Tumbstone

Efter en heldag i stan med diverse inköp och ärenden som kunde ha gått lite smidigare var det dags att åka till Ga-Kobe och syster Monicas mans föräldrahem för tumbstone ceremoni för syster Monicas mans mamma. Jag och Mama blev upplockade av Elias, och ett helt fotbollslag med småkillar, så tillsammans med dem och ett antal ölbackar satt vi bak i pick-upen.

Väl där var det trumpetande och dans, runt 12 började alvaret, då var det dags för matlagningen för kvinnorna, männen drack nog mest öl och slaktade en ko. Trogen mina uppgifter som jag är så satt jag snällt och fint och skivade morötter i 3 timmar, anledningen att jag slutade var att Koketso kom och drog mig därifrån och sa att jag behövde sova. Dock var det inte ens halvklart med morötterna, men mina händer var nästintill blödande, och jag kan säga så mycket som så, vi var 4-5 stycken som jobbade på, även om det inte gick så fort för dem som för mig eftersom de mest pratade, men om jag hade hållit deras tempo hade vi nog fortfarande skivat morötter…

Men så gott jag sov, ända till 9 tiden. Då var det dags att fixa sig. Dagen i ära hade jag haft flätor innan så jag fick fint vågigt hår och hade fått en fin kjol och t-shirt att använda. Dock har jag inte riktigt förstått vilka vi var som hade fått denna fina dress, men hur som helst, några till i familj och bekantskapskretsen hade lika som mig. Och det var även lite andra ”grupper” av folk med samma kläder.

Vid halv 11 började ceremonin, fattade ingenting av vad som sas men det var inte allt för långt, någon timma. Men det var även dans och sång samt mycket att titta på för min del. Sedan gick vi till gravplatsen och lite mer prat och så innan det var dags för att ta av tyget från stenen… Så var det över. En man höll tacktal för att så många hade kommit, det var på sepedi och plötsligt hör jag han säga Lekgowa, och alla tittar på mig, sån tur var räckte det med en liten vink och ett leende från mig. I efterhand fick jag veta att han hade tackat för att en vit person hade kommit och att de var väldigt lyckliga att ha mig där. Och det var något som de visade under hela dagen, att det var speciellt att jag var där…

Tillbaka till festplatsen igen, syster Monicas mans föräldrahem var det dags att äta. Allt som hade lagats och förberetts hela natten var nu på bordet och en lång kö för att hämta mat. Väl när man fått sin mat hittade man en sittplats, på marken eller om man hade tur en upp och ner vänd ölback. Det serverades allt möjligt, ris, både brun och vit pap, en annan sak som jag inte minns vad det heter, kyckling och biff samt mängder av sallader så som chackalaka (den jag var med och tillagade), rödbetor, colslaw, kål, morötter, butternut…

Efter ätandet var det dans som gällde, ända till solen gick ner. Och självklart fick jag ju ta del av detta. Det är inte så att de (sydafrikaner) är så pedagogiska när de ska lära ut något. Men efter ett tag fick jag kläm på stegen och så illa var det inte. Längst fram hamnade jag ju också, och 100-tals dansade samt stod och tittade på mig! Utöver dansandet var det en väldig massa alkoholdrickande, så väl ”riktig öl” som traditionellt tillagad i en tunna mitt på gården.

Timmarna gick, och jag dansade inte hela tiden utan fick hänga runt. Mycket fotograferande blev det, alla, så väl barn som gamlingar ville ju bli förevigade, shot me shot me! Jag blev väldigt bra omhändertagen av alla ”systrar, börder och kusiner”, de introducerade mig för alla släktingar och vänner och såg till att jag aldrig var ensam eller hade tråkigt. Jag är oerhört tacksam, var lite orolig innan att det skulle bli långt och segt när man inte förstår vad som sägs, men saken var den att det var mycket folk som kom från Gauteng och är vana att prata Engelska. Jag tog även hand om Mapula, en ”kusin-kusins” 1,5 åriga dotter, till en början var hon blyg för mig, men när dagen var slut var det bättre att vara hos mig än sin mamma.

Vid åttatiden blev det hemfärd, solen gick ner och folk drog sig tillbaka trötta och glada efter en riktig partydag. Men tro inte att det hindrar dem att starta med lite traditionell öl här ute på gården vid 9-tiden i dag… Alltså gamlingarna, de unga dricker inte gärna ölet, jag har smakat, och definitivt inget jag rekommenderar. Själv gör jag inte dem sällskap utan har sagt hejdå till en av mina bästa kompisar här som åker för plugg i år, och ska även skriva januari rapport till SCORE. Suck, inget kul att skriva när det känns som om man inte gjort så mycket, har ju inte ens haft en lektion i skolan ännu, detta bettet har tagit mycket energi och tid för mig, men på måndag får det vara nog och bli ordning här i några dagar innan jag ska möta syster på torsdag!

Mountain camp

Detta inlägg blir i huvudsak om den fantastiska helg jag hade, trots mitt bett och allt vad det har inneburit, men i nästa stycke så ska jag berätta om hur det har gått, och för känsliga läsare rekommenderar jag att ni hoppar till tredje stycket (fast jag vet ju att ni är för nyfikna och ändå vill läsa om hur det är med mig).

I fredags morse hände då det som önskades, mitt bett öppnade sig. Jag har inte tagit något foto, jag var inte direkt i ett tillstånd så jag tänkte på det, men tänk er bamse finne, ungefär 3cm som sprängs och ut kommer en blod- och var blandad mask som nästan är 1 cm tjock. Jag då som är lite känslig för såna här saker, alltså att se blod och så vart väldigt yr, illamående och svimfärdig, dåsade ihop i öppningen till mitt rum och fick syster Oliva till att hämta vatten och toa papper. Använde en halv rulle toa papper innan ”finnen” tömt sig klart och jag var redo för att plåstra om.

Så nu tänker säkerligen de flesta att Jeanette var tvungen att avstå Mountain campen, men nej, för er som känner mig så fanns inte det med i mina tankar och på fredag eftermiddag gav vi oss av. Och jag förstår verkligen varför man inte ska göra fysiska aktiviteter när man äter antibiotika, den 2-3 timmars långa bergsbestigningen var nog något av de tuffaste jag gjort. Men upp kom jag, tillsammans med den 12 man starka truppen från communityt, och det fanns även de som hade det kämpigt bland dem också fastän de var friska.

Vi har bott i royal family’s hus, alltså chiefen bodde där uppe förut och har fortfarande ett stort område med små hus. Det var lerhyddor med stampade jordgolv, och vi sov på golven. Några boende i bergen lagade mat till oss över lägerelden och vattnet hämtades direkt från hål i berget. Alltså, som en av deltagarna sa, detta är ju mer rural än hur vi lever… Toabesök har gjorts i bushen, och i fredags var det några små tjejer som skulle visa mig vägen, de var ju så lyckiga, men hur lätt att det att kissa när 5 tjejer står bredvid och fnissar för att de aldrig sett en vit rumpa förut…?

Lördagen innebar en rundvandring, även om den inte var lika perfekt som sist gång då vår ”galne tourguide” inte var tillgänglig nu så var det ändå bra spännande och väldigt uppskattat av deltagarna. Vi såg så mycket saker som är så nära dem men som de inte hade en aning om, så när jag kommer tillbaka till Sverige får jag nog också utforska närområdet lite mer… Det var fantastiska utsikter, underbar natur, såg bergsmålningar från långt tillbaka i tiden, drogodlingar, vattenhålor, och sist men inte minst, vi besökte platsen där alla tidigare chiefar hade begravits…

Vi hade med oss ett volleybollnät och en volleyboll (som självklart bars av mig upp). Vi fixade en plan, hade träning och lärde barnen och ungdomarna som bodde där hur man skulle spela. En sådan fantastisk känsla. Detta är ju precis vad jag jobbar med, alltså få folk att idrotta. Så mina communitvänner visade och berättade hur man gjorde, vi spelade tillsammans för att sedan låta dem fortsätta utan oss. Och det gjorde dem, med en sån glöd och glädje att jag hade ståpäls när vi lämnade bollen och nätet till dem…

Helgen har även varit en del i en teambuildings process, även om vi saknade deltagare från Buffelshoek Sports Committee. Men vi har haft mycket tid att lära känna varandra bättre och se nya sidor (kvalitéer och brister) hos varandra. Vi hade en mycket rolig brev-lek ledd av Thabo, och jag kan ju säga er att det är så kul att få post, (tipsar Jeanette Lindberg, c/o Paulina Seomane, PO box 1084, Bochum, Limpopo province, South africa eller jeanette.lindberg@hotmail.com).

Det har varit en helt underbar helg, men det har varit tufft. Dels på grund av att jag inte varit helt bra, bettet igen. Men också de faktum att jag är den som fått ta allt ansvar, ibland skulle jag bara vilja lyfta upp och skaka om dem – gör något på eget initiativ någon gång!

Så, jag är glad att jag gick, även om som mamma sa ingen normal människa hade förmodligen gått i mitt tillstånd, men jobbar på återhämtningen nu, och som Masinga sa, campen hade aldrig kunnat bli så här bra utan dig… Det är en härlig känsla när man verkligen vet att man är uppskattad, även om jag nu vill att de ska jobba och förbereda sig för att jag en dag kommer att lämna och då fortsätta göra kul saker…

Bilder har det tagits, ca 700, men delar med mig av 10, dock kommer de i väldig oordning för jag har inte all tid i världen nu att få till det utan ska ju ha workshop i dag, men tänkte det var bäst att berätta om mina upplevelser så ni också kan ta del av det underbara livet här!

Mountain camp i bilder 2

Våra egna vattenfall i bergen, tyvärr är det inte så stort, utan är en stårle stor som i kranen

Mera Dinobe, söt och god frukt

Jag tillsammans med det nya volleyboll gänget i bergen

Jag äter grillade marshmallows, en nyhet för mina vänner

Lite dans blev det även på lördagskvällen, så klart på afrikanst vis, bredvid sitter en tjej och håller takten genom att trumma på ett cornflaks paket

Mountain camp i bilder 1

Fruktplockning, en av alla vilda frukter vi ätit - Dinobe

Till höger vår tourguide, George, med utsikt över Blouberg naturresrvat, på andra sidan av bergen, alltså inte mot communityt

Jag tillsammans med Nico inne i en grotta

Gruppfoto på en av alla maffiga stora stenar

Middags dags, pap och kyckling lagades över elden

Sjukvårdsupplevelse

I går beslutade jag mig för att gå till kliniken, smärtan i bettet på mitt underben var nästintill outhärdligt för mig och vart ganska hängig, kanske inte bara en vanlig förkylning. Vårdsystemet här, en upplevelse i sig. Först får man skriva in sig hos vakten och fick en lapp med ett nummer som jag aldrig förstod varför jag hade. Sedan var det dags för att ta upp sin lilla bok som man skulle ha med sig, där skrev en sköterska in vikt, blodtryck och temp. Vågen visade nog inte riktigt rätt, en viktminskning på 7kg sedan jag lämnade Sverige är minst sagt otroligt eftersom Mama göder mig så bra här… Sedan började väntandet, och länge vart det! Man sitter i en kö på stolar inne i ett tokvarmt väterum, i nästan två timmar satt jag på samma stol, sedan blev det lite avancemang. Men efter tre timmars väntan var jag sen till mitt möte och en av medlemarna i Buffelshoek Sports Committee jobbar som städare på kliniken och fick övertalat de 10-12 som var före mig att släppa förbi mig. Yehooo, äntligen inne, hon rekommenderade mig att ta lite smärtstillande, men jag sa att jag redan gjort det och att bettet är ju infekterat, så då gav hon mig antibiotika.

Antibiotikan gav mig dock ingen höjdarreaktion, vart illamående och i morse spyddes frukosten upp. Så beslutade mig då för att gå till doktorn istället efter påtryckningar från Mama och Olivia, som i övrigt hade velat operera mitt bett med en tändsticka de hittade på marken, jag sa nej tack och tog taxin till Bochum. Jag kom in snabbt, är väl så när man har rätt folk från samhället med sig så det kan pratas förbi, alltså, Elias såg till att jag vart först när doktorn kom klockan 11. En vit doktor (!), de Klerk, vart inte jätte imponerad, han var mer intresserad av vad jag gjorde här än hur processen hade varit för mitt bett, men hur som helst så fick jag en spruta i rumpan, annat antibiotikum, smärtstillande och såromläggning.

Så nu återstår att se vad som händer, än så länge är det fint, men antar att det har och göra med att jag äter lite smärtstillande… Önskar så att jag blir tillräckligt bra så jag kan gå på Mountain camp på fredag!!!

Helgen som gått...

Som jag skrev i lördags var det inte mycket planlagt för helgen, utan en mjukstart på 2010s arbete, och en fin fin helg blev det. I lördags vart jag dock lite uttråkad ett tag, understimulerad eller så var det de att det fanns mycket att göra men inga måsten? Hur som helst så vart det helt plötsligt eftermiddag, vart och grattade en kompis och slappade lite med dem.

I går, söndagen då innebar ett möte på morgonen, eller rättade sagt förmiddagen. Eftersom det bara var jag och Mr ordförande i sports committeen så var vi mycket effektiva och fick uträttat mer på den halvtimman än vad vi brukar få gjort på flera veckor. Mestadels planläggning och brainstorming, så vi får väl se hur mycket det blir av det, men vi arrangerade även med boende och mat för den kommande helgen då vi ska på den efterlängtade Mountian campen! Sedan tog sig Jeanette hela vägen till syster Monica helt ensam, en baggis skulle jag vilja säga, men Mama och andra vart väldigt imponerad över att jag lyckades gå 1km och ta en taxi för att sedan hitta till rätt hus… Där fick jag hjälpa till med matlagningen och äta mangos i massor, har nog aldrig smakat så goda!!

Dagen som har gått har inneburit mycket planläggningsarbeten, gillar sånt här, när jag känner att jag har kontroll över situationen är det perfekt! Sedan vet jag ju att hälften kommer att bli verklighet… Men jag är ändå jag är ju förberedd på det. En sak som jag jobbat med i dag är att göra en frågesport för helgen, men jag skulle behöva lite hjälp - mer frågor, om allt mellan himmel och jord tas emot som kommentarer, på mailen, telefonen… :)

Och ja, förkyldningen är på väg bort!!! Dock har jag ett bett på benet sedan två veckor tillbaka som fortfarande värker, har många gånger funderat över att gå till doktorn, men nu är det på bättringsvägen!

Nako ya selemo

Övar språket här, kasnke om ni läser kanske ni förstår att det är lite trixigt att lära sig...? Någom som vågar sig på en gissning om vad det betyder?

Nako ya selemo
Ke kwa moo o diragalo
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mee re dule ka ntle bosego bjo botelele
Nako ya selemo

Rara o dikologo k agare a toropo ye e kganyago
yeo e senago lesata: kopana le nna bosego bjo…

Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo o di nyakago le tse o kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo woo i nkisago lebopong
yeo e fao nako ya selemo mmogo

Nako ya selemo
Selemo selemo se thapilego le borutho
Nako ya selemo
Nako ya selemo
Etla mme re raloke papadi ya selemo
Nako ya selemo

Phela bophelo bja gago k agare ha nako ye e fisago
yeo e kgahlisago: dula bosego bjo…

Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Mphe tlala ya gago, mphe letsogo le gago
Mphe ka mika tseo i di nyakago le tse i kgonago
Nako ya selemo
Hey hey nako ya selemo
Molomo le molomo, peol tse pedi godimo ga mollo
yeo e fao nako ya selemo mmogo

O tsere nna, o tsere naa, o tsere naa,
o tsere nna we nkisa lefaseng le legnwe

Back to work

Då har man börjat jobba igen, dock lite mjukstart för min del. Förra helgen var det workshop med SCORE, Mid-service, alltså halvtid!!! Vi bodde riktigt skabbigt, på ett ställe som har avtal med FIFA att vara 3 stjärnigt för VM, men de har en del att jobba på, nu kom de knappt upp i en halv stjärna… Men hur som helst så fick vi feedback och arbetsbeskrivningar för framtiden, även mycket diskussioner kring hur de rural områdena ska kunna ta del av VM festen…

Onsdagen ägnades åt planering i massor, nu vet jag ju hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, så vet lite bättre hur jag kan förbereda mig och la upp lite strategier för det kommande arbetet. Det var även möte med Buffelshoek Sports Committee, vad fick mig att tro att bara för att det är ett nytt år så kommer alla i tid och är jätte laddade? Hur som helst, förhoppningsvis ska vi ta ett litet steg framåt, frågan är bara om man ska försöka få med alla eller jobba med dem som faktiskt vill något?

Torsdagen var det dags för första skolbesöket, dock inga lektioner, utan planeringsmöte. Jag var på Helen Franz och i år blir det lite mer tid, inte bara after school activities utan har även fått tillåtelse att ta del i LO-lektionerna :) Efter det begav jag mig till Polokwane för intervju för FIFA, kunde ha gått bättre om jag inte trott att hospitality hade med hospital att göra, men hur som helst så var det inte så mycket frågor om det utan mer om oss själva, fast det blir tufft att få jobba som volontär under VM, det är enormt många sökande och få platser. Kände mig lite utanför som enda vit och enda person utan högklackat…

I går vaknade jag upp mycket snorig och ont i halsen, så mitt arbetstempo var inte så högt, vissa måsten var det ju, men såg till att inte mer än nödvändigt blev gjort… Ett besök på Matjeketlane för att bestämma hur arbetet ska se ut där och efter den promenaden vart 2-3 timmar på sängen mycket välbehövligt innan det blev facilityn. Det var mycket aktivitet där och jag har tidigare inte kallat det för Sport 4 All, men fick under workshopen lära mig att det är faktikst precis vad det är, behöver inte vara mer organiserat än så, bara det att jag får skriva rapporter också, jippi!

Förkylningen är kanske lite bättre i dag, i alla fall inte sämre. Men det blir lite lugnt, känns som om sånna här dagar får man ta vara på för de kommande månaderna blir fullspäckade med vardagliga aktiviteter och större evenemang – 2010 här kommer jag!

Julsemester i bilder 1

Fantastiskt djur!

Fantastiskt djur?

Uppe på Table Mountain, mamma är lite rädd för kanten. Men utsikten...

Afrikansk middag och med ansiktsmålning...!

Före detta fånge på Robben Island.

Julsemester i bilder 2

Äter kräfta i min nyinköpta Sydafrika tröja, helt underbart gott var det. En bamsing!

Hälsade på Pingviner.

Afrikas sydvästligaste punkt.

Vinprovning.

Julaftons tur tillsammans med Jörgen och Sverre.

Arbetsförhållanden

Ledigheten för mig har inte inneburit något arbete alls, i den grad det går att undvika, visst är mitt jobb ett ständigt utväxlingsarbete i kulturen och möter man någon som vill prata jobbrelaterade saker är det ju bara att hänga på. Men har inte varit i några skolor, eftersom de är stängda, och inte heller några träningar på facilityn eller möten med Sports committee.

Dock har jag ju sett på när andra arbetat. Eftersom syster Olivia och kusin Koketso har jobbat i bottlestore så har jag besökt dem lite på dagarna, det är ju inte direkt någon rusning där då, även att folk sitter och dricker från 11-12 på dagarna. Visst har de ett soft jobb då, mycket tid att bara sitta av. Men jag tror inte arbetsmiljöverket hade varit så lyckliga om de gjort ett besök där… hög ljudnivå, dammigt, en del farlig utrustning, värdelösa ergonomiska förhållanden och arbetspositioner, arbetstider från 9 på morgonen till sent på natten, inga uttalade raster, väldigt enformiga dagar etc.

Jag då, som sjukgymnast tänker ju extra mycket på ergonomin när jag är där. Jag är helt fascinerad över hur de klarar jobbet och inte har några (?) belastningsskador. Frysboxar och kylar är placerade lite hur som helst i ”baren” och öppnas och stängs många gånger dagligen. Öl (och läsk) backar lastas in, staplas och lastas ut, det är riktigt tungt och vi snackar om små utrymmen att röra sig på. Golvet som de går på är av sten, dock inte så jämt då det finns lite sprickor här och där. Möjligheten att sitta finns där, då på en upp och ner vänd drickaback. Arbetshöjden för ”baren” är i brösthöjd medan pengarna hanteras i midjehöjd lite undangömt. Och belysningen ska vi inte prata om, den är obefintlig, speciellt om elektriciteten har gått på kvällen.

Lite kort om hur de arbetar i bottlestore, intressant är ändå att se att de tycks gilla det. Tack och lov är det inte jag som jobbar där då jag inte stått ut någon längre tid…

Polokwane

Ja, i går besökte Olivia, tjejen från landet och Jeanette, tjejen från overseas Polokwane tillsammans! Det blev en tur på köpcentrat, bio, lunch och mathandling.

Trevligt med runt strostande på köpcentrat, kollade kläder, löshår och allt möjligt och Olivia förklarade vad allt var, till och med nagellack. Bion blev inte den jag hade hoppats och föreslagit, eftersom den inte gick, utan vi såg en annan halvkass sydafrikanskfilm Rainbow skelletum (?), halva filmen var på afrikaans så förstod inte ritkgit allt, men mycket skrattande ändå!

Sedan lunchen, här märktes det tydligt att min syster inte är van att äta ute (bortsett från KFC och liknande), läsa menyn var inte helt enkelt. Att hon tog revben innebär ju att man får äta med händerna, fast hon vart inte helt bekväm med det eftersom alla andra åt med bestick...

Vi avslutade med att ta en tur på Pick&Pay för mathandling, vi gick därifrån emd 6-7 kassar. Dels på grund av en lång lista från Mama, men även för att jag idag ska baka bullar och laga svenskmat till småkillarna, och resten av familjen så klart!

Hemresan gick smidigt till Bochum, väl där var det lite sent för att få en taxi sista biten, jag litede ju på Oliva om när vi behövde ge oss av... Men men, hem kom vi, efter 45 minuters försök fick vi lift. Så att ni vet, jag hade aldrig liftat om jag vart själv...

För att summera dagen var det mycket trevligt och uppskattat! Det som frusterade mig mest är hur mycket folk som verkligen glodde på oss, främst vita som såg snett på mig som gick med en svart...

Decembertime

Ja, även att det är januari nu är hela jul-/sommarledigheten här decembertime. Och livet skiljer sig mycket från vardagen resten av året. Så här tids på året kommer de som jobbar eller pluggar i städerna hem, det är fotbollsturneringar dagligen, fullt av barn i huset, jul och nyår firas, varma långa nätter…!

Här är det inte bara Mama, Olivia, Grandpa och Joseas, varierar lite från dag till dag, men nu är syster Magdalena (Olivas Mama), Thabo och Matomi (Olivas systers barn), Mawilla och Matlatsi (Elias barn), Charles (Mamas son), Malema, Olivia och Mama här... Men de fyra små killarna, Thabo, Matomi, Mawilla och Matlatsi, 7-12 år är de som ser till att de blir liv och rörelse här. Deras relation till mig blir bättre och bättre var dag och nu börjar de bli riktigt kaxiga när det gäller att försöka säga något på engelska till mig. I går försökte vi även spela Yatzy vilket var mycket uppskattat, dock var det jag som fick ta alla deras avgörande med vad de skulle spara och hur de skulle göra. Men att kasta tärningarna med rätta knycken och pussa dem innan var viktigt. Kan också konstatera att minstingen Matomi hade sjukt med tur och att Mawilla är nog sämre förlorare än mig…

Annars är mina dagar nu mycket slappa. Och ni som känner mig blir säkerligen förvånad skulle bli förvånad över hur avslappnad jag är här och nu. Tänk er att det på morgonen tar mig två timmar att gå upp, tvätta mig och äta frukost, jag har verkligen kommit in i deras tempo här! På dagarna skriver jag lite på psykologi hemtentan, sover lite till, löser korsord, bara slappar eller tar en sväng till bottlestore för att hälsa på Oliva eller Koketso som jobbar, och där kan vi sitta i några timmar och bara inte göra någonting. Dock blir det lite arbete, då syster Magdalena tycker att jag ska få hjälpa till när jag frågar och exempelvis har jag nu fått tillstånd att köra skottkärran vid vattenhämtning! Även blir det lite mer gjort här hemma när hon är här, hon ärr uppe två timmar före Mama och städar hela dagarna!

Som ni vet så när jag kom tillbaka så gick jag direkt till fotbollsturnering och även dagen efter. Det var de sista av en två veckors lång period av turneringar dagligen, och det syntes att de var slitna spelare. Föreställ er själva att ladda och spela ute i den värmen som är här nu mitt på dagen varje dag, och även om de varit på puben dagen innan. För ja, utöver jul och nyårsafton har hela decembertime varit en lång fest för dem när de umgås med gamla vänner och dricker allt för mycket alkohol.

Att det har varit många på besök här i communityt under ledigheten har ju också inneburit att jag varit ett nytt ansikte. Så klart alla vill prata, och ja det är lite högre engelska nivå än vanligtvis vilket gör det hela lite mer intressant och få lite spännande livshistorier från hur det är att söka jobb i Gauteng. Men det som överraskar mig mest är att trots att de många gånger är onyktra så är de lugna och städade och inte påflugna utan respekterar fullt ut att jag inte är intresserad av att ge dem mitt telefonnummer.

Mitt dygn vart helt omställt efter nyår, och efter det har det bara fortsatt. Dagarna är väldigt varma, så det blir mycket slapp- och sovtid medan nätterna är mer behagliga, stjärnklara och lyses upp av en fullmåne. Så att sitta ute och tjöta med familj och vänner sent är en del av livet.

Så som sagt var mycket slapp här hemma, men i dag har jag bjudit med Oliva på en tur till Polokwane! Hon behöver komma härifrån och roa sig lite från allt jobb och slit, så det får bli min julklapp till henne!

Och till helgen blir det workshop med SCORE innan arbetet börjar på riktigt nästa vecka…

Men det som är det mest fantastiska, som tåls att påpekas igen, jag har aldrig varit så avslappnad som nu och livet är underbart!

Nyårsafton

Föreställ er själva en stjärnklar natt med fullmåne, varmt och gott väder, alltså min nyårsafton var långt ifrån vad jag är van vid och hur ni i Sverige hade det i går. Men ändå så var det av samma anledning vi firade, nyår mitt i sommaren blev bara lite fel i almanackan…

Jag firade då tillsammans med vännerna här på bottlestoren. I princip alla ungdomar i Kwarung, den delen av Buffelshoek jag bor i var där och alldeles för mycket fylla i förhållande till åldern på dem, men antar att det hör till (?) Det som mestadels dracks var öl, men själv drack jag ingen alkohol alls, det rimmar lite illa att jag pratar om att man inte ska dricka i skolorna och sedan skulle barnen se mig. Även om det är bara en flaska så kände jag inte mig bekväm med det och höll mig då till vad de få drack som inte var onyktra, de blandade coca cola och mjölk!!! En klunk blev det, något av det vidrigaste jag smakat…

Innan hade man talat om för mig vilken stor fest det skulle bli och att den 31 december firade alla. Så när någon säger en stor fest förväntar jag mig lite mer än vad som var i går, fast det har ju med min bakgrund att göra. För dem här var det väldigt lyckat! Kvällen löpte genom att folk ”hängde” med varandra, tjötade, drack och dansade. När så det var dags för tolvslaget, ni vet när vi i Sverige räknar ner och skålar hände det inte något alls här, utan 10-15 minuter senare började några inse att det var dags att säga gott nytt år och kolla efter raketer.

Sedan fortgick natten och folk var glada och stämningen på topp, trots många onyktra människor var det inte mycket till stök och bråk. Men vid 4 tiden kände jag att det var dags för mig att dra mig hemåt, vilket merparten gjort även om festandet fortfarande var i full gång. Lekgowa kan ju inte gå själv hem när det är mörkt utan blev i vanlig ordning följd hem av en vän som blev sittandes kvar och kollade när solen gick upp, syster Oliva kom hem innan framemot halv 6 somna även att tuppen gal för att gå upp.

Det blev två timmars sömn innan jag gick upp igen, mötte då en annan vän som vart hemma och sovit några timmar för att då återuppta festandet… Själv hjälpte jag till i bottlestore med flaskplockning och sopning. Jag får ju höra att jag är en del av familjen när allt kul pågår här, så för mig var det självklart att insistera på att jag skulle få vara med och hjälpa dem även vid något så glamoröst som städning.

Alltså, en lyckad men annorlunda nyårs afton, ngwaga o mobotse!