Paarl till YFC training camp

Skrevs i går eftermiddag, 28 juli

Efter att ha haft introduktion till Specific orientation sitter jag ute på en bänk och skriver. Måste bara meddela lite från bussresan vi varit med om. Det hele startade i går morse, 9.15 skulle vi vara klara för avresa från Paarl, det var jag (som alltid i god tid). Så ni kan ju bara tänka er hur otålig jag var de två timmarna vi väntade innan mini-bussarna kom och hämtade oss. Men vi hann fram till Cape Town, och Thandeka, SCORE-personen som skulle resa med oss köpte lunch till oss, BigMac som vi fick äta på bussen. Bussen skulle gå kl. 13, men först 14 lämnade vi Cape Town, och redan då började vi undra över när vi skulle vara framme…

Men timmarna gick, några omgångar Yatzy, film, bok och prat. Vid halv 6 var första stoppet, härligt att komma av och sträcka på sig lite, vi fick info om att det snart skulle bli ett till stopp för middag, men det dröjde till 21, denna gång fixade Thandeka Cheesbugare till oss. Efter det försökte sova, gick över förväntan, dock ett antal gånger som man vaknade under natten, för det var ju inte direkt några komfortabla säten eller stort utrymme vi hade. Och vid 2 tiden tyckte bussvärdinnan att det var dags att vakna, då slog hon på ljuset och pratade länge och väl i högtalarna. Att det tog lång tid hade och göra med att hon pratade så långsamt och repeterade allt minst 2 gånger.

Så fram på morgonkvisten, vid halv 7 vaknar jag till igen och har sovit färdigt. Kan då avnjuta morgontrafiken i Jo’burg. Spännande är att vi den tiden i Paarl var det bäcksvart ute, medan här hade solen gått upp. Så på Jo’burg station fick vi byta buss, vidare genom morgontrafiken, det 4 milen till Pretoria tog 2 timmar. Och väl framme där, x antal timmar senare än vad som var planerat visade det sig att de mini-bussarna som skulle ha hämtat oss hade tröttnat på att vänta. Men för att stilla hungern fixar Thandeka frukost, KFC kyckling, bröd och läsk.

Slutligen kommer en mini-buss, allt och alla fick inte plats, utan en extra bil fick kallas in, det hade jag kunnat ha talat om för länge sedan att skulle behövas. Så var vi på väg, fast ingen visste vart, vi försökte hitta på kartan, men chauffören körde på så vi litade på honom. Och visst fann han fram till YFC training center och resterande SCORE staffsom flugit hit tidigare. För information, detta ställe ligger några mil öster om Jo’burg, alltså har vi åkt tillbaka en bra bit, fattar inte ur logistiken går ihop här.

Väl framme var det lunch, tro det eller ej, men vi blev serverade Fish and chips, ingens mage är vad den borde efter ett dygns fast food… För att citera Ketil, ”det känns som om ”Super size me” (en film där en man ska leva på fast food under en månad för att se vad som händer med kroppen, ingen positiv syn, varken utanpå eller inuti).

Tilläggas ska att gladerligen har vi väntat och väntat utan att vetat vart vi varit på väg under det senaste dygnet, och efter ca 25 timmar på resande fot kommer jag att somna gott i kväll. För i morgon må jag vara utvilad, nu väntar en ytterliggare vecka full av aktiviteter. Nu återstår att se vad det blir till middag…

Viktiga hållpunkter:
– På torsdag kommer vi att få reda på vilket community vi ska bo i det kommande året.
– På måndag åker vi.