Väder finns över allt den gamla klassikern "inget dåligt väder bara dåliga kläder (pappa)
Jag instämmer, men det är inte så att folk här har samma kvalitet på regnkläder som vi har, om de ens har några regnkläder. Jag var redo att gå till skolan, klädd för att vara ute i regnet, men Oliva sa att det inte var någon idé eftersom barnen inte skulle komma ut i det vädret… Det som dock fick mig mest att stanna inne när jag tänkte gå ut och springa var att jag inte kunde få en varm dusch efteråt, det är inte så lätt att få upp värmen när det var kallt här, för regnar det är det ju väldigt kallt…
Och Bröllopet ett lätt stavat namn ex Eto' (pappa)
Leapeka, Madutung, Maleka, Matladi, Molele, Molokomme, Nteta, där har du de vanligaste förekommande efternamnen i fotbollslaget, 3-5 stycken med vardera. Till stor sannolikhet börjar efternamnet på M, 24 av 40 gör det…
Hur många var ni på festen? (pappa)
Vi var 16, varav 3 stycken var tjejer (inklusive mig), sedan var mamma, syster, bror och lite annat folk här i kring som vanligt…
Vad tyckte de om den svenska maten och bilderna från Sverige då?? (Sofia)
Svarade nog på det i inlägget efter, men maten behövde mer salt, de saknade pap och att inte äta med händerna var ovanligt. Bilderna fick många kommentarer, mycket ”owow”, dit vill jag åka.
Bröllop och 10 barn. Bröllop skulle väl gå, men 10 barn (dina egna) de skulle jag vilja se!;) (Lotta)
10 barn har jag förklarat för dem att det definitivt inte kommer att bli, max 3, end of discussion.
Bröllop och 10 ungar hoppas att någon heter Håkan (pappa)
Som jag sa ovan, max 3, blir det bara tjejer så blir det ingen Håkan, blir det någon kille så får jag, eller vi, för man är väl två om beslutet av barnets namn, ta oss en funderare.
Vadå Lekgowa?? Kallas du så eller är det ditt lag som heter så? (Sofia)
Trodde jag skrivit om det förut, men Lekgowa är ”vit person”, så alla barn kallar mig Lekgowa här. Fast har nu fått veta att de är inte helt fint att använda ordet, lite som att vi säger neger eller svarting, men barnen har ingen större koll på sånt så de är rätt okej ändå.
Vad är det för tenta du ska göra förresten? Och så här i efterhand: hur gick den? (Sofia)
Tentan var i motionspsykologi, tar en distanskurs. Intressant, dock är inget som man lär sig användbart här, de har så annorlunda syn på motion och träning, men det är spännande att ha två olika perspektiv. Kursen går från Sverige, men läroboken är från USA så det mesta är amerikanska studier i den och här lever jag i den afrikanska verkligheten… Ni förstår skillnaderna?
Var det en viss sarkasm i sista raden eller?? :P (Sofia)
(Men efter 7 timmars väntan gav jag upp och gick på fotbollsturneringen istället, för ovanlighetens skull spelade de den mest populära låten här, ”Will you marry me”, ungefär varannan låt, I love Africa!!!)
Sarkasm ja, men ändå så är det så underbart att vara här…
din stackare!! jag hade inte pallat en minut ens när ingenting är organiserat!! och det är ju inga småsaker vi pratar om. det är ju stora organisationer! men finns det inga som vet hur saker ska gå till som kan lära dem? phu... men jag håller med talaren som du tyckte var bra=) det är ju så man ska tänka men det gäller att komma ihåg det också=) (Vic)
Det är inte så mycket mer att säga, men det är livet som är så här, och jag kan säga att jag lär mig väldigt mycket, både om hur människor här är men också hur jag själv reagerar samt hur jag faktiskt anpassar mig och accepterar situationerna förvånansvärt bra!
Visar inlägg med etikett Frågor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frågor. Visa alla inlägg
Mera frågor och svar
Har samlat på mig lite frågor från er, och här kommer då svaren... Men vill först efterlysa mer kommentarer tack! :)
Hur gammal brukar man bli? (Vic)
Googlade lite, fann att medellivslängden i Sydafrika är 46,6 år, medan den i Sverige är 80,86 år. Så det är betydlig skillnad. Men det är ju ett medelvärde, har mött betydligt äldre. Exempelvis i går var det en grandma, enligt hennes födelsebevis skulle hon vara 112år, det har blivit något fel där, men hon var säkerligen 80 år i alla fall. Och grandpa här är förmodligen närmare 70 år. Men att medelvärdet är lågt beror nog också en hel del på att en del dör unga, Olivias bror gick bort när han var 20 år och en annan kusin omkring 25år…
Med tanke på att något aldrig verkar gå som man tänkt sig i afrika eller att allt (såsom hämta vatten, städa, diska osv.) tar lång tid och att ditt schema är fullspäckat känner du dig aldrig stressad? (Vic)
Det tar lång tid, fast folk här har mycket tid. Mama är ju hemma hela dagarna, och de dagar jag också är hemma tycker jag att hon sover mest eller relaxar som hon kallar det. Men nu i dagarna har vi lite strömproblem, så vi lagar all mat över lägereld. Det innebär också att Olivia går upp tok-tidigt för att tända elden så hon kan ha varmt vatten att tvätta sig med innan hon ska till skolan. Men sedan är saken den att inget är så bråttom här att man måste göra det i dag utan kan vänta tills i morgon, exempelvis med disk och tvätt.
Fast det är klart att jag kan bli lite stressad på morgonen när jag tänkt tvätta håret, vilket kräver mer vatten än vanligt och tar lite längre tid för det är besvärligt att göra över en balja utan rinnande vatten. Så när de då inte finns vatten här hemma, eller inte är uppvärmt får man tänka snabbt, brukar oftast resultera i keps eller solhatt den dagen.
Mer angående stress, jag vet att allt här hemma ordnar sig, jag är ju fortfarande väldigt bortskämd här. Men det är annat när jag är i skolorna, jag har ju ett fullspäckat program när jag är där. Tyvärr förstår de inte alltid det, exempelvis om första klassen kommer ut sent så kan jag ju inte dra över tiden för nästa och nästa, då blir jag där hela natten. Fast jag har lärt mig att vänta, att bara sitta i skuggan och se när getterna eller grisarna springer över planen är rätt rofyllt.
Men det värsta med det är att det känns som om folk inte riktigt respekterar att andra har mycket att göra och tänker att tiden inte spelar någon roll bara för att de har all tid i världen. Exempelvis så har vi ju Sport committen, har de bestämt att möte ska börja halv 5 är jag där halv 5, kanske till och med tjugo över 4, men ingen annan för alla vet att det är någon som är sen så de kommer när de kommer. Så för min del känns det väldigt respektlöst och som om de inte tar sitt ansvar.
Sedan finns det såklart en annan stress, eller kanske mer pressen man har på sig att prestera något bra när man är här. Fast livet är ganska upp till mig själv, och SCORE har inte så strikta direktiv om vad vi ska göra, så det är väl det där att man alltid vill vara bäst, varför nöja sig med något bra när man kan göra det bättre?
Men den har facilityn är det där du är mycket och så är de planer för de olika sporterna och finns bollar och lite så då eller hur funkar de? (Lotta)
Börjar med det enklaste svaret i frågan, hur det funkar, det funkar inte, och det som är där är väldigt ostrukturerat. Men för att förklara facilityn, så tänk er en innomhushall, med linjer i golvet, mål och basketkorgar, så tar ni bort taket och väggarna och har en halvmeter hög mur runt istället. Det finns en handbollsplan, som korsas av en netball och en basket plan samt en volleybollplan i netball planen.
Vad det gäller bollar så har communityt för tillfället endast en boll, den förvaras numera i mitt rum för det har varit inbrott i det lilla huset till facilityn. Jag har även lite fler bollar som kan användas när jag är där, men kan inte lämna dem där utan uppsyn, då kan de försvinna. Eller gå sönder, de är ingen höjdare kvalitet, en fotboll gick sönder efter en veckas spel och den andra jag hade blev i onsdags överkörd av en taxi.
För tillfället är det ingen organisation alls med lag eller så, men det är något som sports committeen har sagt att de behöver och vill ha. Så vi får väl se hur de kommer att gå. Före Cup of Heroes var det omkring 100 ungar där varje kväll, men nu har det dock varit färre, kanske 20-40. Det beror till stor del på att de inte har något att träna för och avsaknad av bollar, men även en del har haft mycket i skolan innan lovet och en del tycker det är för varmt för att idrotta.
Vem är pappa till Mamas son...? (Sofia)
Ja du, det var en bra fråga. Jag vet inte, han är en person som aldrig har nämnts här. Men lite överslagsräkning i huvudet säger att Mama var omkring 15 när hon fick honom, så det är ju inte säkert att det har varit någon pappa med i hans liv över huvudtaget.
Är allting verkligen så bra som du skriver? (Mormor och Morfar)
Ja, helheten här är ju så mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Men det är klart att det finns sämre stunder också. Sett till communityt i stort så är det stora problemet alkoholen, folk dricker på tok för mycket, och det är inte ovanligt med dem som dricker och är onyktra varje dag. Det är väl de som är de svåraste för mig också, framför allt att se hur de super upp sina pengar och i mina ögon slänger bort livet. Sen är de inte alltid så trevligt att möta onyktra människor, luktar äckligt och pratar obegripligt, men ändå så ska ni veta att de inte är otrevliga eller våldsamma.
För att fortsätta med något mer som kan göra tillvaron lite neråt här då är att man är ju väldig ensam. Asså inte fysiskt, jag har alltid folk omkring mig, ibland är det svårt att få tid för sig själv, skriva, läsa och lösa sudokos. Jag menar mer det att jag har ju min bakgrund, som ingen här kan förstå. Allt jag ser och upplever här är så annorlunda, både positiva och negativa saker, och det är svårt att inte alltid kunna förklara varför man känner som man gör eller dela sådana saker med andra. Jag försöker ju dela med mig så mycket som möjligt här på bloggen, men tyvärr så kommer ni aldrig kunna förstå allt som jag upplever här…
Hur gammal brukar man bli? (Vic)
Googlade lite, fann att medellivslängden i Sydafrika är 46,6 år, medan den i Sverige är 80,86 år. Så det är betydlig skillnad. Men det är ju ett medelvärde, har mött betydligt äldre. Exempelvis i går var det en grandma, enligt hennes födelsebevis skulle hon vara 112år, det har blivit något fel där, men hon var säkerligen 80 år i alla fall. Och grandpa här är förmodligen närmare 70 år. Men att medelvärdet är lågt beror nog också en hel del på att en del dör unga, Olivias bror gick bort när han var 20 år och en annan kusin omkring 25år…
Med tanke på att något aldrig verkar gå som man tänkt sig i afrika eller att allt (såsom hämta vatten, städa, diska osv.) tar lång tid och att ditt schema är fullspäckat känner du dig aldrig stressad? (Vic)
Det tar lång tid, fast folk här har mycket tid. Mama är ju hemma hela dagarna, och de dagar jag också är hemma tycker jag att hon sover mest eller relaxar som hon kallar det. Men nu i dagarna har vi lite strömproblem, så vi lagar all mat över lägereld. Det innebär också att Olivia går upp tok-tidigt för att tända elden så hon kan ha varmt vatten att tvätta sig med innan hon ska till skolan. Men sedan är saken den att inget är så bråttom här att man måste göra det i dag utan kan vänta tills i morgon, exempelvis med disk och tvätt.
Fast det är klart att jag kan bli lite stressad på morgonen när jag tänkt tvätta håret, vilket kräver mer vatten än vanligt och tar lite längre tid för det är besvärligt att göra över en balja utan rinnande vatten. Så när de då inte finns vatten här hemma, eller inte är uppvärmt får man tänka snabbt, brukar oftast resultera i keps eller solhatt den dagen.
Mer angående stress, jag vet att allt här hemma ordnar sig, jag är ju fortfarande väldigt bortskämd här. Men det är annat när jag är i skolorna, jag har ju ett fullspäckat program när jag är där. Tyvärr förstår de inte alltid det, exempelvis om första klassen kommer ut sent så kan jag ju inte dra över tiden för nästa och nästa, då blir jag där hela natten. Fast jag har lärt mig att vänta, att bara sitta i skuggan och se när getterna eller grisarna springer över planen är rätt rofyllt.
Men det värsta med det är att det känns som om folk inte riktigt respekterar att andra har mycket att göra och tänker att tiden inte spelar någon roll bara för att de har all tid i världen. Exempelvis så har vi ju Sport committen, har de bestämt att möte ska börja halv 5 är jag där halv 5, kanske till och med tjugo över 4, men ingen annan för alla vet att det är någon som är sen så de kommer när de kommer. Så för min del känns det väldigt respektlöst och som om de inte tar sitt ansvar.
Sedan finns det såklart en annan stress, eller kanske mer pressen man har på sig att prestera något bra när man är här. Fast livet är ganska upp till mig själv, och SCORE har inte så strikta direktiv om vad vi ska göra, så det är väl det där att man alltid vill vara bäst, varför nöja sig med något bra när man kan göra det bättre?
Men den har facilityn är det där du är mycket och så är de planer för de olika sporterna och finns bollar och lite så då eller hur funkar de? (Lotta)
Börjar med det enklaste svaret i frågan, hur det funkar, det funkar inte, och det som är där är väldigt ostrukturerat. Men för att förklara facilityn, så tänk er en innomhushall, med linjer i golvet, mål och basketkorgar, så tar ni bort taket och väggarna och har en halvmeter hög mur runt istället. Det finns en handbollsplan, som korsas av en netball och en basket plan samt en volleybollplan i netball planen.
Vad det gäller bollar så har communityt för tillfället endast en boll, den förvaras numera i mitt rum för det har varit inbrott i det lilla huset till facilityn. Jag har även lite fler bollar som kan användas när jag är där, men kan inte lämna dem där utan uppsyn, då kan de försvinna. Eller gå sönder, de är ingen höjdare kvalitet, en fotboll gick sönder efter en veckas spel och den andra jag hade blev i onsdags överkörd av en taxi.
För tillfället är det ingen organisation alls med lag eller så, men det är något som sports committeen har sagt att de behöver och vill ha. Så vi får väl se hur de kommer att gå. Före Cup of Heroes var det omkring 100 ungar där varje kväll, men nu har det dock varit färre, kanske 20-40. Det beror till stor del på att de inte har något att träna för och avsaknad av bollar, men även en del har haft mycket i skolan innan lovet och en del tycker det är för varmt för att idrotta.
Vem är pappa till Mamas son...? (Sofia)
Ja du, det var en bra fråga. Jag vet inte, han är en person som aldrig har nämnts här. Men lite överslagsräkning i huvudet säger att Mama var omkring 15 när hon fick honom, så det är ju inte säkert att det har varit någon pappa med i hans liv över huvudtaget.
Är allting verkligen så bra som du skriver? (Mormor och Morfar)
Ja, helheten här är ju så mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Men det är klart att det finns sämre stunder också. Sett till communityt i stort så är det stora problemet alkoholen, folk dricker på tok för mycket, och det är inte ovanligt med dem som dricker och är onyktra varje dag. Det är väl de som är de svåraste för mig också, framför allt att se hur de super upp sina pengar och i mina ögon slänger bort livet. Sen är de inte alltid så trevligt att möta onyktra människor, luktar äckligt och pratar obegripligt, men ändå så ska ni veta att de inte är otrevliga eller våldsamma.
För att fortsätta med något mer som kan göra tillvaron lite neråt här då är att man är ju väldig ensam. Asså inte fysiskt, jag har alltid folk omkring mig, ibland är det svårt att få tid för sig själv, skriva, läsa och lösa sudokos. Jag menar mer det att jag har ju min bakgrund, som ingen här kan förstå. Allt jag ser och upplever här är så annorlunda, både positiva och negativa saker, och det är svårt att inte alltid kunna förklara varför man känner som man gör eller dela sådana saker med andra. Jag försöker ju dela med mig så mycket som möjligt här på bloggen, men tyvärr så kommer ni aldrig kunna förstå allt som jag upplever här…
2
kommentarer
Etiketter:
Buffelshock,
Frågor,
Hemma,
Ny i communityt,
SCORE voluntär i skolan,
Träning
Mera svar på frågor
Vic skrev lite frågor som kommentar, här kommer svar :) Och fortsätt kommentera och/eller fråga på!
Hur kallt/varmt är det nu när det är vinter? Och hur varmt blir det till sommaren?
Termometer är ju inget vi har här, men om man ser på väderleksrapporten så är det runt 30 grader här nu, det börjar bli varmt. Och bara de senaste dagarna har det märkts stor skillnad på morgon, kvällar och nätter. Skulle vilja säga att vädret nu är som en riktigt varm svensk sommar dag. Medan de kallare dagarna som varit mer är som svensk höst, blåsigt och grått, men inget regn. Det kommer i regnperioden, under sommaren.
Är också lite intressant att nu när vädret är som den svenska sommaren här är det vinter, och alla lyckas vara förkylda och beklaga sig över detta. Jag menar, vi blir ju inte förkylda på sommaren, det blir man på vintern när det är kallt.
Hur fungerar posten? Har man en brevlåda utanför huset eller hämtar man posten ngn-stans?
Ingen brevlåda nej, det är postboxar. Folk härikring har sina boxar utanför stamhövdingens (Chifen) kontor och är cirka 30 minuters promenad från oss. Men vår post skickas till Mamas bror, Uncle Joses, han bor i Bochum, dit jag åker varje fredag. Inte heller där har de brevlådor, utan postboxar, men han kollar den varje dag på vägen från jobbet. Och i veckan väntas post till mig från Sverige :)
Men huruvida posten fungerar mer än så är något jag ska utforska i framtiden. Vet fortfarande inte hur ”säkert” det är om jag postar ett brev att det kommer fram?
Inte alls förvånad över att en sånn här fråga kommer från Vic, det var även något som jag hade många funderingar kring, som gammal brevbärare...
Mama är hon alltid hemma eller har hon något jobb som hon går till varje dag?
Hon är alltid hemma. Hon är sömmerska och om någon behöver något speciellt sytt kommer de till henne, fast det har inte hänt så länge jag varit här… Hon är också den som tagit hand om barnen till sina syskon medan deras mammor och pappor varit på jobb. Och som hon sa här om dagen, "Mama går ingen stans, hon finns alltid här för de som behöver hjälp".
Vad gör mannen i huset? Jobbar han med ngt?
Mannen, tja… nu är det inte så att man lever ett mamma-pappa-barn liv i min familj, och inte i så många andra hushåll här heller. Ska försöka förklara, de som bor här är Mama, hennes systers dotter Olivia (min syster), hennes bror Joses (Uncle Joses) och hennes pappa (Grandpa Wilson). Sedan på helgerna kommer Olivias bror Junius (även min bror).
Så om Joses är mannen i huset vet jag inte riktigt, för det är Mama som styr och ställer. Men han jobbar i alla fall som lärare, vilket här är ett mycket fint yrke och även Uncle Elias fru och Mamas syster Monica jobbar som.
Är det jobbigt med all flexibilitet? Blir man inte lite stressad när det inte blir som man tänkt och man hamnar efter i planeringen? Man följer ju inte klocka så slaviskt som vi gör här hemma, eller?
Det beror på hur man ser det. Klart är det är jobbigt att aldrig veta hur dagen kommer att bli. Att gå till jobbet här är ju väldigt annorlunda på många sätt och vis, men jag börjar bli van vid att ta dagen som den kommer. Självklart har jag alltid gjort min plan för vad jag ska göra på mina lektioner i skolan, men jag har lärt mig att det inte är tillräckligt med en plan b, måste även vara redo med c och d…
Stressad? Jag börjar bli van och kan njuta av att sitta och titta på getterna när de vandrar över fotbollsplanen i väntan på att barnen ska komma ut, och jag uppskattar det.
Och på helgerna eller eftermiddagarna, mellan skolan och idrottsanläggningen så kan man sitta och fördriva tiden genom att äta en apelsin och se ut över folket som passerar framför huset.
Gällande klockan så finns det et uttryck, vi har klockan medan de har tiden. Det säger väl allt?
Hur kallt/varmt är det nu när det är vinter? Och hur varmt blir det till sommaren?
Termometer är ju inget vi har här, men om man ser på väderleksrapporten så är det runt 30 grader här nu, det börjar bli varmt. Och bara de senaste dagarna har det märkts stor skillnad på morgon, kvällar och nätter. Skulle vilja säga att vädret nu är som en riktigt varm svensk sommar dag. Medan de kallare dagarna som varit mer är som svensk höst, blåsigt och grått, men inget regn. Det kommer i regnperioden, under sommaren.
Är också lite intressant att nu när vädret är som den svenska sommaren här är det vinter, och alla lyckas vara förkylda och beklaga sig över detta. Jag menar, vi blir ju inte förkylda på sommaren, det blir man på vintern när det är kallt.
Hur fungerar posten? Har man en brevlåda utanför huset eller hämtar man posten ngn-stans?
Ingen brevlåda nej, det är postboxar. Folk härikring har sina boxar utanför stamhövdingens (Chifen) kontor och är cirka 30 minuters promenad från oss. Men vår post skickas till Mamas bror, Uncle Joses, han bor i Bochum, dit jag åker varje fredag. Inte heller där har de brevlådor, utan postboxar, men han kollar den varje dag på vägen från jobbet. Och i veckan väntas post till mig från Sverige :)
Men huruvida posten fungerar mer än så är något jag ska utforska i framtiden. Vet fortfarande inte hur ”säkert” det är om jag postar ett brev att det kommer fram?
Inte alls förvånad över att en sånn här fråga kommer från Vic, det var även något som jag hade många funderingar kring, som gammal brevbärare...
Mama är hon alltid hemma eller har hon något jobb som hon går till varje dag?
Hon är alltid hemma. Hon är sömmerska och om någon behöver något speciellt sytt kommer de till henne, fast det har inte hänt så länge jag varit här… Hon är också den som tagit hand om barnen till sina syskon medan deras mammor och pappor varit på jobb. Och som hon sa här om dagen, "Mama går ingen stans, hon finns alltid här för de som behöver hjälp".
Vad gör mannen i huset? Jobbar han med ngt?
Mannen, tja… nu är det inte så att man lever ett mamma-pappa-barn liv i min familj, och inte i så många andra hushåll här heller. Ska försöka förklara, de som bor här är Mama, hennes systers dotter Olivia (min syster), hennes bror Joses (Uncle Joses) och hennes pappa (Grandpa Wilson). Sedan på helgerna kommer Olivias bror Junius (även min bror).
Så om Joses är mannen i huset vet jag inte riktigt, för det är Mama som styr och ställer. Men han jobbar i alla fall som lärare, vilket här är ett mycket fint yrke och även Uncle Elias fru och Mamas syster Monica jobbar som.
Är det jobbigt med all flexibilitet? Blir man inte lite stressad när det inte blir som man tänkt och man hamnar efter i planeringen? Man följer ju inte klocka så slaviskt som vi gör här hemma, eller?
Det beror på hur man ser det. Klart är det är jobbigt att aldrig veta hur dagen kommer att bli. Att gå till jobbet här är ju väldigt annorlunda på många sätt och vis, men jag börjar bli van vid att ta dagen som den kommer. Självklart har jag alltid gjort min plan för vad jag ska göra på mina lektioner i skolan, men jag har lärt mig att det inte är tillräckligt med en plan b, måste även vara redo med c och d…
Stressad? Jag börjar bli van och kan njuta av att sitta och titta på getterna när de vandrar över fotbollsplanen i väntan på att barnen ska komma ut, och jag uppskattar det.
Och på helgerna eller eftermiddagarna, mellan skolan och idrottsanläggningen så kan man sitta och fördriva tiden genom att äta en apelsin och se ut över folket som passerar framför huset.
Gällande klockan så finns det et uttryck, vi har klockan medan de har tiden. Det säger väl allt?
0
kommentarer
Etiketter:
Buffelshock,
Frågor,
SCORE voluntär i skolan
Frågor
Har fått lite frågor om livet här, på mail, telefon och sms. Kanske är fler som undrar över samma saker… Det är bara två, så kom gärna med flera!
Hur är maten?
Toppen. Men jag antar att ni vill veta lite mer. Frukosten innebär för mig oftast Wetabix med mjölk (blir som gröt) och frukt samt en kopp te, ungefär som hemma. Lunchen påminner om när jag var i Norge, det blir smörgåspacke, dock är brödet av rostebrödstyp. Middagen är ju den riktiga måltiden, Mamas systrar och bröder har sagt till henne att hon inte får ge mig Pap mer än tre dagar i veckan, därav kokar hon pasta nästan varje dag istället. För er som inte känner till Pap så är det majsmjöl som kokas till en gröt, ser ut som potatismos, men är fast och smakar absolut ingenting. Till serveras oftast kyckling-, kött- eller böngryta, och det smakar riktigt gott. Ibland äter vi något som kallas Samp, vilket är typ som ris fast större.
På söndagar lagar jag och Oliva maten, vet inte vad måltiden kallas, men det är många små sallader och tillbehör. En av sakerna är Chakalaka vilket är min favorit, det är lök, morot, paprika och bönor med en het krydda kallad Ragah (visserligen från Indien?).
Mellan måltiderna äts det frukt, mest apelsiner och äpplen. Men när vintern kommer blir det säsong för massa mer exotiska nyheter för min del som jag i dagsläget bara sett träden till. Hemma äter jag sällen apelsiner för att det inte är värt mödan att skala, men här är det skillnad vill jag lova, mycket godare och 2-3 stycken brukar det bli om dagen!
Om jag blir mätt här då? Jo tack, portionerna är ofta stora, och jag måste alltid ta två gånger. Mama säger att när jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag att vara fet så ingen känner igen mig…
Har du några kompisar?
Ja visst, det tycker jag allt. Först och främst är det ju min syster i familjen. Känns som om hon tycker om att ha någon tjej i sin ålder här i kring. För så är det, det är få personer mellan 20 och 30 här, de vill till större ställen, så som Pretoria och Johannesburg, antingen för att plugga eller för att jobba, huvudsyftet är bort härifrån för att det är en så öde plats. Men i alla fall, jag och Oliva är goda vänner, här om dagen satt vi och läste Cosmopolitan och hade riktigt "girlstalk" om allt från kläder till vältränade killar i tidningen.
Vältränade killar då, jo visst, dem kryllar det av. Men vi lämnar deras utseende där. De flesta vännerna i min ålder jag har är runt i kring är ändå killar. De är mycket mer pratsamma än de tjejer jag mött, öppna och vill gärna dela med sig av sina åsikter om allt mellan himmel och jord, alltså väldigt lätta att lära känna.
Sedan är det ju så, jag är en vit tjej. Jag är den enda vita personen, har knappt sett någon färgad, utan de flesta är svarta. Även om det inte sker här där jag bor, så i stan eller så är det många som kommer fram och frågar efter telefonnummer och vill ses. Visst blir de lite besvikna när jag inte är intresserad, men accepterar ändå situationen och är fortsatt vänliga.
Pinsamt nog är det lite svårt för mig att komma ihåg alla jag mött och träffat, möter så mycket människor. Men de jag känner bäst är ändå de i Sports Committeen, mest killar, men vi är goda vänner :)
Hur är maten?
Toppen. Men jag antar att ni vill veta lite mer. Frukosten innebär för mig oftast Wetabix med mjölk (blir som gröt) och frukt samt en kopp te, ungefär som hemma. Lunchen påminner om när jag var i Norge, det blir smörgåspacke, dock är brödet av rostebrödstyp. Middagen är ju den riktiga måltiden, Mamas systrar och bröder har sagt till henne att hon inte får ge mig Pap mer än tre dagar i veckan, därav kokar hon pasta nästan varje dag istället. För er som inte känner till Pap så är det majsmjöl som kokas till en gröt, ser ut som potatismos, men är fast och smakar absolut ingenting. Till serveras oftast kyckling-, kött- eller böngryta, och det smakar riktigt gott. Ibland äter vi något som kallas Samp, vilket är typ som ris fast större.
På söndagar lagar jag och Oliva maten, vet inte vad måltiden kallas, men det är många små sallader och tillbehör. En av sakerna är Chakalaka vilket är min favorit, det är lök, morot, paprika och bönor med en het krydda kallad Ragah (visserligen från Indien?).
Mellan måltiderna äts det frukt, mest apelsiner och äpplen. Men när vintern kommer blir det säsong för massa mer exotiska nyheter för min del som jag i dagsläget bara sett träden till. Hemma äter jag sällen apelsiner för att det inte är värt mödan att skala, men här är det skillnad vill jag lova, mycket godare och 2-3 stycken brukar det bli om dagen!
Om jag blir mätt här då? Jo tack, portionerna är ofta stora, och jag måste alltid ta två gånger. Mama säger att när jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag att vara fet så ingen känner igen mig…
Har du några kompisar?
Ja visst, det tycker jag allt. Först och främst är det ju min syster i familjen. Känns som om hon tycker om att ha någon tjej i sin ålder här i kring. För så är det, det är få personer mellan 20 och 30 här, de vill till större ställen, så som Pretoria och Johannesburg, antingen för att plugga eller för att jobba, huvudsyftet är bort härifrån för att det är en så öde plats. Men i alla fall, jag och Oliva är goda vänner, här om dagen satt vi och läste Cosmopolitan och hade riktigt "girlstalk" om allt från kläder till vältränade killar i tidningen.
Vältränade killar då, jo visst, dem kryllar det av. Men vi lämnar deras utseende där. De flesta vännerna i min ålder jag har är runt i kring är ändå killar. De är mycket mer pratsamma än de tjejer jag mött, öppna och vill gärna dela med sig av sina åsikter om allt mellan himmel och jord, alltså väldigt lätta att lära känna.
Sedan är det ju så, jag är en vit tjej. Jag är den enda vita personen, har knappt sett någon färgad, utan de flesta är svarta. Även om det inte sker här där jag bor, så i stan eller så är det många som kommer fram och frågar efter telefonnummer och vill ses. Visst blir de lite besvikna när jag inte är intresserad, men accepterar ändå situationen och är fortsatt vänliga.
Pinsamt nog är det lite svårt för mig att komma ihåg alla jag mött och träffat, möter så mycket människor. Men de jag känner bäst är ändå de i Sports Committeen, mest killar, men vi är goda vänner :)
0
kommentarer
Etiketter:
Frågor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
