Frågor

Har fått lite frågor om livet här, på mail, telefon och sms. Kanske är fler som undrar över samma saker… Det är bara två, så kom gärna med flera!

Hur är maten?
Toppen. Men jag antar att ni vill veta lite mer. Frukosten innebär för mig oftast Wetabix med mjölk (blir som gröt) och frukt samt en kopp te, ungefär som hemma. Lunchen påminner om när jag var i Norge, det blir smörgåspacke, dock är brödet av rostebrödstyp. Middagen är ju den riktiga måltiden, Mamas systrar och bröder har sagt till henne att hon inte får ge mig Pap mer än tre dagar i veckan, därav kokar hon pasta nästan varje dag istället. För er som inte känner till Pap så är det majsmjöl som kokas till en gröt, ser ut som potatismos, men är fast och smakar absolut ingenting. Till serveras oftast kyckling-, kött- eller böngryta, och det smakar riktigt gott. Ibland äter vi något som kallas Samp, vilket är typ som ris fast större.

På söndagar lagar jag och Oliva maten, vet inte vad måltiden kallas, men det är många små sallader och tillbehör. En av sakerna är Chakalaka vilket är min favorit, det är lök, morot, paprika och bönor med en het krydda kallad Ragah (visserligen från Indien?).

Mellan måltiderna äts det frukt, mest apelsiner och äpplen. Men när vintern kommer blir det säsong för massa mer exotiska nyheter för min del som jag i dagsläget bara sett träden till. Hemma äter jag sällen apelsiner för att det inte är värt mödan att skala, men här är det skillnad vill jag lova, mycket godare och 2-3 stycken brukar det bli om dagen!

Om jag blir mätt här då? Jo tack, portionerna är ofta stora, och jag måste alltid ta två gånger. Mama säger att när jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag att vara fet så ingen känner igen mig…

Har du några kompisar?
Ja visst, det tycker jag allt. Först och främst är det ju min syster i familjen. Känns som om hon tycker om att ha någon tjej i sin ålder här i kring. För så är det, det är få personer mellan 20 och 30 här, de vill till större ställen, så som Pretoria och Johannesburg, antingen för att plugga eller för att jobba, huvudsyftet är bort härifrån för att det är en så öde plats. Men i alla fall, jag och Oliva är goda vänner, här om dagen satt vi och läste Cosmopolitan och hade riktigt "girlstalk" om allt från kläder till vältränade killar i tidningen.

Vältränade killar då, jo visst, dem kryllar det av. Men vi lämnar deras utseende där. De flesta vännerna i min ålder jag har är runt i kring är ändå killar. De är mycket mer pratsamma än de tjejer jag mött, öppna och vill gärna dela med sig av sina åsikter om allt mellan himmel och jord, alltså väldigt lätta att lära känna.

Sedan är det ju så, jag är en vit tjej. Jag är den enda vita personen, har knappt sett någon färgad, utan de flesta är svarta. Även om det inte sker här där jag bor, så i stan eller så är det många som kommer fram och frågar efter telefonnummer och vill ses. Visst blir de lite besvikna när jag inte är intresserad, men accepterar ändå situationen och är fortsatt vänliga.
Pinsamt nog är det lite svårt för mig att komma ihåg alla jag mött och träffat, möter så mycket människor. Men de jag känner bäst är ändå de i Sports Committeen, mest killar, men vi är goda vänner :)