Chifen

I dag har det firats här, det har varit offentliggörande av nya chifen, alltså kungen i trakten. Till mig sa man att det började klockan 10, men som ni vet är det ju inte alltid det blir så. Men jag hade klätt mig propert och flätat håret dagen i ära och var redo. Det hela skulle gå av stapeln utanför oss, på fotbollsplanen. När jag kikar ut börjar det komma lite lastbilar, och tält sätts upp. Jag har lagt till med lite afrikanska vanor, att eftersom ingen annan är i tid, så varför ska jag vara det? Så jag la mig på sängen några timmar och funderade över livet i största allmänhet.

Vid 1-tiden gick jag i alla fall ut, och strax efter det började det, i alla fall halv 2. Alla bara väntade och väntade, utan egentligen veta varför. För det var många som var där som visste att det skulle bli festligt, men inte varför, precis som jag. Men det var allt från kostymklädda män till kvinnor i de traditionella dräkterna. Så inleddes firandet och varje gång speakern sa något som folket gillade började det dansa med stolarna och ”jollra”.

Å ena sidan var det ett långt och segt evenemang för min del, bara tal den första timman utan att fatta ett ord av vad som sades. Men det är nyttigt att se och lära hur saker och ting går till ändå. Jag hade i alla fall hjälp av några vänner som berättade i korta drag vad det handlade om, fast de var rätt uttråkade de också tror jag (?) Också fick jag smakat på en annan ”afrikans specialitet”, sockerrör. De kom och sålde långa pinnar som folk åt på. Sött som bara den och svårt ätit, så vännerna hade väldigt roligt åt mig när jag försökte äta, vad gör man inte för lite extra skratt?

Cheifen fick sin päls, och talaren efter honom berättade att det var faktikst en utbildad cheif vi hade fått nu, så istället för att skriva brev när man ska ha möten med honom så förväntar har att vi skickar sms eller mail, oj oj oj. Problemet är bara hur folket här ska lyckas med det...?