och var klar, men tiden gick och ingen Olivia kom. Junius pratade med henne i telefonen några gånger och de sa att de snart skulle komma. Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!
Har ju uppdaterat en del, men får väl också skriva om mötet i Cape Town. För att krångla till allt lite mer så finns det en ytterliggare (utöver SCORE och NIF) organisation inblandad i mitt utbyte/arbete, FK – Fredskorpset. Så mötet jag var på var för SAFKA, ett nätverk för FK medlemmar i Sydafrika. Innan hade vi inte fått någon information alls, utan en flygbiljett och en obegriplig agenda, så vad som väntade hade vi ingen aning om. SAFKA har funnits sedan 2005 och har sedan dess försökt (?) få till någon form av ”charter”, och har nu efter 5 år lyckats formulera objektiv och vision i alla fall. Vidare skulle även en ny styrelse/kommitté/arbetsgrupp väljas, inget var förberett, inga direktiv fanns utan allt skedde i ett stort kaos. Som deltagare i en av partnerna i nätverket, alltså volontär för SCORE, hade vi inget att säga till om på dessa på punkterna, utan var mest bara frustrerade över att ingen ville förklara något för oss… Nöjda och glada var i alla fall ”de”, medan jag hade velat kasta en stol i huvudet på organisatörerna och exempelvis så sa Benedikt att det var värre än Genreal orientation och Specifik orientation, tillsammans… Dock var det i alla fall en mycket bra gästföreläsare på torsdagen, han pratade om Appriciated inquiry, alltså att man ska se till vad man lyckas med istället för till problemen.
Så på fredagen var det dags att åka hem, när jag kommer till flygplatsen, med gott om tid så har det lite dator haveri och får stå i kö i 1 timma för att checka in bagaget (!) suck. Men det var ju lika för alla så det var bara och vänta, och de flesta skulle med samma flyg som mig ändå, vilket i övrigt var ett stort två-våningsflyg. Väl i Jo’burg där jag skulle mellan landa blev det lite stressigt, på grund av dålig skyltning hade jag ingen aning om vart jag skulle ta vägen för att komma till mitt nästa flyg, så fick springa lite på slutet, men jag var ju inte sist… På Polokwane airport var det betydligt lättare, eftersom man bara flyger mellan Jo’burg och Polokwane fanns det bara ett band där väskan kom efter 1 minut. Dock blev det väntan där på att bli hämtad av Elias, så kan konstatera att den tråkigaste platsen i hela Sydafrika är nu sedd, alltså flygplatsen, kunde inte ens köpa lite vatten!
Väl hemma har jag nu 6 vakthundrar istället för 2, alltså, valparna springer nu omkring överallt här och sover gärna framför min dörr. Det har regnat här i fredags och i går var det fortfarande kallt, jag använde pannband och vantar!
Anledningen att jag skulle åka hem innan helgen istället för att stanna med de andra volontärerna på ”semester” var att jag var bjuden på en Tombstone ceremoni här. Hade sett fram emot detta firande då jag tidigare bara hört dem prata om de och sett bilder. Så Mama sa till mig att vara klar klockan 6 på morgonen så skulle Oliva komma och hämta mig, hon var och hjälpte till med matlagningen under natten. Så jag piffade mig och var klar, men tiden gick och ingen Olivia kom. Junius pratade med henne i telefonen några gånger och de sa att de snart skulle komma. Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
