Jeanette i Sydafrika som Idrettens fredskorps

Jag är fortsatt kvar...

..och kommer så att bli. Men i måndags var första gången jag kände ”isch, jag vill inte vara här, ta mig tillbaka till Sverige”. För att reda ut varför så var det för många motgångar. Vi ska på ”Mountain camp” och ha ett event på ”World AIDS day”, i sports committee har vi olika ansvars områden, så att inte en person ska behöva göra allt… Men när alla inte gör vad dem ska blir det jag i slutändan som får försöka reda ut det, så i måndags fick jag bege mig till ”kommunhuset”. Problem löste sig, men han snackar ju så mycket skit (eller sanning?) om folket i Buffelskoek och massa information som jag skulle ha haft för länge sedan kom fram. För att hinna ta mig dit och lösa detta hade jag redan stressat runt innan för att göra mina åtaganden och lämnat min tvätthög till en annan dag som jag fortfarande inte vet när den kommer…

Så utöver detta så skulle vi i går få besök från en man från FK Norway, den informationen fick jag i torsdags och vad som gällde ändrades dagligen om vad som förväntades av mig och vad jag behövde förbereda. Han var britt och president för NIF, ja ni ser, allt möjligt. Och för SCORE var det i alla fall viktigt att allt skulle vara ordnat och perfekt. Så jag fixade och donade så gott det gick med den nya informationen som kom på måndag, när jag var i Bochum och skulle vara där hela dagen. När jag sa till SCORE att vissa saker som de skrev i mess att de förväntade sig av mig var omöjligt, var det mitt fel som jobbade med fel människor här, fast jag försöker ju jobba med de få som är villiga att hjälpa till. Och fick då höra att "expect" är inte det samma som "have to", alltså bara för att de säger att de förväntar sig något är det inte det samma som att man måste göra det. Något som inte går ihop för mig, om någon förväntar sig något av mig känner i alla fall jag pressen på mig att det är något som jag måste göra…

Så sedan har vi tisdags mogen, 5.45 knackar ordförande i sports committee på min dörr, då hade Nksosana från SCORE ringt honom och sagt att vi behövde informera Tribal Office så att besökaren skulle kunna möta dem också, men att ordförande som är lärare i andra änden av communityt hade inte tid. Så efter att har skrivit brev till dem samtidigt som jag planerade dagens lektioner som inte hunnits med dagen innan fick jag tag på en underbar vän här som gick med brevet till dem (loveley!). Själv var ja ju då ute i sista minuten på vägen till skolan och att få punka på cykeln i pissvädret gjorde ju inte livet lättare.

Men de sista ordnandena blev gjorda med skolan och hade klasserna som vanligt. Två timmar senare än vad de sagt till mig så kommer besöket i alla fall, Haakon som är kommunikationschef på FK Norway, Nkosana provinskoordinator och Eric provinstränare. Den här Haakon var ju helt underbart att få besök från, för det första så läser han min blogg (!) och visste att jag var nyklippt, och för det andra var det ett väldigt informellt besök från hans sida då han ville se vilka olika saker jag gjorde och hur livet var här. Kunde även prata sitt eget språk och han sa många tänkvärda saker som är lätt att glömma av när man är ute i fältet och försöker få till något kring sustanibility. Exempelvis från FK:s sida är man mycket intresserad av vad som händer med mig som person under min tid som volontär och hur jag kan utvecklas och lära mig samt ta med mig nya erfarenheter tillbaka. Ett till stort plus, jag fick knäckebröd, kanelgifflar och läckrol! Så Haakon, tack för ditt besök, och när du har lagt upp bilder ska jag länka dit så ni andra kan se från besöket!

Jag sa till familjen här att jag var lite down i måndags och i går hade syster Oliva lagat min favorit pasta sås! Och tillsammans med Mama planerade de min framtid i Sydafrika, bröllop och 10 barn…

Ytterliggare en vecka

Har varit lite skrivande på mig den senaste tiden nu. Men jag har inte glömt av er där hemma, ni kan vara lugna. Det är bara det att det har varit för mycket saker att försöka göra något vettigt av här nu… Frågan är hur mycket vettigt det har blivit? Återstår att se. Till helgen är det dags för ”Mountain camp and cultural weekend”, ska sova i bergen och när vi kommer tillbaka blir det svensk middag! Helgen efter det ska det vara en stor turnering för att fira World AIDS day. Sedan är det dags för en friidrottstävling innan skolorna stänger. Så hur det har gått återkommer jag med, men kan än så länge säga som så att förberedelserna går mer eller mindre som planerat. Jag beslutade i alla fall att ändra taktik, istället för att försöka få alla med, så tillsammans med dem som verkligen är på och vill ser vi till att göra något och hoppas på att de andra blir intresserade.

Var onsdag och torsdag i Mapuve, ett annat community i Limpopo för att tillsammans med Eric, provinstränaren hålla i en workshop om ”Sport and gender”. Snacka om att jag blir förvånad när det sitter 25 stycken och väntar på oss, 10 minuter innan starttid en veckodag, det skulle aldrig ha hänt här. Och att det sedan dök upp ett 10 tal till var ju bara för bra för att vara sant. Dock var det som det har varit när vi haft workshops här att det är få som aktivt deltar diskussioner. Men hur som helst så var det väldigt intressant att prata könsroller, man har väldigt olika syn på saker och ting. En kille hade en lång utläggning om kvinnor och män och slutet var att, ”Kvinnor ska ägna sig åt smink och sånt medan män kan ju till och med köra bil och borta tänderna samtidigt”. Som facilitator var jag nära på att kasta min vattenflaska i huvudet på honom, men jag måste ju behärska mig och provocerade dem med att säga att i Sverige är både mammor och pappor hemma med sina barn. Så det var många heta diskussioner, det var lite svårt för min del som inte kände människorna men jag ser definitivt fram emot att hålla den workshop här i Buffelshoek, kanske det kan få tjejerna att tända till lite?

På väg hem från Mapuve stannade jag en natt i Polokwane, för det första så var det väldigt gott att faktiskt vara själv, inte behöva tala om för någon att jag går på toaletten nu. Sedan var det mycket jobb att uträtta, fick fixat med shopping inför de kommande events, ordrar för pokaler, fix för julsemester och klippt mig. Jag har tidigare varit på hårsalongerna och kollat om de kan klippa mitt hår, men nä de vågar de inte, de är konstigt. Så nu frågade jag en vit kvinna vart hon går, vänlig som alla sydafrikaner så arrangerade hon med taxi till hennes frisör. Riktigt härligt och fräsch jag kände mig efter, även om frisören gjorde zick-zack bena (!) och när jag kom hem så sa alla att jag var så vacker!

Blev ett kort inlägg igen, och inga bilder. Men håll ut, det kommer kanske efter nästa helg?!

En av de underbaraste dagarna i Sydafrika

Ja, vilken dag! Har i dag besökt de stora bergen här bakom. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men efter en 7 dagars arbetsvecka varav sista var 8 timmars vandring är min energinivå för låg...

Ryktet sa att det bodde människor uppe i bergen, och ja nu har jag sett det på riktigt! De bor i lerhyddor med stampade jordgolv, utan elektircitet, hämtar klart vatten direkt från bergen... Vi fick en runvandring på 3 timmar då en man visade oss allt från utsiktsplatser, grottor, stenbumlingar och berättade massor av historier! Det var verkligen speciellt att gå upp dit, och om två veckor går vi igen, då för en camp, och ska sova över!

Som sagt va, det har varit mycket jobb denna veckan, i stort sett bara. Och mer finns att göra nu... Men får ju även nämna om fredagen, det var dags för en vänskapsmatch för tjejlaget mot ett skollag inte så långt bort. Samling halv 3, klockan 4 dök första tjejen upp! Domaren, som var tillfrågad från KBC hade då varit där i en timma, har bättre pli på pojkarna... Men hur som helst vid fem startade matchen, kan ju inte påstå att det var någon höjdar match, men publiksiffran uppskattar jag till +200 och Lekgowa gjorde två mål, matchens enda... Så vi vann med 2-0!

I morgon blir det tvätt, lite möten med skolorna, året är ju snart slut, och basket på Helen Franz innan jag ska tenta. På tisdag morgon ger jag mig av för att besöka Mapuve, ett annat community som SCORE arbetar med i Limpopo, fast utan volontär där, så ska dit med provinstränaren och hålla i en workshop om sport och kön!

Tillbaka till verkligheten

Så då var jag tillbaka i Buffelshoek och vardagen efter nästan en veckas tur i andra änden av landet. Det hade kommit efterlysning av bilder till mig, så la upp de, men nu efterlyser jag lite mer kommentarer!

Har ju uppdaterat en del, men får väl också skriva om mötet i Cape Town. För att krångla till allt lite mer så finns det en ytterliggare (utöver SCORE och NIF) organisation inblandad i mitt utbyte/arbete, FK – Fredskorpset. Så mötet jag var på var för SAFKA, ett nätverk för FK medlemmar i Sydafrika. Innan hade vi inte fått någon information alls, utan en flygbiljett och en obegriplig agenda, så vad som väntade hade vi ingen aning om. SAFKA har funnits sedan 2005 och har sedan dess försökt (?) få till någon form av ”charter”, och har nu efter 5 år lyckats formulera objektiv och vision i alla fall. Vidare skulle även en ny styrelse/kommitté/arbetsgrupp väljas, inget var förberett, inga direktiv fanns utan allt skedde i ett stort kaos. Som deltagare i en av partnerna i nätverket, alltså volontär för SCORE, hade vi inget att säga till om på dessa på punkterna, utan var mest bara frustrerade över att ingen ville förklara något för oss… Nöjda och glada var i alla fall ”de”, medan jag hade velat kasta en stol i huvudet på organisatörerna och exempelvis så sa Benedikt att det var värre än Genreal orientation och Specifik orientation, tillsammans… Dock var det i alla fall en mycket bra gästföreläsare på torsdagen, han pratade om Appriciated inquiry, alltså att man ska se till vad man lyckas med istället för till problemen.

Så på fredagen var det dags att åka hem, när jag kommer till flygplatsen, med gott om tid så har det lite dator haveri och får stå i kö i 1 timma för att checka in bagaget (!) suck. Men det var ju lika för alla så det var bara och vänta, och de flesta skulle med samma flyg som mig ändå, vilket i övrigt var ett stort två-våningsflyg. Väl i Jo’burg där jag skulle mellan landa blev det lite stressigt, på grund av dålig skyltning hade jag ingen aning om vart jag skulle ta vägen för att komma till mitt nästa flyg, så fick springa lite på slutet, men jag var ju inte sist… På Polokwane airport var det betydligt lättare, eftersom man bara flyger mellan Jo’burg och Polokwane fanns det bara ett band där väskan kom efter 1 minut. Dock blev det väntan där på att bli hämtad av Elias, så kan konstatera att den tråkigaste platsen i hela Sydafrika är nu sedd, alltså flygplatsen, kunde inte ens köpa lite vatten!

Väl hemma har jag nu 6 vakthundrar istället för 2, alltså, valparna springer nu omkring överallt här och sover gärna framför min dörr. Det har regnat här i fredags och i går var det fortfarande kallt, jag använde pannband och vantar!

Anledningen att jag skulle åka hem innan helgen istället för att stanna med de andra volontärerna på ”semester” var att jag var bjuden på en Tombstone ceremoni här. Hade sett fram emot detta firande då jag tidigare bara hört dem prata om de och sett bilder. Så Mama sa till mig att vara klar klockan 6 på morgonen så skulle Oliva komma och hämta mig, hon var och hjälpte till med matlagningen under natten. Så jag piffade mig och var klar, men tiden gick och ingen Olivia kom. Junius pratade med henne i telefonen några gånger och de sa att de snart skulle komma. Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!