Två festliga firanden

Veckan som gått har det varit fullt upp för min del, och de senaste två dagarna har två festligheter hunnits med, men väldigt olika i sig…

Casual day
I går, 4 september var det Casual day, en nationell dag för firande och sponsing av personer med funktionshinder. Jag firade den på bästa tänkbara sätt, tillsammans med eleverna på Helen Franz och inbjudna skolor med funktionshindrade från närområdet. Det var dans, sång och underhållning i deras matsal. Tyvärr för min del var allt prat (och det var mycket) på Sepedi, så jag förstod inte så mycket. Men de skrattade och jag skrattade, de applåderade och jag applåderade. Det som roade mig mest var då ändå alla dans, jag tror det var olika grupper i två timmar som höll på! Det var aerobics, pardans, rullstolsdans, annan grupp dans och självklart, de traditionella danserna.

Hela firandet höll på i ungefär fyra timmar, sedan blev det paus för lunch. Efter det var jag tvungen att gå för att hinna med andra ärenden för dagen. Men då kom en sångartist till dem, alla sjön och dansade. Och om jag känner dem rätt nu så firade de hela kvällen. Det är verkligen deras dag - det märktes! Fast det är inte bara de personer med funktionshinder som firade, i Bochum var det fullt av folk som bar klistermärket, t-shirt eller keps för att visa sitt stöd.

Mig veterligen har vi inte någon motsvarande dag i Sverige?

Begravning
I dag har jag varit på begravning, ja, klockan är 10 och jag har redan hunnit med det. Det var en granne här som gick bort förra helgen, jag har aldrig träffat honom, men känner hans barnbarn. Så i morse klockan sju var jag redo för att gå dit med Mama, Mama som i övrigt varit och hjälpt den familjen med matlagning hela natten! Ceremonin började hemma hos dem med välkomnande (tror jag, vi var sena och det var på Sepedi), och sedan transporterades kistan i en bil till gravplatsen och alla gick bakom. Vid gravplatsen var kvinnorna och männen delade i två sidor om graven, det var prat, tror det var från bibeln, och sånger. Sedan sänktes kistan ner och de som ville (?) kunde gå fram och kasta jord. Efter det började igen skyfflandet, alla männen turandes om att använda de tre spadarna för att fylla upp samtidigt som kvinnorna sjöng. Helt plötsligt kom massa fler kvinnor, som tydligen smugit i väg, bärandes på stenar, självklart på huvudet. Stenarna placerades för att markera vart personen var begravd och man satte även dit en gravsten med hans namn. Efter det och några fler ord var det dags att gå tillbaka till familjens hem. Mama hade sedan tidigare bestämt att jag skulle gå hem då, så det gjorde jag, men hon berättade att nu äts det en festmåltid, allt man kan tänka sig, och man har slaktat en ko och dricker traditionellt öl till minne av mannen som gått bort. Observerat att detta är något som görs bara när en man går bort, inte om det hade varit en kvinna, fråga mig inte varför.

Det är lite svårt att beskriva allt, men hoppas ni fått en uppfattning om hur det går till i alla fall. För min del var detta en mycket obekväm situation, dels för att jag aldrig träffat personen som gått bort och har en väldigt liten relation till folket som var där, men jag antar att jag får vänja mig, för tyvärr är det så att det är 2-3 begravningar i närområdet varje lördagsmorgon… Jag kan också konstatera att jag är lyckligtlottad som har så väl mormor och morfar som farmor och farfar fortfarande i livet!