Tumbstone

Efter en heldag i stan med diverse inköp och ärenden som kunde ha gått lite smidigare var det dags att åka till Ga-Kobe och syster Monicas mans föräldrahem för tumbstone ceremoni för syster Monicas mans mamma. Jag och Mama blev upplockade av Elias, och ett helt fotbollslag med småkillar, så tillsammans med dem och ett antal ölbackar satt vi bak i pick-upen.

Väl där var det trumpetande och dans, runt 12 började alvaret, då var det dags för matlagningen för kvinnorna, männen drack nog mest öl och slaktade en ko. Trogen mina uppgifter som jag är så satt jag snällt och fint och skivade morötter i 3 timmar, anledningen att jag slutade var att Koketso kom och drog mig därifrån och sa att jag behövde sova. Dock var det inte ens halvklart med morötterna, men mina händer var nästintill blödande, och jag kan säga så mycket som så, vi var 4-5 stycken som jobbade på, även om det inte gick så fort för dem som för mig eftersom de mest pratade, men om jag hade hållit deras tempo hade vi nog fortfarande skivat morötter…

Men så gott jag sov, ända till 9 tiden. Då var det dags att fixa sig. Dagen i ära hade jag haft flätor innan så jag fick fint vågigt hår och hade fått en fin kjol och t-shirt att använda. Dock har jag inte riktigt förstått vilka vi var som hade fått denna fina dress, men hur som helst, några till i familj och bekantskapskretsen hade lika som mig. Och det var även lite andra ”grupper” av folk med samma kläder.

Vid halv 11 började ceremonin, fattade ingenting av vad som sas men det var inte allt för långt, någon timma. Men det var även dans och sång samt mycket att titta på för min del. Sedan gick vi till gravplatsen och lite mer prat och så innan det var dags för att ta av tyget från stenen… Så var det över. En man höll tacktal för att så många hade kommit, det var på sepedi och plötsligt hör jag han säga Lekgowa, och alla tittar på mig, sån tur var räckte det med en liten vink och ett leende från mig. I efterhand fick jag veta att han hade tackat för att en vit person hade kommit och att de var väldigt lyckliga att ha mig där. Och det var något som de visade under hela dagen, att det var speciellt att jag var där…

Tillbaka till festplatsen igen, syster Monicas mans föräldrahem var det dags att äta. Allt som hade lagats och förberetts hela natten var nu på bordet och en lång kö för att hämta mat. Väl när man fått sin mat hittade man en sittplats, på marken eller om man hade tur en upp och ner vänd ölback. Det serverades allt möjligt, ris, både brun och vit pap, en annan sak som jag inte minns vad det heter, kyckling och biff samt mängder av sallader så som chackalaka (den jag var med och tillagade), rödbetor, colslaw, kål, morötter, butternut…

Efter ätandet var det dans som gällde, ända till solen gick ner. Och självklart fick jag ju ta del av detta. Det är inte så att de (sydafrikaner) är så pedagogiska när de ska lära ut något. Men efter ett tag fick jag kläm på stegen och så illa var det inte. Längst fram hamnade jag ju också, och 100-tals dansade samt stod och tittade på mig! Utöver dansandet var det en väldig massa alkoholdrickande, så väl ”riktig öl” som traditionellt tillagad i en tunna mitt på gården.

Timmarna gick, och jag dansade inte hela tiden utan fick hänga runt. Mycket fotograferande blev det, alla, så väl barn som gamlingar ville ju bli förevigade, shot me shot me! Jag blev väldigt bra omhändertagen av alla ”systrar, börder och kusiner”, de introducerade mig för alla släktingar och vänner och såg till att jag aldrig var ensam eller hade tråkigt. Jag är oerhört tacksam, var lite orolig innan att det skulle bli långt och segt när man inte förstår vad som sägs, men saken var den att det var mycket folk som kom från Gauteng och är vana att prata Engelska. Jag tog även hand om Mapula, en ”kusin-kusins” 1,5 åriga dotter, till en början var hon blyg för mig, men när dagen var slut var det bättre att vara hos mig än sin mamma.

Vid åttatiden blev det hemfärd, solen gick ner och folk drog sig tillbaka trötta och glada efter en riktig partydag. Men tro inte att det hindrar dem att starta med lite traditionell öl här ute på gården vid 9-tiden i dag… Alltså gamlingarna, de unga dricker inte gärna ölet, jag har smakat, och definitivt inget jag rekommenderar. Själv gör jag inte dem sällskap utan har sagt hejdå till en av mina bästa kompisar här som åker för plugg i år, och ska även skriva januari rapport till SCORE. Suck, inget kul att skriva när det känns som om man inte gjort så mycket, har ju inte ens haft en lektion i skolan ännu, detta bettet har tagit mycket energi och tid för mig, men på måndag får det vara nog och bli ordning här i några dagar innan jag ska möta syster på torsdag!