Lite tankar kring skolan och barnen

Tänkte dela med mig av lite tankar så här på tisdags kväll…

Det var länge sedan jag var 10-14 år, si så där 10 år sedan! Jag börjar verkligen bli gammal nu, speciellt när jag inte minns hur det var att vara i den åldern. Fast det är klart, kan inte jämföra allt som jag upplever kring barnens beteende till hur jag var. Jag är uppvuxen i en helt annan kultur, men andra normer och lagar i samhället…

I samband med mina lektioner i skolorna får jag verkligen möta barnen i den miljön där de fostras. Och det väcker många tankar. Med risk för att detta inlägg kan bli lite kritiskt så vill jag ändå berätta om några av de saker som verkligen fått mig att tänka till kring skillnaderna mellan deras [den sydafrikanska] och vår [den svenska] vardagen…

Man pratar i Sverige om "dagens ungdom", en grupp som uppför sig sämre och sämre, utan respekt mot lärare, samhälle eller varandra. Här ser jag en annan sida av detta. Gällande respekten mot lärare är jag fascinerad över vilken pli det har på barnen när det gäller fjäsk, barnen springer ärenden åt lärarna hela tiden, hämtar vatten, lämnar papper, till och med köper snacks! Och även om barnen har lärt sig hur man svarar läraren i kör (oftast precis det svar som läraren vill ha utan att ifrågasätta) så tycker jag ändå att bristen på respekt inns där när det gäller att lyssna till en lärares instruktioner.

Och vad det gäller respekten emot varandra, i klassen och mellan kompisar så blir jag inte riktigt klok, men jag tycker barnen är väldigt ohyfsade och taskiga. De slåss och sparkar varandra om någon står fel och skrattar om någon säger fel på en fråga. Kanske är så även i Sverige, jag minns inte eller så ändras det, eller är det bara jag som är fel i deras vardag?

Så en regel på mina lektioner är i alla fall att man inte slåss, sparkas eller puttas. Accepteras utan protester, antingen för att de inte förstår vad det svarar ja på eller för att det lärt sig att svara ja när läraren frågar? Fast förhoppningsvis för att det tycker jag har rätt, och det följer regeln relativt bra. Men i dag var det något som verkligen gjorde att jag kände mig obekväm. Barnen försökte med en samarbetsövning, och ibland är det inte alltid lätt med språket, jag pratar ju engelska, och när några av barnen inte förstod då piskade läraren dem med en pinne. Inte hårt, men principen är där. Även han hade varit med och hört reglerna. Jag blev helt ställd och bara såg mellan fingrarna. Ingen av barnen reagerade heller, det var väl inget konstigt för dem och är så de fostras. I efterhand har jag kunnat konstatera att detta verkligen var en kulturkrock. Det är accepterat här och jag måste bara finna mig in i det som gäller här. Så oavsett hur fel jag tyckte det var som läraren gjorde, så agerade jag nog rätt som inte agerade… Eller några andra tips?

Har även nämnt det lite tidigare i inlägget, men måste också poängtera vad det gäller hur man svarar läraren. Jag har verkligen fått intrycket att man svarar det som läraren vill. Visserligen vet jag att man i Afrika gör så, det tillhör deras kultur att man säger ja även om man menar nej. Komplicerat? Svar ja! Men det som gör mig mest fundersam är i hur stor utsträckning man faktiskt får fråga om man inte förstår? Jag har diskuterat detta lite med mina vänner här i kring, de säger att det är tillåtet att barnen undrar. Så när jag förklarar något, alla säger att det förstår och ingen har några frågor, men ändå står de som fågelholkar utan att göra något.

Mycket nytt och annorlunda för mig, detta var lite jag har att dela med mig av :)