Jag är fortsatt kvar...

..och kommer så att bli. Men i måndags var första gången jag kände ”isch, jag vill inte vara här, ta mig tillbaka till Sverige”. För att reda ut varför så var det för många motgångar. Vi ska på ”Mountain camp” och ha ett event på ”World AIDS day”, i sports committee har vi olika ansvars områden, så att inte en person ska behöva göra allt… Men när alla inte gör vad dem ska blir det jag i slutändan som får försöka reda ut det, så i måndags fick jag bege mig till ”kommunhuset”. Problem löste sig, men han snackar ju så mycket skit (eller sanning?) om folket i Buffelskoek och massa information som jag skulle ha haft för länge sedan kom fram. För att hinna ta mig dit och lösa detta hade jag redan stressat runt innan för att göra mina åtaganden och lämnat min tvätthög till en annan dag som jag fortfarande inte vet när den kommer…

Så utöver detta så skulle vi i går få besök från en man från FK Norway, den informationen fick jag i torsdags och vad som gällde ändrades dagligen om vad som förväntades av mig och vad jag behövde förbereda. Han var britt och president för NIF, ja ni ser, allt möjligt. Och för SCORE var det i alla fall viktigt att allt skulle vara ordnat och perfekt. Så jag fixade och donade så gott det gick med den nya informationen som kom på måndag, när jag var i Bochum och skulle vara där hela dagen. När jag sa till SCORE att vissa saker som de skrev i mess att de förväntade sig av mig var omöjligt, var det mitt fel som jobbade med fel människor här, fast jag försöker ju jobba med de få som är villiga att hjälpa till. Och fick då höra att "expect" är inte det samma som "have to", alltså bara för att de säger att de förväntar sig något är det inte det samma som att man måste göra det. Något som inte går ihop för mig, om någon förväntar sig något av mig känner i alla fall jag pressen på mig att det är något som jag måste göra…

Så sedan har vi tisdags mogen, 5.45 knackar ordförande i sports committee på min dörr, då hade Nksosana från SCORE ringt honom och sagt att vi behövde informera Tribal Office så att besökaren skulle kunna möta dem också, men att ordförande som är lärare i andra änden av communityt hade inte tid. Så efter att har skrivit brev till dem samtidigt som jag planerade dagens lektioner som inte hunnits med dagen innan fick jag tag på en underbar vän här som gick med brevet till dem (loveley!). Själv var ja ju då ute i sista minuten på vägen till skolan och att få punka på cykeln i pissvädret gjorde ju inte livet lättare.

Men de sista ordnandena blev gjorda med skolan och hade klasserna som vanligt. Två timmar senare än vad de sagt till mig så kommer besöket i alla fall, Haakon som är kommunikationschef på FK Norway, Nkosana provinskoordinator och Eric provinstränare. Den här Haakon var ju helt underbart att få besök från, för det första så läser han min blogg (!) och visste att jag var nyklippt, och för det andra var det ett väldigt informellt besök från hans sida då han ville se vilka olika saker jag gjorde och hur livet var här. Kunde även prata sitt eget språk och han sa många tänkvärda saker som är lätt att glömma av när man är ute i fältet och försöker få till något kring sustanibility. Exempelvis från FK:s sida är man mycket intresserad av vad som händer med mig som person under min tid som volontär och hur jag kan utvecklas och lära mig samt ta med mig nya erfarenheter tillbaka. Ett till stort plus, jag fick knäckebröd, kanelgifflar och läckrol! Så Haakon, tack för ditt besök, och när du har lagt upp bilder ska jag länka dit så ni andra kan se från besöket!

Jag sa till familjen här att jag var lite down i måndags och i går hade syster Oliva lagat min favorit pasta sås! Och tillsammans med Mama planerade de min framtid i Sydafrika, bröllop och 10 barn…