Allt mellan himmel och jord, alltså vädret

Har inte varit bra på att skriva på det senaste… Men nu ska jag ta mig lite tid och rapportera lite från livet här, mycket vädersnack, men lite annat också...

För er som läste förra inlägget eller sett Twitter-bloggen så har det varit regnigt här, pula e a na. Då tänker ni säkert, lite regn vad klagar hon för vi har också piss väder i Sverige. Men livet här blir total förändrat för att det kommer lite regn, eller ja, de senaste dagarna har det regnat ganska mycket, konstant i mer än 48 timmar… Vad som händer här är att man inte kan gå ut, eller man kan, men man gör det ogärna. Så för mig i torsdags var det ingen idé att gå till skolan även att det för mig bara var att ta på mig regnkläderna, men eftersom barnen inte skulle ”kunna” vara ute eller kanske inte ens vara i skolan. Klockan 9 på morgonen var jag redan uttråkad över att vara inne och inte kunna göra någonting. Trotsade vädret och gick till en kompis, fick mig en lektion i sepedi framför läger elden, inte så tokigt! Samtidigt som jag lärde mig massa ord på sepedi lärde jag honom motsvarande på svenska, så nu är han bättre på svenska än vad jag är på sepedi… Dock är sepedi ett svårt språk (håll utkik i St-tidningen) och när min kompis till och med var tvungen att använda lexikon för att kolla upp vissa vardags ord så kan ni ju förstå hur omöjlig det är för min del. Men jag gör framsteg och för tillfället är rummet fullt av lappar med sepedi ord, ex på dörren sitter en lapp som säger labati.

Hur folk här beter sig när det gäller väder är för mig näst intill obegripligt. Är det varmt, så klagar man över att det är för varmt, sover på dagarna för att de inte orkar göra något annat och önskar att det kommer regn. När regnet väl kommer kan de inte gå ut, och det man kan göra inomhus är att sova. Så nu är det intressant att se hur folk gör när det slutat regna och det är dags att komma ut ur husen och ”städa upp”. Ja, regnat tar ju med sig all sanden över allt och vägarna är förstörda. En annan sak som man också måste göra när det har regnat är att gå ut och hämta kossorna, så i dag gav jag mig av med Nico och Gott för att se efter korna. Vi gick cirka 2 timmar ut i ingenting, ”ängar”, buskar och snår. I ett träd klättrade de upp och kollade med kikare ifall de kunde se dem. Sedan kom vi till ett område med lite mer ”vattenpölar” och massa kossor, dock fel kossor… För min del tyckte jag att alla såg likadana ut, svårare att se skillnad på dem än på ungarna när de har skoluniformer. Det hela slutade med att vi fick gå hem utan kossorna. Bortkastad tid kanske ni tycker? Men för mig var det en härlig upplevelse, att ta del i något så naturligt för dem, också var det väldigt avkopplande att vara gå omkring och titta, inget folk eller bilar, bara lyssna till fåglar och grodor omgiven av en vacker miljö!

Mer när det vädret, det är väldigt stora skillnader i temperatur när det är bra eller dåligt väder här. När det är varmt går man ju i shorts och linne, eller i alla fall jag, men när det var regnigt och blåsigt, då var de ju bara för kallt. Fick sova med skidsockarna, dubbla byxor, linne och två tröjor samt lakan och filt, och i vanliga fall är det knappt att jag står ut under lakanet... Så till skillnad från Sverige när där ni har det varmt inomhus fast det är kallt ute är för folk här obegripligt!

Annars har det även den senaste tiden varit väldigt mycket giftemålsprat här, om mig. För min del är det inget jag har haft i tankarna och att skaffa barn är ju inget man gör bara så där. Jag tyckte jag var ung när jag kom här, men de tycker man inte här… Ständigt är frågan om jag kan tänka mig att gifta mig med en svart, och alltid får de samma svar från mig, så länge det är den rätta så ja. Men det är ganska svårt att träffa någon här med liknande värderingar som en själv och jag har en helt annan verklighetsuppfattning än människorna här, fast man ska ju aldrig säga aldrig…

Nu börjar skolåret närma sig sitt slut, vi ska ha en friidrottstävling mellan skolorna jag jobbar i, vilket ska bli väldigt spännande, speciellt att se hur detta ska gå att planera, andra mötet i morgon. Har även fått utvärdering från skolorna och ska ta mig en funderar på hur det blir till våren, ibland så känns det så fel på vissa ställen där lärarna inte alls är samarbetsvilliga och aldrig kommer med ut… och för min del hoppas jag på att nästa år kunna gå till någon av High schools här, speciellt eftersom de frågar efter mig så mycket, både rektorer, lärare och elever, men också för att känna att man får lite mer tillbaka när man väl är där. Okej, jag säger inte att det inte ger mig något i Primary schools, det är underbart och ungarna avgudar (?) mig och älskar den timman de får komma ut, det är en härlig känsla när man är där. Men byta ut en av dem mot lite äldre är något som jag får se om det kan gå att få till.

Skrev lite kort om Svenskpartyt i går, men måste igen ta upp det och skriva lite mer. Det var en helt fantastisk dag för min del. Började med att jag fick vara i köket i 4 timmar och laga mat! Något jag inte gjort på väldigt länge, jag brukar hjälpa till här så mycket jag får, men det är inte samma sak när någon alltid säger att jag skär gurkan fel eller ska visa hur allt ska göras. Nu var jag bossen, ensam för det mesta, men de kom och kollade mig. Eftersom jag hade 7kg potatis att skala hade jag även införskaffat i en potatisskalare, ni skulle ha sett hur till sig Mama blev, vilken uppfinning! Lite hjälp som ni såg i förra inlägget blev det med köttbullsrullning och stekning an Nico, och tur var det, för det blir ganska långtråkigt i längden. Middagen smakade, dock tyckte folket att det var för lite salt. Min konklusion är man vill ha salt när man äter något man inte är van vid, så att man har någon krydda man känner till, detta eftersom jag alltid måste salta extra här… Vissa av besökarna hade sett bilder från Sverige, dock inte alla av dem, så vi satt 17st i vardagsrummet och kollade på tv:n. Lite kommentarer om att det var väldigt grönt där, hur kunde vi spela fotboll i den geggan (en bild från grusträning), de undrade om Nancy var min mormor och Fredrik Christensen var min pappa, de tyckte det var konstigt att min syster pojkvän var i vårt hus, och snön var ju väldigt spännande fast svårt att förstå vad det egentligen är… Dock ville alla komma till Sverige, men vi får väl se hur mycket besökare det kan bli i framtiden.

Så där, nu ar jag bjudit på en lite längre uppdatering i ord, ser fram emot att läsa era ord, alltså använd kommentarsfunktionen!