Lange sedan jag skrev nagot vettigt, men nu jobbar jag for FIFA och verkar ha ur mycket tid som helst. Sa har kommer riktig langlasning om vad jag pysslat med de senaste veckorna...
Under tranignarna med FIFA har det varit noga med att vi ar i tid, och nar vi ska jobba ska vi vara har minst 30 minuter fore start tiden. Och eftersom jag borjade 6 i morse var jag har halv 6. Men de enda som var har da var nagra sovande vakter. De resterande FIFA folket borkade jobba forst halv 8... kul kul vantan... Det forsta de saer ar att det som sagts pa traningarna bryr man sig inte sa mycket om och att jobbet ar slappt.
Men mer uppdatering harifran senare i veckan (och ja Ingvar, ska fixa en bild pa uniformen ocksa), nu tillbaka till vad som hant tidigare...
Cup of Heroes
Trots att vi inte registerade i tid, trots att vi inte betalade deltagaravgiften sa fick vi vara med. Ni vet SCORE bror ju pa sina donatorer, och de som sponsrar Blouberg vill ju se resultat, sa om vi inte skulle vara i Cup of Heroes skulle ju inte se bra ut
For er som minns Cup of Heroes 2009, sa gick det inte sa bra... Och vi skulle da forsoka forbattra oss fran fiaskot i Tshimbindini. I Mars borjade processen, vi slet med att fa ihop ett lag, men till slut, lite efter utgangs datumet var vi registrerade. Da var det dags att borja trana, men varfor ska man komma till traningarna? Ar det sa vitkgit...? Visst, vissa av deltagarna, si sa dar 10 st (av 30) kom flitigt och jag puschade dem. Hur som helst, jag tvivlade manga ganger under de senaste tva manaderna om vi verkligen skulle klara av att komma till Mohodi (dar som var regionala tavling skulle ta plats), speciellt eftersom vi inte betlade deltagaravgiften...
Men nar veckan kom for avresa borjade det handa saker, folk kom och blev allt mer taggade. Dock hade vi ingen cultural presentation, och tillslut fick jag gripa in och skriva ett drama om deras kultur (se resultatet nedan). Och dagen fore malande vi posters samt flagga och karta over vart parter lant Irrland.
Sa akte vi, sjalvklart efter den tid vi hade bestamt. Men val i Mohodi var det ingenting iordning. Jag har sett manga organisationer av aktiviteter och event under detta aret, men nu var botten nadd (vilket jag trott det varit forr ocksa).
Hur som helst sa borjade aktiviteterna, fotboll var forst ut, vara killar tog full pott 6 poang samt 2 fair play, tjejerna gick inte lika bra... i mixen var det jamnt mellan alla lagen och vi delade. Sedan var det Netball dar vi forblorade med 15-0, fast anda lyckades halla humoret uppe och fa fair play poangen. I volleyball vart det forlust ocksa...
Sa var det ju "off field presentations", alltsa kultur, lagsang osv. Och har hande det grejor. Jag ar mycket stolt over hur king Malete levde sig tillbaka till handelsenra i Botswana pa 1400 talet. For det var var vart drama handlade om, om deras stams ursprung, nar det kom till Sydafrika. En ritkigt hit, och aven for domarna :)
Dagen avslutades sa klart med anonsering av vinnarna. Vi nadde inte hela vagen dit. Men en 2a plats var betydligt battre an sist, och framfor allt att vi hade fatt sa mycket mer poang!! Flera av de som slitit harast i laget bara tittade pa mig efter att vi horde att vi kom 2a och var sa glada. Bast av allt var en kille som var med forra aret, han var sekreterare i organisations kommitteen i ar (tva veckor for gammal for att delta som spelare) och har skott allting exemplariskt, han sager, "Jeanette, we did it, we did it, this is better then last year, isn't it?" Och hela vagen hem i taxin firades det, sjongs och dansades... "Jeanette Jeanette...."
Avslutning med SCORE
Den 9 juni var den officialla slut dagen for SCORE (om man inte ska vara kvar langre for SCORE cup, vilket ar frivilligt men jag ar) Sa hur som helst, veckorna innan var det massor att sta i, vi hade en avslutnings turering med skolorna i fotboll och netball, vi hade en sport festival pa Helene Franz och jag har varit runt i skolorna och sagt hej da... Sa har hallit tal pa 4 morgon samlingar och tackat for mig samt givit brev och pratat med rektorerna pa vissa andra skolor.
Lite mer avslutnugnar vantar, exempelvis med BSC och KBC, jag kan ju inte saga hej da nar jag ska jobba med om i en manad till...
Sedan var det middag med SCORE, eller ja, team Limpopo. Gott att bara ha en sist natt med ganget och saga hej da. Norrmannen blir det traff med i augusit, och resten av de fran Norge ocksa, men Annety har nu akt tillbaka till Zambia...
SCORE cup
Sa samtidigt som vi har jobbat med Cup of Heroes och jag har tagit farval har det varit forberedelser for SCORE cup. Forberedelsern i communityt har gatt mycket bra, dock vantar vi fortfarande pa utrustningen fran SCORE, vi har blivit lovade bollar, bananas, material for att hall lifeskills sessons, en manual for de tva veckorna etc.
Men hur som helst, vi imporviserar med vad vi har och anvander vara de resurser som finns. Och tro det eller ej, men saker och ting gar over forvantan. Jag ar mycket nojd med deras prestationer. Organisatoriskt ar jag bossen over de tva bosserna (en for fotboll och en for lifeskills) och under dem finns det minst 8 Sports Leaders som har varsin av VM grupperna. Dessa ledare ar mesta dels spelare fran Cup of Heroes, vilket gladjer mig, speciellt tjejerna som inte alls var interesserade forut nu kommer till detta, de bara dok upp. Jag hade egentligen vantat nagra andra istallet for dem, fran BSC, men de kom sa sent sa da var det battre att jobba med de som varkligen var interesserade och ville gora naget. Fast det ar klart det ar mer utmanande, manag av dem har aldrig varit ledare, utan bara blivit ledda av andra... Hur som helst sa ar jag helt overtygad om att efter dessa tva veckor, de har vuxit minst 10cm.
Som jag sagt tidiagre sa kommer det pa twitter nar vi uppdaterar pa SCORE cup hemsidan, hall utkik om hur det gar. Aven om jag haller med Mamma om att det inte ar helt latt att orientera sig dar. Och jag ska saga att det ar annu varre for dem (mig) som gor uppdateringarna dar...
Sa allt for mig for nu, hall till godo :)
Visar inlägg med etikett Helen Franz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helen Franz. Visa alla inlägg
Slutspurt...
... och paborjan av nya aktiviteter. Sa ser min vardag ut nu.
Men far borja med att beratta vad som hande forra helgen. Min otur? borjade egentligen pa fredagen, da vart allt pa mitt USB uppatet av virus, alltsa hej da till 20 sidor final report och massa tackbrev. Lite latt forstord ja. Sa pa lordagen, stressad skulle jag ladda ner lite filer fran natet for att fylla ut igen, och da vart jag av med planboken, kort och pengar... Men meCIn, det kunde varit varre. I vanliga fall brukar jag ha bade telefonen och nyckeln i planboken ocksa, men inte i lordags. Sedan ska man tacka for fint stod, for man ar ratt ensam och vet inte ritkgit vad man ska gora. Men prata lite med Mamma och aven den Sydafrikanska ubunto gjorde mig pa battre humor och pa mandag var det bara att borja aterskapa alla dokument..!
Varfor alla dessa domunet da? Jo, slutet narmar sig, 9 juni ar officiella slutdatumet for SCORE. Sa ska ge tack brev och lite sammanfattningar vad vi gjort tillsammans under aret till skolor, BSC, tribal office etc. Sedan ar det en helarsrapport till SCORE med mycket dret, fast viktiga saker. Ocksa ska det forberedas for nasta volontar som kommer, nar jag kom fick ja ett papper som sa att det var 625 personer i Buffelshoek, det har visat sig vara fel... Sa ska forsoka ge lite mer aktuell information om stallet, arbetet och manniskorna dar :)
Manga tacktal som ska hallas, och i morgon borjar det... Da ar det avslutnings turnering pa Helene Franz. Ska verkligen bli spannande att se hur det blir med alla dessa sporter som ska goras. Har en mycket god organisations kommitte dar som slagits om vem som ska gora forberedelserna, sa det kan val bara bli lyckat?
Sedan blir det mer under veckan, saga hej da pa morgon samlingarna i skolorna etc.
Nasta helg ar det dags for Cup of Heroes, om ni kommer i hag fran forra aret sa var det aldeless i borjan nar jag kom, men nu ar det lagom infor VM sa tv kan komma och kolla (?) Men tror ingen kommer att se pa var tavling. Hur som helst sa far vi se hur det ar, var anmalnings avgift ar fortfarande inte betald, men det ar inte mitt ansvars omrade, jag assisterar i arbetet, men lite far faktiskt komma fran dem ocksa...
Och ja da, pa samma gang sa forbereds det for SCORE cup, vilket ar ett lovprogram som vi ska kora pa (eftersom vart VM projekt gick at skogen). Vi kommer helt att folja SCOREs regler och ar nu pa traning i Polokwane, jag och tva till fran communityt som ska styra och stalla nar jag ar med FIFA. Som ni sag i gar sa la jag upp en lank till sidan for Blouberg, dar kan ni folja allt som hander under 2 veckor! Det kommer att vara fotbollsovningar, lifeskills traning och sa klart fotbollsmatcher. Turerningen blir 5 a side soccer coh foljer VMs program under gruppspelet och har sedan en final dag :) Tror detta kommer bli bra, det gar val inte att mysslyckas...? Har ju lart mig att allt inte behover vara helt perfekt for att manniskorna har ska uppskatta aktiviteterna :)
Men medan SCORE cup pagar i communityt blir det en del tid for mig i Polokwane, pa flygplatsen ikladd svart kostym och sneakers! haha... Gallande skorna far vi val se, var och hamtade min FIFA uniform i gar, och vi far inga skor av dem bara for att vi ska se fina ut? Men det verkade inte som om sista ordet var sagt dar. Och det ar mycket som inte ar helt klart, lessen att saga sa, men jag ar besviken, trodde det skulle halla hogre klass och aven att Sydafrika skulle vara battre forberett... Men a andra sidan, fotboll kommer att att spelas och det kommer att bli VM fest!!
Sedan ar det ju nasta projekt, vad som ska handa efter SCORE tiden. Har ju lagt upp om dromjobb pa Helene Franz, och i onsdags sa lamnade jag in min ansokan. Nu ar det bara att vanta och hoppas :) Det ser bra ut, enligt rektorn sa tror han inte pa nagra sokningar, och han har ju sagt till mig redan i augusti forra aret att han tyckte jag skulle jobba som sjukgymnast dar. Men som sagt var, det ar mycket som ska pa plats forst. Och jag kommer hem den 7 juli, oroa er inte over det! Fast sedan kanske jag aker tillbaka. Det ar svart att mosta nar en sadan mojlighet kommer, ung och farsk sjukgymnast, sa den erfarenhet jag kan fa ar sa mycket att lara och vardeful. Hur som helst, jag haller er uppdaterade om vad som kommer att handa...
Det borjar bli vinter har, och det ar KALLT!!! Langa byxor och troja daglien nu, och pa natterna ar det under 10 grader, ner mot nollan!! Och detar verkligen forkylnings och influensa tider har nu, Mama och Olivia har varit som i ide i over en vecka. Sjalv snorar jag lite, men forsoker att tranga bort det med allt jobb och omkring 5 apelsiner om dagen! For sa ar det, vintertid + apelisin tid har. Kopte ett nat med 17 apelsiner for R10, och alla var de i perfekt smak!!! Sedan ska ni veta att det ar aven advokado tid har, perfekt kramiga att bre pa smorgasen, och de finns i mangder och billigt!
Sa dar ja, nu har ni lite status fran livet i Sydafrika. Hoppas allt ar bra i Sverige ocksa :)
Men far borja med att beratta vad som hande forra helgen. Min otur? borjade egentligen pa fredagen, da vart allt pa mitt USB uppatet av virus, alltsa hej da till 20 sidor final report och massa tackbrev. Lite latt forstord ja. Sa pa lordagen, stressad skulle jag ladda ner lite filer fran natet for att fylla ut igen, och da vart jag av med planboken, kort och pengar... Men meCIn, det kunde varit varre. I vanliga fall brukar jag ha bade telefonen och nyckeln i planboken ocksa, men inte i lordags. Sedan ska man tacka for fint stod, for man ar ratt ensam och vet inte ritkgit vad man ska gora. Men prata lite med Mamma och aven den Sydafrikanska ubunto gjorde mig pa battre humor och pa mandag var det bara att borja aterskapa alla dokument..!
Varfor alla dessa domunet da? Jo, slutet narmar sig, 9 juni ar officiella slutdatumet for SCORE. Sa ska ge tack brev och lite sammanfattningar vad vi gjort tillsammans under aret till skolor, BSC, tribal office etc. Sedan ar det en helarsrapport till SCORE med mycket dret, fast viktiga saker. Ocksa ska det forberedas for nasta volontar som kommer, nar jag kom fick ja ett papper som sa att det var 625 personer i Buffelshoek, det har visat sig vara fel... Sa ska forsoka ge lite mer aktuell information om stallet, arbetet och manniskorna dar :)
Manga tacktal som ska hallas, och i morgon borjar det... Da ar det avslutnings turnering pa Helene Franz. Ska verkligen bli spannande att se hur det blir med alla dessa sporter som ska goras. Har en mycket god organisations kommitte dar som slagits om vem som ska gora forberedelserna, sa det kan val bara bli lyckat?
Sedan blir det mer under veckan, saga hej da pa morgon samlingarna i skolorna etc.
Nasta helg ar det dags for Cup of Heroes, om ni kommer i hag fran forra aret sa var det aldeless i borjan nar jag kom, men nu ar det lagom infor VM sa tv kan komma och kolla (?) Men tror ingen kommer att se pa var tavling. Hur som helst sa far vi se hur det ar, var anmalnings avgift ar fortfarande inte betald, men det ar inte mitt ansvars omrade, jag assisterar i arbetet, men lite far faktiskt komma fran dem ocksa...
Och ja da, pa samma gang sa forbereds det for SCORE cup, vilket ar ett lovprogram som vi ska kora pa (eftersom vart VM projekt gick at skogen). Vi kommer helt att folja SCOREs regler och ar nu pa traning i Polokwane, jag och tva till fran communityt som ska styra och stalla nar jag ar med FIFA. Som ni sag i gar sa la jag upp en lank till sidan for Blouberg, dar kan ni folja allt som hander under 2 veckor! Det kommer att vara fotbollsovningar, lifeskills traning och sa klart fotbollsmatcher. Turerningen blir 5 a side soccer coh foljer VMs program under gruppspelet och har sedan en final dag :) Tror detta kommer bli bra, det gar val inte att mysslyckas...? Har ju lart mig att allt inte behover vara helt perfekt for att manniskorna har ska uppskatta aktiviteterna :)
Men medan SCORE cup pagar i communityt blir det en del tid for mig i Polokwane, pa flygplatsen ikladd svart kostym och sneakers! haha... Gallande skorna far vi val se, var och hamtade min FIFA uniform i gar, och vi far inga skor av dem bara for att vi ska se fina ut? Men det verkade inte som om sista ordet var sagt dar. Och det ar mycket som inte ar helt klart, lessen att saga sa, men jag ar besviken, trodde det skulle halla hogre klass och aven att Sydafrika skulle vara battre forberett... Men a andra sidan, fotboll kommer att att spelas och det kommer att bli VM fest!!
Sedan ar det ju nasta projekt, vad som ska handa efter SCORE tiden. Har ju lagt upp om dromjobb pa Helene Franz, och i onsdags sa lamnade jag in min ansokan. Nu ar det bara att vanta och hoppas :) Det ser bra ut, enligt rektorn sa tror han inte pa nagra sokningar, och han har ju sagt till mig redan i augusti forra aret att han tyckte jag skulle jobba som sjukgymnast dar. Men som sagt var, det ar mycket som ska pa plats forst. Och jag kommer hem den 7 juli, oroa er inte over det! Fast sedan kanske jag aker tillbaka. Det ar svart att mosta nar en sadan mojlighet kommer, ung och farsk sjukgymnast, sa den erfarenhet jag kan fa ar sa mycket att lara och vardeful. Hur som helst, jag haller er uppdaterade om vad som kommer att handa...
Det borjar bli vinter har, och det ar KALLT!!! Langa byxor och troja daglien nu, och pa natterna ar det under 10 grader, ner mot nollan!! Och detar verkligen forkylnings och influensa tider har nu, Mama och Olivia har varit som i ide i over en vecka. Sjalv snorar jag lite, men forsoker att tranga bort det med allt jobb och omkring 5 apelsiner om dagen! For sa ar det, vintertid + apelisin tid har. Kopte ett nat med 17 apelsiner for R10, och alla var de i perfekt smak!!! Sedan ska ni veta att det ar aven advokado tid har, perfekt kramiga att bre pa smorgasen, och de finns i mangder och billigt!
Sa dar ja, nu har ni lite status fran livet i Sydafrika. Hoppas allt ar bra i Sverige ocksa :)
Vilken dag ?
Som setts pa Twtter/Facebook, i onsdags morse sa hade jag ju inte fatt nagot "Plz call sms", samtal eller sms nar klockan var 7, det burkar innebara en bra dag och att allt ar i sin ordning.
Och vilken dag det blev.... helt plotsligt dyker ett dromjobb upp. Rektorn pa Helene Franz har manga ganger sagt att jag borde komma och jobba som sjukgymnast dar nar jag ar klar med SCORE. Har val inte tagit allt for alvarligt pa det eftersom det inte finns nagon sjukgymnast tjanst dar. Men det ar 350 elever dar i stort behov av en (eller flera). Sa pa onsdagen kom en av lararna och fragade mig om jag sett deras anons i tidingen i sondags, det hade jag inte... Men nu ska man alltsa anstalla en sjukgymnast dar.
Jag hade ju redan bestamt vad jag skulle gora till hosten, men vem har sagt att framtiden maste vara skriven i sten...? Hur som helst, soka kan man ju gora, och det lar det sakert vara fler som gor. Sa alltsa inget ar klart eller sa, bara mina tankar som ar over allt, eller mest i Sverige och Sydafrika...!
Sedan ska ju namnas att dagen ovrigt ocksa var ritkgit bra, massa roligt lekande med barnen i forskolan pa Helene Franz, plockade apelsiner hos syster Monicca, fick skrivit mycket pa final report och pratade med Mormor och Morfar :)
Och vilken dag det blev.... helt plotsligt dyker ett dromjobb upp. Rektorn pa Helene Franz har manga ganger sagt att jag borde komma och jobba som sjukgymnast dar nar jag ar klar med SCORE. Har val inte tagit allt for alvarligt pa det eftersom det inte finns nagon sjukgymnast tjanst dar. Men det ar 350 elever dar i stort behov av en (eller flera). Sa pa onsdagen kom en av lararna och fragade mig om jag sett deras anons i tidingen i sondags, det hade jag inte... Men nu ska man alltsa anstalla en sjukgymnast dar.
Jag hade ju redan bestamt vad jag skulle gora till hosten, men vem har sagt att framtiden maste vara skriven i sten...? Hur som helst, soka kan man ju gora, och det lar det sakert vara fler som gor. Sa alltsa inget ar klart eller sa, bara mina tankar som ar over allt, eller mest i Sverige och Sydafrika...!
Sedan ska ju namnas att dagen ovrigt ocksa var ritkgit bra, massa roligt lekande med barnen i forskolan pa Helene Franz, plockade apelsiner hos syster Monicca, fick skrivit mycket pa final report och pratade med Mormor och Morfar :)
Bildbevis Port Elizabeth
Jag tillsammans med eleverna från Helen Franz. Fem av killarna i bakre raden deltog i CP-soccer (7 manna fotboll), den sista, han med svart vit randig tröja är friidrottare tillsammans med de två tjejerna i mitten, på kanterna har vi tennisspelarna.
Tennisspelarna Sello och Mathaba från Helen Franz som tog brons
Cynthia - stjärnan från Helen Franz med 2 guld och 1 silver i kula, spjut och diskuss.
Löpning för de blinda, riktigt spännande att se, och de springer fort. Killarna i orange väst bredvid är guider, dock är det strikta regler, de ska ju bara se till att den blide håller sig på rätt bana, så det krävs en hel del sammarbete...
Morgonstund...
... har guld i mun.
Som vanligt är jag uppe tidigt, tidigare är tuppen i dag!
Har varit mycket att stå i den senste tiden och om en timma måste jag lämna hemmet för avresa mot Port Elizabeth! Även om förra veckan var en ritkgit skit-vecka som ni såg från Twitter/Facebook så går ju solen upp nästa dag ändå, och jag vaknar några erfarenheter rikare. Men det tar mycket energi när man jobbar +/-12 timmar om dagen och får lite tillbaka, det är ett steg framåt och ett steg bakåt. Hur som helst, nu ligger vi på plus, men det är upp till dem här att se till att vi inte ramlar tillbaka när jag är borta, bland annat måste de se till att registrea oss för Cup of Heroes (vilket jag försöket med i två veckor).
Vad jag ska göra då, nej det blir inte någon semester om ni trodde det. Utan tillsammans med Helene Franz, skolan med de funktinshindrade barnen åker jag till Port Elizabet, vilket ligger på sydkusten så en bussresa tvärs över landet väntar. Väl där är det Nedbank National Championship, alltså Sydafrikanska mästerskapen i skolidrott, vi (alltså Limpopo) kommer att delta i friidrott, CP soccer (!) och kanske något mer som jag inte är helt säker på. Men en uppdatering blir det under påsken...
Nu får jag se till att göra mig klar här, ut och hämta vatten, packa (bara det sista...) och äta frukost! Tills nästa inlägg kommer, håll koll på Twitter/Facebook för uppdateringar från Port Elizabeth!
Som vanligt är jag uppe tidigt, tidigare är tuppen i dag!
Har varit mycket att stå i den senste tiden och om en timma måste jag lämna hemmet för avresa mot Port Elizabeth! Även om förra veckan var en ritkgit skit-vecka som ni såg från Twitter/Facebook så går ju solen upp nästa dag ändå, och jag vaknar några erfarenheter rikare. Men det tar mycket energi när man jobbar +/-12 timmar om dagen och får lite tillbaka, det är ett steg framåt och ett steg bakåt. Hur som helst, nu ligger vi på plus, men det är upp till dem här att se till att vi inte ramlar tillbaka när jag är borta, bland annat måste de se till att registrea oss för Cup of Heroes (vilket jag försöket med i två veckor).
Vad jag ska göra då, nej det blir inte någon semester om ni trodde det. Utan tillsammans med Helene Franz, skolan med de funktinshindrade barnen åker jag till Port Elizabet, vilket ligger på sydkusten så en bussresa tvärs över landet väntar. Väl där är det Nedbank National Championship, alltså Sydafrikanska mästerskapen i skolidrott, vi (alltså Limpopo) kommer att delta i friidrott, CP soccer (!) och kanske något mer som jag inte är helt säker på. Men en uppdatering blir det under påsken...
Nu får jag se till att göra mig klar här, ut och hämta vatten, packa (bara det sista...) och äta frukost! Tills nästa inlägg kommer, håll koll på Twitter/Facebook för uppdateringar från Port Elizabeth!
Om vad jag gjort den senaste tiden...
Tiden går fort ibland, för fort när man har roligt, och jag har varit lite dålig på att prioritera att uppdatera bloggen. Men här kommer lite om vad som skett de senaste veckorna.
Torsdag 4 Mars: Nått så när vanlig skoldag, fotboll med klasserna och assisterades av två killar från communityt, det funkade bra och de fick mycket frihet även om jag hade bestämt programmet. Det är också spännande att se skillnaden på hur de agerade inför första klassen till sista då de i princip skötte allt själva. Sedan vart det ett möte inför vårt VM projekt (mer kommer om detta snart, än så länge lite hemligt).
Fredag 5 Mars: Var på Kgopudi, en av de high schools jag inte jobbar på, men på grund av projeket ”Dreams, Future and Career”, riktigt lyckat, och det är väldigt bra för mig att möta eleverna i en annan miljö också än bara på sportsplanen, alla är inte intresserade av sport och kommer inte dit av sig själva, men fick nu chans att bekanta sig lite med mig. På kvällen vad jag på kalas, mitt första födelsedagskalas sedan jag kom hit. Det är ju så att födelsedagar firas inte som hemma, man är inte så noga. Men en grannfamilj här hade i alla fall bestämt sig för att ha kalas för minstingen som fyllde 2 år. Kom inte och tro att det var som hemma i Sverige. Ett bord var uppdukat för Miss birthday och några vänner. Sedan var det en programdirector som skötte introduktion av en agenda med +/- 15 olika nummer, det var grattis tal, dans, bön och så klart skära tårtan. En trevlig fredagskväll, och de har redan börjat planera för mitt födelsedagskalas, och pappa du är ju här då, så du ska få se på grejor!
Lördag 6 Mars: Som känt blev det ju ingen ladies soccer turnering, istället blev det bullbak och tillagning av lasagne. Efter en shoppingtur i Buchum då, spenderade mer än 2 timmar i mataffären, och inte för att det är stort där, utan för att de är så fruktansvärt långsamma i kassrona, 1 timma i kö och sedan 30 minuter för dem för att reda ut hur man gör när någon vill betala med kort, Africa is wounderful.
Söndag 7 Mars: Lite pappersarbete, kunde och borde gjort mer. Men var och mötte Dash och sedan vart det kvällen. Dash är som jag skrivit tidigare en sydafrikansk kille som åkt till Norge under 6 månader som idrotts volontär.
Måndag 8 Mars: Började med att träffa alla klasserna (det är bara 5) på Raseakala med Dash, vi pratade om våra erfarenheter att vara volontärer i ett annat land och lät eleverna komma med frågor. Sedan vart det i väg till nästa high school, usch usch vilket dåligt bemötande av rektorn, har varit väldigt tålmodig med honom de senaste veckorna, men när han säger att ”hade jag kommit till ditt land hade de då inte ens låtit mig komma in i skolan för jag är svart”, då kokade jag inombords. Hur som helst, trots våra överenskommelser så fick vi bara se tre klasser, och jag tycker verkligen synd om eleverna att han inte prioriterar bättre eftersom alla kommer och frågar om vi inte kan komma till dem också. Jaja, sämsta bemötandet av någon sedan jag kom till Sydafrika, men inget att göra mer än att snällt skriva ett brev och tacka för allt han gjort för mig och den tiden vi fick, alltså, säg inte vad du tycker utan slicka rumpan. På kvällen coachade Dash KBC och jag spelade. Efteråt frågade Dash mig om jag alltid jobbar så här mycket. Och ja, svaret är så är mitt liv. Han tyckte det var lite för mycket…
Tisdag 9 Mars: Sista skolan med Dash. Dagen börjar med att rektorn, som i övrigt är en riktig pärla, tar med oss ut för morning assemble, och helt plötsligt så ska vi säga något, ja ja tänker jag och pratar på. Efteråt kommer Dash till mig och säger att han vart nervös, och ju mer jag tänker på det i efterhand, bara prata engelska inför 900-1000 elever utan att tänka var allt lite speciellt… Hur som helst flöt det på bra i skolan och jag fick vinkat av Dash vid 11 tiden för att bege mig till nästa aktivitet. Det var möte för att stämma av att allt var redo för torsdagens skolturnering, och hör och häpna, hälften var fixat, och den andra hälften fixades under eftermiddagen. På kvällen var det möte med sports committee, som vanligt var de få som gjort sina åtaganden, men för första gången dök Mr Ledwaba upp. Mr Ledwaba är kontaktpersonen för SCORE och communityt, han har inte skött sitt jobb så jätte bra, och allt är alldeles för invecklat för att förklara, men hur som helst, kanske han blir lite supportande nu? Ringde också och sa grattis till mormor!
Onsdag 10 Mars: Helen Franz hela dagen. För andra veckan i rad följdes i princip programmet. Och nu kunde vi även vara inne i deras idrottshall. De har alltså en hall där, men den används inte så mycket för idrott eftersom den ofta hyrs ut, så hittills i år har den varit full av nya glödlampor för Escom, hur det gynnar sport och fysisk aktivitet kan man ju fråga sig?
Torsdag 11 Mars: Interklass aktiviteter på Matjektetlane, alltså klasserna spelade netball och fotboll mot varandra. Flöt på i stort sett utan problem och vi var färdiga endast 30 minuter efter planen. Så då kastade jag mig i taxin, eller ja, jag fick ju vänta 45 minuter (!) för att åka till CPFM (Contact Person Forum Meeting) i Polokwane. Alltså, alla communites som SCORE jobbar med i Limpopo sänder två personer, kontakt personen och en till för att dela utmaningar och framgångar. Inget möte på torsdags kvällen, utan bara grillning. Blev också lite tjöt med Kjell-Kristinan och Bennedikt ut och sedan med rumskompisen Annetty, det är skönt att få träffa de andra volontärerna igen och dela med sig lite av våra erfarenheter.
Fredag 12 Mars: Workshop hela dagen. Diskussioner om Cup of Heroes, vad som är problematiskt i communityna och vad som faktiskt fungerar bra. Sedan vart det en netball och en fotbollsmatch mot två lokala lag. Själv spelade jag 5 minuter netball innan jag blev utbytt, hade gjort för många regelbrott tror jag, de kommer nya hela tiden och det är ingen logik alls. Inte mig emot att bli utbytt i alla fall, bättre de som kan spelar. Så efteråt var det fotboll, och då vart jag med på planen hela matchen, ensam tjej med killarna.
Lördag 13 Mars: Avslutning på Workshopen och sedan hemfärd. Det var riktigt varmt igen här, kvavt så vart väldigt trött och slappade resten av dagen… Fast det var inte så mycket kvar av dagen ju, var hemma vid 4, men lite lördags mys med en bok och choklad var lagom ansträngande.
Så där ja, nu är vi i kapp. I dag har det inte varit mycket mer än morgonträning med KBC, allt för att se att spelarna inte är för bakfulla för att kunna spela i dag. Nu blir det lite pappersjobb innan jag ska bege mig till fotbollsturnering med dem!
I veckan som kommer blir det mycket möten, uppföljning av förra veckans interklass aktiviteter, om VM och Cup of Hereos, hinner jag ska jag även vara med när de diskuterar sin konstitution i Buffelshoek Sports Committee. Till helgen ska vi hålla Workshop här, Sports and Gender och på söndagen är det 5 á side tournament. Sedan kommer måndagen eftersom är en röd dag eftersom söndagen är Human Rights Day och då ska vi gå upp i bergen och följa upp. Sedan är det nästan den 24 Mars och då åker jag förmodligen till Port Elisabeth med Helen Franz för Nedbank National Championship. Så om jag inte skriver på ett tag igen vet ni i alla fall vad jag gör…
Torsdag 4 Mars: Nått så när vanlig skoldag, fotboll med klasserna och assisterades av två killar från communityt, det funkade bra och de fick mycket frihet även om jag hade bestämt programmet. Det är också spännande att se skillnaden på hur de agerade inför första klassen till sista då de i princip skötte allt själva. Sedan vart det ett möte inför vårt VM projekt (mer kommer om detta snart, än så länge lite hemligt).
Fredag 5 Mars: Var på Kgopudi, en av de high schools jag inte jobbar på, men på grund av projeket ”Dreams, Future and Career”, riktigt lyckat, och det är väldigt bra för mig att möta eleverna i en annan miljö också än bara på sportsplanen, alla är inte intresserade av sport och kommer inte dit av sig själva, men fick nu chans att bekanta sig lite med mig. På kvällen vad jag på kalas, mitt första födelsedagskalas sedan jag kom hit. Det är ju så att födelsedagar firas inte som hemma, man är inte så noga. Men en grannfamilj här hade i alla fall bestämt sig för att ha kalas för minstingen som fyllde 2 år. Kom inte och tro att det var som hemma i Sverige. Ett bord var uppdukat för Miss birthday och några vänner. Sedan var det en programdirector som skötte introduktion av en agenda med +/- 15 olika nummer, det var grattis tal, dans, bön och så klart skära tårtan. En trevlig fredagskväll, och de har redan börjat planera för mitt födelsedagskalas, och pappa du är ju här då, så du ska få se på grejor!
Lördag 6 Mars: Som känt blev det ju ingen ladies soccer turnering, istället blev det bullbak och tillagning av lasagne. Efter en shoppingtur i Buchum då, spenderade mer än 2 timmar i mataffären, och inte för att det är stort där, utan för att de är så fruktansvärt långsamma i kassrona, 1 timma i kö och sedan 30 minuter för dem för att reda ut hur man gör när någon vill betala med kort, Africa is wounderful.
Söndag 7 Mars: Lite pappersarbete, kunde och borde gjort mer. Men var och mötte Dash och sedan vart det kvällen. Dash är som jag skrivit tidigare en sydafrikansk kille som åkt till Norge under 6 månader som idrotts volontär.
Måndag 8 Mars: Började med att träffa alla klasserna (det är bara 5) på Raseakala med Dash, vi pratade om våra erfarenheter att vara volontärer i ett annat land och lät eleverna komma med frågor. Sedan vart det i väg till nästa high school, usch usch vilket dåligt bemötande av rektorn, har varit väldigt tålmodig med honom de senaste veckorna, men när han säger att ”hade jag kommit till ditt land hade de då inte ens låtit mig komma in i skolan för jag är svart”, då kokade jag inombords. Hur som helst, trots våra överenskommelser så fick vi bara se tre klasser, och jag tycker verkligen synd om eleverna att han inte prioriterar bättre eftersom alla kommer och frågar om vi inte kan komma till dem också. Jaja, sämsta bemötandet av någon sedan jag kom till Sydafrika, men inget att göra mer än att snällt skriva ett brev och tacka för allt han gjort för mig och den tiden vi fick, alltså, säg inte vad du tycker utan slicka rumpan. På kvällen coachade Dash KBC och jag spelade. Efteråt frågade Dash mig om jag alltid jobbar så här mycket. Och ja, svaret är så är mitt liv. Han tyckte det var lite för mycket…
Tisdag 9 Mars: Sista skolan med Dash. Dagen börjar med att rektorn, som i övrigt är en riktig pärla, tar med oss ut för morning assemble, och helt plötsligt så ska vi säga något, ja ja tänker jag och pratar på. Efteråt kommer Dash till mig och säger att han vart nervös, och ju mer jag tänker på det i efterhand, bara prata engelska inför 900-1000 elever utan att tänka var allt lite speciellt… Hur som helst flöt det på bra i skolan och jag fick vinkat av Dash vid 11 tiden för att bege mig till nästa aktivitet. Det var möte för att stämma av att allt var redo för torsdagens skolturnering, och hör och häpna, hälften var fixat, och den andra hälften fixades under eftermiddagen. På kvällen var det möte med sports committee, som vanligt var de få som gjort sina åtaganden, men för första gången dök Mr Ledwaba upp. Mr Ledwaba är kontaktpersonen för SCORE och communityt, han har inte skött sitt jobb så jätte bra, och allt är alldeles för invecklat för att förklara, men hur som helst, kanske han blir lite supportande nu? Ringde också och sa grattis till mormor!
Onsdag 10 Mars: Helen Franz hela dagen. För andra veckan i rad följdes i princip programmet. Och nu kunde vi även vara inne i deras idrottshall. De har alltså en hall där, men den används inte så mycket för idrott eftersom den ofta hyrs ut, så hittills i år har den varit full av nya glödlampor för Escom, hur det gynnar sport och fysisk aktivitet kan man ju fråga sig?
Torsdag 11 Mars: Interklass aktiviteter på Matjektetlane, alltså klasserna spelade netball och fotboll mot varandra. Flöt på i stort sett utan problem och vi var färdiga endast 30 minuter efter planen. Så då kastade jag mig i taxin, eller ja, jag fick ju vänta 45 minuter (!) för att åka till CPFM (Contact Person Forum Meeting) i Polokwane. Alltså, alla communites som SCORE jobbar med i Limpopo sänder två personer, kontakt personen och en till för att dela utmaningar och framgångar. Inget möte på torsdags kvällen, utan bara grillning. Blev också lite tjöt med Kjell-Kristinan och Bennedikt ut och sedan med rumskompisen Annetty, det är skönt att få träffa de andra volontärerna igen och dela med sig lite av våra erfarenheter.
Fredag 12 Mars: Workshop hela dagen. Diskussioner om Cup of Heroes, vad som är problematiskt i communityna och vad som faktiskt fungerar bra. Sedan vart det en netball och en fotbollsmatch mot två lokala lag. Själv spelade jag 5 minuter netball innan jag blev utbytt, hade gjort för många regelbrott tror jag, de kommer nya hela tiden och det är ingen logik alls. Inte mig emot att bli utbytt i alla fall, bättre de som kan spelar. Så efteråt var det fotboll, och då vart jag med på planen hela matchen, ensam tjej med killarna.
Lördag 13 Mars: Avslutning på Workshopen och sedan hemfärd. Det var riktigt varmt igen här, kvavt så vart väldigt trött och slappade resten av dagen… Fast det var inte så mycket kvar av dagen ju, var hemma vid 4, men lite lördags mys med en bok och choklad var lagom ansträngande.
Så där ja, nu är vi i kapp. I dag har det inte varit mycket mer än morgonträning med KBC, allt för att se att spelarna inte är för bakfulla för att kunna spela i dag. Nu blir det lite pappersjobb innan jag ska bege mig till fotbollsturnering med dem!
I veckan som kommer blir det mycket möten, uppföljning av förra veckans interklass aktiviteter, om VM och Cup of Hereos, hinner jag ska jag även vara med när de diskuterar sin konstitution i Buffelshoek Sports Committee. Till helgen ska vi hålla Workshop här, Sports and Gender och på söndagen är det 5 á side tournament. Sedan kommer måndagen eftersom är en röd dag eftersom söndagen är Human Rights Day och då ska vi gå upp i bergen och följa upp. Sedan är det nästan den 24 Mars och då åker jag förmodligen till Port Elisabeth med Helen Franz för Nedbank National Championship. Så om jag inte skriver på ett tag igen vet ni i alla fall vad jag gör…
Livet leker
Okej, ibland händer det att jag klagar i mina inlägg, frustrationen måste ibland på något sätt få komma ut. Men det finns ju alltid en positiv sida här nere, och de två senaste dagarna har varit så kanon bra! Fast ja, det började redan i måndags efter pissmötet med ladies soccer.
Vad som hände i måndags kväll var att en kille, Dercik, som är i Buffelshoek Sports Committee kom och pratade med mig. Han var lite bekymrad, han känner att han inte hinner med allt, då han är i grade 12 ställs det väldigt höga krav och fokus på skolan är ett måste. Så självklart respekterar jag att han vill prioritera det framför alla möten och aktiviteter. Nu vet vi att vi inte räknar med honom, men när han kan är han varmt välkommen. Tänk om fler hade agerat så, allt hade varit så mycket lättare. Att han kom och var så ärlig gjorde mig så glad, det händer inte ofta här, men det är väl lite av utveckling som sker här…?
I tisdags startade jag ett litet projekt om ”Dreams, future and career”. Så då tänker ni väl, vad har det med sport att göra? Inte jätte mycket, men det är även utvecklingsarbete som ska bedrivas. Och idén kom efter ett delmoment i en workshop som var väldigt uppskattad där man skulle måla sitt liv om 5 år (såklart gillade planerings freaket Jeanette även denna övning) och sedan göra en plan för att nå dit. Idén kom också efter att lärarna frågat om lite motivation av eleverna och att de gärna talar om min ”karriär” inför dem ”titta på henne, 22 år, klarat matric (gymnasiet) och 3 år på universitetet, och nu kommer hon till oss som volontär, där har ni något att sträva efter”. Så det hela projektet är uppdelat i två delar ett när dessa uppgifter introduceras, att måla sitt liv och göra en plan för det samt del nummer två som kommer att bli nästa måndag och tisdag. Då kommer Dash, en sydafrikansk kille från Limpopo som tog chansen som SCORE volontär 6 månader i Norge, så tillsammans med honom ska vi prata om våra erfarenheter om att åka till ett annat land och volontärsarbete, mer uppföljning om projektet i sig kommer. Men i tisdags, det var en bra start på den först high school, i morgon blir det nummer två, och en och en halv vecka senare nummer tre.
Mer från tisdagen, jag gjorde då ett besök hos ett av de andra fotbollslagen. KBC får ju vara i mitt hjärta, men jag är här för alla i communityt. Och så roligt det var att vara med Thalane, såna ödmjuka killar och så kul det var att spela fotboll!
Så kom onsdagen, en dag fylld av jobb, nästan 12 timmar. Fast tiden går fort när man har roligt. Helen Franz stod på schemat, och näst intill perfekt följdes planen (!). Två saker att nämna som lite extra. Fick en hel del positiv feedback från lärarna, de har inte varit med så mycket tidigare. Men en av dem berättade att när de fick lite strängare direktiv från utbildnings departementet om att inkluderar mer fysisk aktivitet i LO hade det blivit mycket klagomål, hur ska de gå med dessa eleverna? Klasser blandade med rullstolar, kryckor, unika gående, fungerande armar, defromiteter, ja allt möjligt olika! Så kom en av lärarna till mig efter lektionen i går och sa, att jag verkligen lyckats med att få den alla aktiva på sitt sätt och gett så mycket idéer. Jag blev så glad. Självklart undrar ni vad jag gjorde som var så fantastiskt då. Programmet var enligt följande; uppvärmning i from av ”follow the leader”, vilket menas att var och en gör de någon rörelse, alla härmar fast på sitt sätt, och så passade vi basketbollar, alla var med fast på sitt sätt. Sedan kom vi till det lite mer trixiga, ha match, då delade jag dem i två grupper, en för de med rullstolar och en för de gående, två koner på varje plan att göra mål på genom att placera bollen på konan, och i övrigt följ basketreglerna, allt för att göra det så enkelt som möjligt. Kunde alla delta då? Nej inte i matchen som spelare, men de fyra eleverna som inte hade tillräcklig armfunktion fick således bli domare och målräknare, så således lunde alla delta fast på sitt sätt. Tänk er även den känslan, du är alltid beroende av någon för att förflytta dig osv, men nu var det tvärt om, när bollen gick ut vändes allas blickar mot dig och de litade på ditt beslut, fräckt! Sak nummer två som var en highlight från gårdagen där var med sjukgymnastikgruppen, vet inte vad det var med dem i går, kanske att jag äntligen lärt mig namnet på dem? Eller ja, men så mycket skratt, men bara att ligga på mage och titta upp i taket ifall det var någon elefant där… Då tänker ni, sjukgymnastik ska väl vara träning? Jo, men magliggande för dem ser inte ut som när jag gör det, de är så spastiska och korta i höftböjarna att det blir riktigt bra stretchning! Men som sagt var, skratt i massor!
Sista underbara saken från de senaste dagarna som ska nämnas, jag har blivit utvald som FIFA volontär! Jag vet ju inte jätte mycket mer än att det var 70 000 sökande i Sydafrika, i Polokwane har 1 500 varit på intervju, och nu har man valt ut 400 som ska jobba som volontärer under VM. Detta kommer bli fräckt! Fotbolls VM är ju ingen liten grej direkt, en grym chans!
Nu är det ny dag, och nya möjligheter till en toppen dag. Ska nu gå ut och springa, sedan skola och efter det möte om vad som händer i communityt under fotbolls VM!
Vad som hände i måndags kväll var att en kille, Dercik, som är i Buffelshoek Sports Committee kom och pratade med mig. Han var lite bekymrad, han känner att han inte hinner med allt, då han är i grade 12 ställs det väldigt höga krav och fokus på skolan är ett måste. Så självklart respekterar jag att han vill prioritera det framför alla möten och aktiviteter. Nu vet vi att vi inte räknar med honom, men när han kan är han varmt välkommen. Tänk om fler hade agerat så, allt hade varit så mycket lättare. Att han kom och var så ärlig gjorde mig så glad, det händer inte ofta här, men det är väl lite av utveckling som sker här…?
I tisdags startade jag ett litet projekt om ”Dreams, future and career”. Så då tänker ni väl, vad har det med sport att göra? Inte jätte mycket, men det är även utvecklingsarbete som ska bedrivas. Och idén kom efter ett delmoment i en workshop som var väldigt uppskattad där man skulle måla sitt liv om 5 år (såklart gillade planerings freaket Jeanette även denna övning) och sedan göra en plan för att nå dit. Idén kom också efter att lärarna frågat om lite motivation av eleverna och att de gärna talar om min ”karriär” inför dem ”titta på henne, 22 år, klarat matric (gymnasiet) och 3 år på universitetet, och nu kommer hon till oss som volontär, där har ni något att sträva efter”. Så det hela projektet är uppdelat i två delar ett när dessa uppgifter introduceras, att måla sitt liv och göra en plan för det samt del nummer två som kommer att bli nästa måndag och tisdag. Då kommer Dash, en sydafrikansk kille från Limpopo som tog chansen som SCORE volontär 6 månader i Norge, så tillsammans med honom ska vi prata om våra erfarenheter om att åka till ett annat land och volontärsarbete, mer uppföljning om projektet i sig kommer. Men i tisdags, det var en bra start på den först high school, i morgon blir det nummer två, och en och en halv vecka senare nummer tre.
Mer från tisdagen, jag gjorde då ett besök hos ett av de andra fotbollslagen. KBC får ju vara i mitt hjärta, men jag är här för alla i communityt. Och så roligt det var att vara med Thalane, såna ödmjuka killar och så kul det var att spela fotboll!
Så kom onsdagen, en dag fylld av jobb, nästan 12 timmar. Fast tiden går fort när man har roligt. Helen Franz stod på schemat, och näst intill perfekt följdes planen (!). Två saker att nämna som lite extra. Fick en hel del positiv feedback från lärarna, de har inte varit med så mycket tidigare. Men en av dem berättade att när de fick lite strängare direktiv från utbildnings departementet om att inkluderar mer fysisk aktivitet i LO hade det blivit mycket klagomål, hur ska de gå med dessa eleverna? Klasser blandade med rullstolar, kryckor, unika gående, fungerande armar, defromiteter, ja allt möjligt olika! Så kom en av lärarna till mig efter lektionen i går och sa, att jag verkligen lyckats med att få den alla aktiva på sitt sätt och gett så mycket idéer. Jag blev så glad. Självklart undrar ni vad jag gjorde som var så fantastiskt då. Programmet var enligt följande; uppvärmning i from av ”follow the leader”, vilket menas att var och en gör de någon rörelse, alla härmar fast på sitt sätt, och så passade vi basketbollar, alla var med fast på sitt sätt. Sedan kom vi till det lite mer trixiga, ha match, då delade jag dem i två grupper, en för de med rullstolar och en för de gående, två koner på varje plan att göra mål på genom att placera bollen på konan, och i övrigt följ basketreglerna, allt för att göra det så enkelt som möjligt. Kunde alla delta då? Nej inte i matchen som spelare, men de fyra eleverna som inte hade tillräcklig armfunktion fick således bli domare och målräknare, så således lunde alla delta fast på sitt sätt. Tänk er även den känslan, du är alltid beroende av någon för att förflytta dig osv, men nu var det tvärt om, när bollen gick ut vändes allas blickar mot dig och de litade på ditt beslut, fräckt! Sak nummer två som var en highlight från gårdagen där var med sjukgymnastikgruppen, vet inte vad det var med dem i går, kanske att jag äntligen lärt mig namnet på dem? Eller ja, men så mycket skratt, men bara att ligga på mage och titta upp i taket ifall det var någon elefant där… Då tänker ni, sjukgymnastik ska väl vara träning? Jo, men magliggande för dem ser inte ut som när jag gör det, de är så spastiska och korta i höftböjarna att det blir riktigt bra stretchning! Men som sagt var, skratt i massor!
Sista underbara saken från de senaste dagarna som ska nämnas, jag har blivit utvald som FIFA volontär! Jag vet ju inte jätte mycket mer än att det var 70 000 sökande i Sydafrika, i Polokwane har 1 500 varit på intervju, och nu har man valt ut 400 som ska jobba som volontärer under VM. Detta kommer bli fräckt! Fotbolls VM är ju ingen liten grej direkt, en grym chans!
Nu är det ny dag, och nya möjligheter till en toppen dag. Ska nu gå ut och springa, sedan skola och efter det möte om vad som händer i communityt under fotbolls VM!
Back to work
Då har man börjat jobba igen, dock lite mjukstart för min del. Förra helgen var det workshop med SCORE, Mid-service, alltså halvtid!!! Vi bodde riktigt skabbigt, på ett ställe som har avtal med FIFA att vara 3 stjärnigt för VM, men de har en del att jobba på, nu kom de knappt upp i en halv stjärna… Men hur som helst så fick vi feedback och arbetsbeskrivningar för framtiden, även mycket diskussioner kring hur de rural områdena ska kunna ta del av VM festen…
Onsdagen ägnades åt planering i massor, nu vet jag ju hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, så vet lite bättre hur jag kan förbereda mig och la upp lite strategier för det kommande arbetet. Det var även möte med Buffelshoek Sports Committee, vad fick mig att tro att bara för att det är ett nytt år så kommer alla i tid och är jätte laddade? Hur som helst, förhoppningsvis ska vi ta ett litet steg framåt, frågan är bara om man ska försöka få med alla eller jobba med dem som faktiskt vill något?
Torsdagen var det dags för första skolbesöket, dock inga lektioner, utan planeringsmöte. Jag var på Helen Franz och i år blir det lite mer tid, inte bara after school activities utan har även fått tillåtelse att ta del i LO-lektionerna :) Efter det begav jag mig till Polokwane för intervju för FIFA, kunde ha gått bättre om jag inte trott att hospitality hade med hospital att göra, men hur som helst så var det inte så mycket frågor om det utan mer om oss själva, fast det blir tufft att få jobba som volontär under VM, det är enormt många sökande och få platser. Kände mig lite utanför som enda vit och enda person utan högklackat…
I går vaknade jag upp mycket snorig och ont i halsen, så mitt arbetstempo var inte så högt, vissa måsten var det ju, men såg till att inte mer än nödvändigt blev gjort… Ett besök på Matjeketlane för att bestämma hur arbetet ska se ut där och efter den promenaden vart 2-3 timmar på sängen mycket välbehövligt innan det blev facilityn. Det var mycket aktivitet där och jag har tidigare inte kallat det för Sport 4 All, men fick under workshopen lära mig att det är faktikst precis vad det är, behöver inte vara mer organiserat än så, bara det att jag får skriva rapporter också, jippi!
Förkylningen är kanske lite bättre i dag, i alla fall inte sämre. Men det blir lite lugnt, känns som om sånna här dagar får man ta vara på för de kommande månaderna blir fullspäckade med vardagliga aktiviteter och större evenemang – 2010 här kommer jag!
Onsdagen ägnades åt planering i massor, nu vet jag ju hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, så vet lite bättre hur jag kan förbereda mig och la upp lite strategier för det kommande arbetet. Det var även möte med Buffelshoek Sports Committee, vad fick mig att tro att bara för att det är ett nytt år så kommer alla i tid och är jätte laddade? Hur som helst, förhoppningsvis ska vi ta ett litet steg framåt, frågan är bara om man ska försöka få med alla eller jobba med dem som faktiskt vill något?
Torsdagen var det dags för första skolbesöket, dock inga lektioner, utan planeringsmöte. Jag var på Helen Franz och i år blir det lite mer tid, inte bara after school activities utan har även fått tillåtelse att ta del i LO-lektionerna :) Efter det begav jag mig till Polokwane för intervju för FIFA, kunde ha gått bättre om jag inte trott att hospitality hade med hospital att göra, men hur som helst så var det inte så mycket frågor om det utan mer om oss själva, fast det blir tufft att få jobba som volontär under VM, det är enormt många sökande och få platser. Kände mig lite utanför som enda vit och enda person utan högklackat…
I går vaknade jag upp mycket snorig och ont i halsen, så mitt arbetstempo var inte så högt, vissa måsten var det ju, men såg till att inte mer än nödvändigt blev gjort… Ett besök på Matjeketlane för att bestämma hur arbetet ska se ut där och efter den promenaden vart 2-3 timmar på sängen mycket välbehövligt innan det blev facilityn. Det var mycket aktivitet där och jag har tidigare inte kallat det för Sport 4 All, men fick under workshopen lära mig att det är faktikst precis vad det är, behöver inte vara mer organiserat än så, bara det att jag får skriva rapporter också, jippi!
Förkylningen är kanske lite bättre i dag, i alla fall inte sämre. Men det blir lite lugnt, känns som om sånna här dagar får man ta vara på för de kommande månaderna blir fullspäckade med vardagliga aktiviteter och större evenemang – 2010 här kommer jag!
Blåsigt i Buffelshoek
Ja, vädermässigt. Nu blåser det i massor här, det är mer än vad det burkar göra på Vallen. Fast skillnaden är den att här är det soligt samtidigt. Men jag trotsar vädret här och börjar vänja mig vid värmen. Om det nu går, för folk här klagar hela tiden över att det är för varmt, och är det inte för varmt är det för kallt, dvs man är aldrig nöjd med vädret här.
Återhämtade mig snabbt efter sjukdomen, kanske bara det var så att jag ätit något olämpligt? Fast svårt att veta vad det kunde vara eftersom maten i stort sett är den samma som den varit sedan jag kom här. Men, i måndags så mådde jag i alla fall bättre, även om jag inte var tip top valde jag att bita ihop och ge mig av till Bochum. Med bestämda steg gick jag in på postkontoret, denna gång gick det att komma in tillskillnad från förra veckan då det var 20m kö utan för. Nu var det bara ett 10 tal före mig, vilket skulle ta ca 1 timma. Men det var det värt, för vad fanns där om inte paketet från Sverige med mina fotbollsskor! Paketet hade kommit den 9 september, de sa att de lagt en avi i boxen till Elias, Elias som i sin tur säger att han inte sett den och till och med varit inne och frågat efter det. Irriterande, men nu är saker och ting på sin plats och i kväll ska jag spela boll med killarna, en spelande tränare så att säga.
Lycklig med mitt paket fortsatte dagen bara att bli bättre. På Helen Franz hade jag en grupp med barn som ansågs behöva extra sjukgymnastik, vilket alla där egentligen behöver. Men med dessa barn försökte jag då göra något sportigt av träningen. Så vi rullade och kastade bollar en korg, med båda händerna för att träna motoriken, sittande, stående och magliggande för att ge dem utmaningar. Det som imponerande på mig mest var ändå när vi var färdiga, det var tolv parkerade rullstolar i ett kaos, men på 5 minuter hade ungarna lyckats klättra upp i sin och rullade i väg. Fråga mig inte hur de lyckades att ta sig fram och upp, för det var så många olika tekniker som de använde, alla hade de sin egen som de funnit ut för att klara sig och vara så själständiga som möjligt.
Men tro inte att den härliga måndagen var slut där. Väl tillbaka i Buffelshoek valdes det en ny sports committee, och jag tror detta kommer att bli mycket bra. En ny ordförande och flera nya som faktiskt vill göra något är nu med. Så som jag sagt så många gånger förr, nu får framtiden utvisa vad som händer, men det ser ljust ut!
Gårdagen var då en typisk dag på jobbet. Flöt på bra i skolan, en klass var upptagen med att skriva test och lärarna höll faktiskt i fotbollslektionen. Så på eftermiddagen var det då dags för fotboll för tjejerna igen. Klockan fem när vi skulle börja var det 2 stycken där, suck. Det positiva var att det var två nya, alltså hade det spritt sig att vi skulle spela fotboll där. Men allt eftersom tiden gick droppade de in några till, fler nya och även några från sist. Inte så många som förra gången, men vad ska man säga mer än att man hoppas att de kommer nästa gång. Det som gladde mig mest i alla fall var att några av tjejerna som kom var lite pratiga, alltså vågade prata med mig. De var väldigt osäkra på engelskan, men de försökte!
Även i dag har det varit en vanlig dag på jobbet, mer eller mindre. Tvättade i morse och gav mig sedan av till Sesalong. Får då veta att man stänger tidigare i dag för att lärarna ska på en minnesstund för en annan lärare som gått bort på en närliggande skola. Så det blev en lektion och sedan hemgång för min del. Men har fått skrivit lite rapporter, legat lite efter från förra veckan. Så nu är jag i fas igen och om en timma är det dags för träning med KBC!
I helgen blir det besök från NIF, Norges Idretts Förbund. Vet inte så mycket mer än att jag i morgon efter att jag varit i skolan ger mig av till Polokwane för att möta en av koordinatorerna på NIF, en professor och en doktorsstudent från Oslo tillsammans med Kjell-Kristian och Benedikt, de två norska volontärerna i Limpopo.
Återhämtade mig snabbt efter sjukdomen, kanske bara det var så att jag ätit något olämpligt? Fast svårt att veta vad det kunde vara eftersom maten i stort sett är den samma som den varit sedan jag kom här. Men, i måndags så mådde jag i alla fall bättre, även om jag inte var tip top valde jag att bita ihop och ge mig av till Bochum. Med bestämda steg gick jag in på postkontoret, denna gång gick det att komma in tillskillnad från förra veckan då det var 20m kö utan för. Nu var det bara ett 10 tal före mig, vilket skulle ta ca 1 timma. Men det var det värt, för vad fanns där om inte paketet från Sverige med mina fotbollsskor! Paketet hade kommit den 9 september, de sa att de lagt en avi i boxen till Elias, Elias som i sin tur säger att han inte sett den och till och med varit inne och frågat efter det. Irriterande, men nu är saker och ting på sin plats och i kväll ska jag spela boll med killarna, en spelande tränare så att säga.
Lycklig med mitt paket fortsatte dagen bara att bli bättre. På Helen Franz hade jag en grupp med barn som ansågs behöva extra sjukgymnastik, vilket alla där egentligen behöver. Men med dessa barn försökte jag då göra något sportigt av träningen. Så vi rullade och kastade bollar en korg, med båda händerna för att träna motoriken, sittande, stående och magliggande för att ge dem utmaningar. Det som imponerande på mig mest var ändå när vi var färdiga, det var tolv parkerade rullstolar i ett kaos, men på 5 minuter hade ungarna lyckats klättra upp i sin och rullade i väg. Fråga mig inte hur de lyckades att ta sig fram och upp, för det var så många olika tekniker som de använde, alla hade de sin egen som de funnit ut för att klara sig och vara så själständiga som möjligt.
Men tro inte att den härliga måndagen var slut där. Väl tillbaka i Buffelshoek valdes det en ny sports committee, och jag tror detta kommer att bli mycket bra. En ny ordförande och flera nya som faktiskt vill göra något är nu med. Så som jag sagt så många gånger förr, nu får framtiden utvisa vad som händer, men det ser ljust ut!
Gårdagen var då en typisk dag på jobbet. Flöt på bra i skolan, en klass var upptagen med att skriva test och lärarna höll faktiskt i fotbollslektionen. Så på eftermiddagen var det då dags för fotboll för tjejerna igen. Klockan fem när vi skulle börja var det 2 stycken där, suck. Det positiva var att det var två nya, alltså hade det spritt sig att vi skulle spela fotboll där. Men allt eftersom tiden gick droppade de in några till, fler nya och även några från sist. Inte så många som förra gången, men vad ska man säga mer än att man hoppas att de kommer nästa gång. Det som gladde mig mest i alla fall var att några av tjejerna som kom var lite pratiga, alltså vågade prata med mig. De var väldigt osäkra på engelskan, men de försökte!
Även i dag har det varit en vanlig dag på jobbet, mer eller mindre. Tvättade i morse och gav mig sedan av till Sesalong. Får då veta att man stänger tidigare i dag för att lärarna ska på en minnesstund för en annan lärare som gått bort på en närliggande skola. Så det blev en lektion och sedan hemgång för min del. Men har fått skrivit lite rapporter, legat lite efter från förra veckan. Så nu är jag i fas igen och om en timma är det dags för träning med KBC!
I helgen blir det besök från NIF, Norges Idretts Förbund. Vet inte så mycket mer än att jag i morgon efter att jag varit i skolan ger mig av till Polokwane för att möta en av koordinatorerna på NIF, en professor och en doktorsstudent från Oslo tillsammans med Kjell-Kristian och Benedikt, de två norska volontärerna i Limpopo.
Härliga helgen
Oh, vilken helg det har varit! Allt har varit perfekt, för bra för att vara sant. Tar allt i sin ordning som vanligt. Och lägger lite bilder på slutet!
I fredags morse gav jag mig av, tidigt, kvart över 6 för att möta upp i tid på Helen Franz. Var med dem på en aerobictävling i Polokwane, resultatet för dansarna var inte jätte bra, men som vanligt så lärde jag mig om hur saker fungerar i Sydafrika, detta var faktiskt riktigt välorganiserat om man jämför med andra tävlingar/event jag varit på, så det finns hop även här :)
Efter en halv timmas runt irrande i Polokwane fann jag rätt taxi till Makhado. Egentligen var det väl bara 5 minuters gångväg, men det var många som ville stanna och prata, plus att taxina mot Venda (regionen där Makhado ligger) går från ett annat ställe än alla andra där jag började leta. Men framme i Makhado möttes jag av Leonie och Kristian, och det blev en härlig tre-rätters middag på nya stammisstället, Mike’s, innan vi somnade gott i en ”lodge”.
Klockan sex på lördags morgonen var det uppstigning och vi fick skjuts av ägaren till boendet till där vandringen skulle börja. Dock var de ingen där så det blev en liten väntan, men kvart i 8 bar det av upp i bergen. Det hade regnat under natten (!), första gången sedan jag kom till Limpopo, och det var fortfarande lite grått, så vi missade lite av utsiktspunkterna. Men gladde oss åt de olika skogarna vi passerade, för det var verkligen olika, vegetationen (Lotta: alltså typen av växter) varierade kraftigt, allt från nästan regnskog till tallar, torra snår till öppna platser. Också blev det lite mystiskt med dimman.
Vid halv 12, vi kände att det var dags för lunch och ser något som liknar en rastplats längre fram, tänker det blir bra. Det visade sig att vi då nått toppen, Hanglip! 1790m över havet. Där hade vi räknat med att vara vid 4-tiden efter vad man sagt till oss. Lunch blev det i alla fall, sedan lite slappande innan vi gjorde en liten tur till en damm under eftermiddagen. Tillbaka igen Hanglip och stugan vi skulle övernatta i blev det grill. Kött, advokado, börd, korv, vin, solnedgång och två härliga vänner att samtala med. Kunde kvällen ha spenderats på ett bättre sätt?
Så var det morgon, och efter frukost så bar det av neråt. Även detta gick fortare än vad man sagt, och vid 11 tiden var vi tillbaka vid startpunkten. Vi hade då passerat några riktigt vackra utsiktspunkter där vi kunde se över hela Makhado. Dock spenderades stor del i snår, typ som ett stort fågelbo. Men även över klippor, det påminde väldigt mycket om den vägen som vi gick till sjön när vi gick över berget när vi var små!
Vad det gällde sällskapet av djur under helgen så var det mängder av fåglar vi hörde, många vackra fjärilar, väldigt många gräshoppor och ödlor. Två små bockar vilka var på för långt avstånd för oss för att utskilja arten. Sedan var det ett antal baboner, dock var de snabbare än vad det tar för mig att ta upp kameran och fotografera. (Alfred: hur fort springer de?)
Detta var då min första vildmarks tur, men definitivt inte den sista, vi har redan börjat planera vad och vart vi ska utforska nästa gång. Dock kommer jag inte att ta med mamma dit när hon kommer på besök, (det var betydligt mer stigningar än i Trondheim).
Vi var tillbaka i Makhado tidigare än trott, så vi spenderade lite tid där, inköpte en korsordsbok och ett Oxford lexikon för att jobba på med engelskan. Och självklart blev det lunch på Mike’s. Hemresan gick långsamt. Det blev först taxi till Polokwane, därifrån ny taxi till Bochum och slutligen en till taxi hem. Väl hemma var de glada att se mig och berättade att vi fått ytterliggare tillökning i familjen, nämligen fyra små hundvalpar!
Här har vi Tarzan!
Leoni på väg uppåt!
Middags dags!
Utsikt från Hanglip över damen.
Utsikt på vägen ner över Makhado.Så att säga, helgen kunde inte ha varit bättre. Faktiskt väldigt skönt att reflektera och prata med folk som är i samma situation som mig.
Så tackar Leonie och Kristian för att vi hade det så bra!
Veckan som gått
Senaste dagarna har varit mycket intensiva. Men här kommer en liten rapport från livet i Blouberg.
Som jag uppdaterade via Twitter i onsdags, som SCORE volontär är det viktigt att man är flexibel. Det var något vi pratade om under förberedelserna. Och precis så var det. Jag kommer till skolan, ska starta 10.40, men får veta att 11.00 stänger skolan den dagen för att lärarna ska upp utbildning om HIV/AIDS och Malaria. Jaha, inget som jag kunde göra åt det mer än cykla hem igen. Hela dagen fri, så underbart, men vad gör man här när man redan gjort all planering och rapportering? Jo, ringde en vän som inte jobbade och bad om lite hjälp. Vi vandrade upp i bergen här bakom husen och ritade en karta över stället jag rör mig i. Plus att man kunde sitta där och se på den fantastiska utsikten och prata skit i några timmar. Toppen dag!
Som tur var för mig så på torsdagen var det vanlig skola, men flexibiliteten är fortfarande viktig. Är en lärare frånvarande så saknas det en lärare, att kalla in en vikare är inget man gör, inte ens när läraren ligger på sjukhus i en månad. Men för att inte mina lektioner skulle bli allt för lidande hade jag två klasser åt gången, en dubbelt så stor grupp, Matjeketlane är en liten skola, men det var ändå omkring 80 barn istället för 40. Men det var det värt, det underlättar väldigt mycket när någon (läraren) är närvarande och kan hjälpa till med översättning, för barnen är inte alltid med på engelskan, inte hade väl jag heller förstått språket helt när jag gick i fjärde klass?
På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal från SCORE kontoret, team managern för Sydafrika Thandeka, bara för att kolla läget. Kändes bra och jag rapporterade om mitt liv här. Hon tyckte det lät bra och tror jag blir kvar här längre än ett år, vilket även Xolani (han som körde när jag blev utplacerad) hade sagt på kontoret där. Det bästa var ändå att jag inte har något att klaga på från livet här, men ändå tråkigt att höra att vissa andra volontärer inte alls har det bra och de letar efter nya familjer för dem.
Fredagen innebar Helen Franz och även då var det mycket gå runt och titta och bekanta mig. Några tjejer visade mig allt vad det brukade göra och hur det bodde, inte bara sportande. Nyttigt att se och det är verkligen härliga vänner. De sa även att de gärna ville ha fler vänner från Sverige, så vill du prata med en Sydafrikansk tjej är det bara att höra av sig! Nästa vecka blir det att arrangera lite lekar med dem, ska bli spännande att se hur det funkar, det är önskvärt, men det är mycket jag måste ha i baktanke när jag planerar, tur jag har hela måndagen för planering!
I går, lördag, 7 på morgonen gick bussen till Indermark. Jag var medbjuden dit för Love Life games. Love Life är en annan NGO (Non-government Organisation) som också arbetar här, deras område är att hindra spridningen av HIV/ADIS. Så de ”games” som ingick i gårdagens tävlingar var fotboll, basket, netball, volleyball, dans, drama och tal. Hela dagen var väldigt lärorik för mig. Som ni vet är jag en väldigt organiserad och planerande människa, i går var det totalt tvärt om. Men alla var glada och nöjda ändå. Jag kunde inte göra någonting mer än bara sitta och vänta och se på medan de andra inte gjorde någonting för att det skulle starta, exempelvis så visste de inte hur stor volleybollplanen skulle vara, visserligen kunde jag ringa Line och fråga, men sen då, det tog några timmar innan den var uppritad ändå. Sedan vart jag visst jury för dans, drama och tal, lätt när de pratade Sepedi, eller inte, men inte var det någon som klagade över det. Inte heller klagade någon över att vi var två av tre i juryn från samma community. Och all väntan mellan aktiviteterna, folk dansade och skrattade hela tiden, så väl deltagare som arrangörer. Det jag skrivit är bara lite av det jag upplevde, så mycket mer det var och när jag vid sjutiden på kvällen som hem var jag full av nya intryck och lärdomar som jag verkligen kommer att ha nytta av, tack Love Life!
Som jag uppdaterade via Twitter i onsdags, som SCORE volontär är det viktigt att man är flexibel. Det var något vi pratade om under förberedelserna. Och precis så var det. Jag kommer till skolan, ska starta 10.40, men får veta att 11.00 stänger skolan den dagen för att lärarna ska upp utbildning om HIV/AIDS och Malaria. Jaha, inget som jag kunde göra åt det mer än cykla hem igen. Hela dagen fri, så underbart, men vad gör man här när man redan gjort all planering och rapportering? Jo, ringde en vän som inte jobbade och bad om lite hjälp. Vi vandrade upp i bergen här bakom husen och ritade en karta över stället jag rör mig i. Plus att man kunde sitta där och se på den fantastiska utsikten och prata skit i några timmar. Toppen dag!
Som tur var för mig så på torsdagen var det vanlig skola, men flexibiliteten är fortfarande viktig. Är en lärare frånvarande så saknas det en lärare, att kalla in en vikare är inget man gör, inte ens när läraren ligger på sjukhus i en månad. Men för att inte mina lektioner skulle bli allt för lidande hade jag två klasser åt gången, en dubbelt så stor grupp, Matjeketlane är en liten skola, men det var ändå omkring 80 barn istället för 40. Men det var det värt, det underlättar väldigt mycket när någon (läraren) är närvarande och kan hjälpa till med översättning, för barnen är inte alltid med på engelskan, inte hade väl jag heller förstått språket helt när jag gick i fjärde klass?
På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal från SCORE kontoret, team managern för Sydafrika Thandeka, bara för att kolla läget. Kändes bra och jag rapporterade om mitt liv här. Hon tyckte det lät bra och tror jag blir kvar här längre än ett år, vilket även Xolani (han som körde när jag blev utplacerad) hade sagt på kontoret där. Det bästa var ändå att jag inte har något att klaga på från livet här, men ändå tråkigt att höra att vissa andra volontärer inte alls har det bra och de letar efter nya familjer för dem.
Fredagen innebar Helen Franz och även då var det mycket gå runt och titta och bekanta mig. Några tjejer visade mig allt vad det brukade göra och hur det bodde, inte bara sportande. Nyttigt att se och det är verkligen härliga vänner. De sa även att de gärna ville ha fler vänner från Sverige, så vill du prata med en Sydafrikansk tjej är det bara att höra av sig! Nästa vecka blir det att arrangera lite lekar med dem, ska bli spännande att se hur det funkar, det är önskvärt, men det är mycket jag måste ha i baktanke när jag planerar, tur jag har hela måndagen för planering!
I går, lördag, 7 på morgonen gick bussen till Indermark. Jag var medbjuden dit för Love Life games. Love Life är en annan NGO (Non-government Organisation) som också arbetar här, deras område är att hindra spridningen av HIV/ADIS. Så de ”games” som ingick i gårdagens tävlingar var fotboll, basket, netball, volleyball, dans, drama och tal. Hela dagen var väldigt lärorik för mig. Som ni vet är jag en väldigt organiserad och planerande människa, i går var det totalt tvärt om. Men alla var glada och nöjda ändå. Jag kunde inte göra någonting mer än bara sitta och vänta och se på medan de andra inte gjorde någonting för att det skulle starta, exempelvis så visste de inte hur stor volleybollplanen skulle vara, visserligen kunde jag ringa Line och fråga, men sen då, det tog några timmar innan den var uppritad ändå. Sedan vart jag visst jury för dans, drama och tal, lätt när de pratade Sepedi, eller inte, men inte var det någon som klagade över det. Inte heller klagade någon över att vi var två av tre i juryn från samma community. Och all väntan mellan aktiviteterna, folk dansade och skrattade hela tiden, så väl deltagare som arrangörer. Det jag skrivit är bara lite av det jag upplevde, så mycket mer det var och när jag vid sjutiden på kvällen som hem var jag full av nya intryck och lärdomar som jag verkligen kommer att ha nytta av, tack Love Life!
Första besöket på Helen Franz
I går var det en fantastisk dag. Börjar från början. Dock var morgonen inte lika härlig, vaknar som vanligt av tuppen runt 6 tiden och hör hur mycket det blåser ute, vill inte gå upp, så ligger kvar fram till halv 8 tiden… Frukost och taxi till Bochum.
Där blir det ett möte med Mr Ledwaba, han jobbar med sport (samt konst och kultur) på kommunkontoret. Blir lite klokare på hur strukturer är här i kring och de olika föreningar/organisationer som arbetar här. Vidare så finns möjligheten att använda Internet där, de enda stället, det tar ca 15 min att logga in på bloggen, men fick uppdaterat i går i alla fall. Och gör det idag igen, för datanörd som jag är har jag skaffat mig mobilt bredband, väldigt smidigt måste jag säga. Men som skrevs sist är mina dagar rätt fullbokade så det blir inte mycket tid här.
Tillbaka till i går, på eftermiddagen var jag på Helen Franz, en skola med funktionshindrade barn som jag kommer att vara på varje fredags eftermiddag. Det kommer att bli veckans high light. Ska börja med att förtydliga att de som går där i huvudsak bara har kroppsliga funktionshinder, väldigt få med mentala påverkningar (de är på en annan skola). Vissa gånger går diagnoserna ihop, och det finns de med funktionshinder både på synligt och osynligt.
Men det första som händer där är att jag blir erbjuden ett jobb som sjukgymnast. Jag presenterar mig kort med min bakgrund och vem jag är för Sports koordinatorn, Mr Kgomo, och med en gång frågar han om jag inte vill arbeta där på riktigt. Visst visst tänker jag. Vi pratar lite mer om vilken tillgång barnen har till sjukgymnastik, skrämmande nog är det 350 barn och INGEN sjukgymnast där. Phu, men det ligger ju alldeles intill sjukhuset, så visst kommer de ibland, nej nej, inte ens sjukgymnasterna där vill komma dit och jobba. Mr Kgomo presenterar mig även för rektorn som även han blir helt till sig. Men jag förklarar snällt och fint att jag detta år kommer att vara här som SCORE volontär, dock går mycket av sjukgymnastiken och sport hand i hand, så självklart ska de utnyttja mina kunskaper när jag är där. Men man ska aldrig stänga en dörr för framtiden… (mamma, var lugn, det är smickrande, men än så länge är jag inne på att plugga mer).
Så blir det då dags att se sig om i skolan. Barnen har lunch och när jag kommer in i matsalen blir jag först väldigt positivt överraskad, massa rullstolar, men när jag sedan ser att alla har samma, one size fit all känns det lite skrämmande igen. Tänker tillbaka på alla hjälpmedel den lilla killen hade som jag arbetade för och jämför vilka enorma resurser som finns i Sverige i förhållande till här.
Men huvudsaken är att barnen är glad och trivs. Och det tror jag verkligen att de gör där. De bor där på hostel tillsammans. Varje eftermiddag när skolan slutat idrottar det. Fotboll var den största aktiviteten när jag var där, sådan glädje på planen, och vilka duktiga spelare, seriöst tror jag att jag hade haft problem att möta vissa av dem. Speciellt de med kryckor, eftersom de fick använda dem som extra ben, fintade och sköt med dem! I går var det även dans där, deras taktkänsla var imponerande och de som satt i rullstolar var spännande att se hur de svängde runt. Vidare brukar de spela netbal och ha friidrott, men spelarna var i går i väg på uttagning till collage, så det får jag kika på nästa vecka.
På Helen Franz har man en stor fotbollsplan, men som nu är igenväxt, måste bli ändring på, tyvärr inget som prioriterats från kommunen. Man har en inomhushall (!), dock var den nu utlånad i några veckor för skolboksinventering. Det fanns ett pingisbord, men som nu gått sönder. Tidigare hade man även speciella rullstolar för att spela basket, men det är en tuff sport och de har blivit förstörda. Man har en stor bassäng, dock har det inte varit vatten där på 5-6 år på grund av kostnaderna. Trots vissa brister var jag mycket positivt överraskad till hur mycket idrott det faktiskt sysslande med där, i jämförelse med de andra skolorna jag varit på var detta så mycket mer. Men ändå finns det mycket för mig att vara med och jobba kring…
Avslutningsvis, en tjej kom fram till mig, kollade länge och frågade fundersamt om mina ögon, varför är de blå? Jag förklarade att det var mina gener, att de flesta i mitt land hade blå ögon, vit hud och ljust hår. Hon hade svårt att förstå det, och undrade om det verkligen var äkta och inga linser... Det var verkligen något som berörde mig (som mycket annat också), och jag möter hela tiden saker som är så själklara för mig som för andra är så obegripliga.
Där blir det ett möte med Mr Ledwaba, han jobbar med sport (samt konst och kultur) på kommunkontoret. Blir lite klokare på hur strukturer är här i kring och de olika föreningar/organisationer som arbetar här. Vidare så finns möjligheten att använda Internet där, de enda stället, det tar ca 15 min att logga in på bloggen, men fick uppdaterat i går i alla fall. Och gör det idag igen, för datanörd som jag är har jag skaffat mig mobilt bredband, väldigt smidigt måste jag säga. Men som skrevs sist är mina dagar rätt fullbokade så det blir inte mycket tid här.
Tillbaka till i går, på eftermiddagen var jag på Helen Franz, en skola med funktionshindrade barn som jag kommer att vara på varje fredags eftermiddag. Det kommer att bli veckans high light. Ska börja med att förtydliga att de som går där i huvudsak bara har kroppsliga funktionshinder, väldigt få med mentala påverkningar (de är på en annan skola). Vissa gånger går diagnoserna ihop, och det finns de med funktionshinder både på synligt och osynligt.
Men det första som händer där är att jag blir erbjuden ett jobb som sjukgymnast. Jag presenterar mig kort med min bakgrund och vem jag är för Sports koordinatorn, Mr Kgomo, och med en gång frågar han om jag inte vill arbeta där på riktigt. Visst visst tänker jag. Vi pratar lite mer om vilken tillgång barnen har till sjukgymnastik, skrämmande nog är det 350 barn och INGEN sjukgymnast där. Phu, men det ligger ju alldeles intill sjukhuset, så visst kommer de ibland, nej nej, inte ens sjukgymnasterna där vill komma dit och jobba. Mr Kgomo presenterar mig även för rektorn som även han blir helt till sig. Men jag förklarar snällt och fint att jag detta år kommer att vara här som SCORE volontär, dock går mycket av sjukgymnastiken och sport hand i hand, så självklart ska de utnyttja mina kunskaper när jag är där. Men man ska aldrig stänga en dörr för framtiden… (mamma, var lugn, det är smickrande, men än så länge är jag inne på att plugga mer).
Så blir det då dags att se sig om i skolan. Barnen har lunch och när jag kommer in i matsalen blir jag först väldigt positivt överraskad, massa rullstolar, men när jag sedan ser att alla har samma, one size fit all känns det lite skrämmande igen. Tänker tillbaka på alla hjälpmedel den lilla killen hade som jag arbetade för och jämför vilka enorma resurser som finns i Sverige i förhållande till här.
Men huvudsaken är att barnen är glad och trivs. Och det tror jag verkligen att de gör där. De bor där på hostel tillsammans. Varje eftermiddag när skolan slutat idrottar det. Fotboll var den största aktiviteten när jag var där, sådan glädje på planen, och vilka duktiga spelare, seriöst tror jag att jag hade haft problem att möta vissa av dem. Speciellt de med kryckor, eftersom de fick använda dem som extra ben, fintade och sköt med dem! I går var det även dans där, deras taktkänsla var imponerande och de som satt i rullstolar var spännande att se hur de svängde runt. Vidare brukar de spela netbal och ha friidrott, men spelarna var i går i väg på uttagning till collage, så det får jag kika på nästa vecka.
På Helen Franz har man en stor fotbollsplan, men som nu är igenväxt, måste bli ändring på, tyvärr inget som prioriterats från kommunen. Man har en inomhushall (!), dock var den nu utlånad i några veckor för skolboksinventering. Det fanns ett pingisbord, men som nu gått sönder. Tidigare hade man även speciella rullstolar för att spela basket, men det är en tuff sport och de har blivit förstörda. Man har en stor bassäng, dock har det inte varit vatten där på 5-6 år på grund av kostnaderna. Trots vissa brister var jag mycket positivt överraskad till hur mycket idrott det faktiskt sysslande med där, i jämförelse med de andra skolorna jag varit på var detta så mycket mer. Men ändå finns det mycket för mig att vara med och jobba kring…
Avslutningsvis, en tjej kom fram till mig, kollade länge och frågade fundersamt om mina ögon, varför är de blå? Jag förklarade att det var mina gener, att de flesta i mitt land hade blå ögon, vit hud och ljust hår. Hon hade svårt att förstå det, och undrade om det verkligen var äkta och inga linser... Det var verkligen något som berörde mig (som mycket annat också), och jag möter hela tiden saker som är så själklara för mig som för andra är så obegripliga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
