Jo'burg, Soweto, Sterkfontein, Hartsbeeport, Pretoria, Inservice - allt på en och samma gång!

Har spenderat den senaste veckan lite här och var i Sydafrika. Härligt att vara tillbaka här i Buffelshoek. Men ska dela med mig av mina upplevelser. Då Line har varit fotograf under veckan blir det ett långt inlägg helt utan bilder…

Förra söndagen tog jag mig till Jo’burg med taxi för att möta Leonie och Line. Kvällen spenderade vi tillsammans med SCORE staff som hade avslutningsfest efter Cup of Heroes. När vi vid frukosten på måndag sitter och planerar vad vi ska göra och pratar om Soweto får vi numret till en kompis till B. För att ta oss dit hyrde vi en bil och mötte då Romeo som visade oss runt. Soweto är en förort/stadsdel (?) med mer än 2 miljoner invånare i Jo’burg, det är bara svarta som bor där, det varierar från plåtskjul (kåkstad) till enorma shoppingcentrum. Det var i Soweto som Mandela bodde, och vi besökte flera historiska platser. Att besöka ställen som dessa är så långt ifrån hur vi lever i Sverige och man får många känslor och tankar när man möter människorna. Vi stannande över i Soweto över natten på ett Guesthouse och på tisdags morgonen besökte vi Apartheid museum. Det hela börjar med att man får en lapp, svart eller vit, så de delar på sällskapet och man får gå i olika ingångar, väldigt frustrerande, men det var för att visa hur verkligheten har varit i Sydafrika. Vidare var museumet enormt stort, vi spenderade mer än tre timmar där, och jag tyckte vi gick lite väl snabbt, men det var i alla fall ett mycket intressant besök.

Sedan begav vi oss till Melville, en ”mysig” stadsdel i centrala Jo’burg. Fann ett B&B, promenerade och åt italienskt. På onsdagsmorgonen gick vi upp tidigt, rättade sagt vid 5, detta för att slippa morgonrushen i trafiken. Vi hittade fram till Sterkfonteins gruvorna, här har man gjort många av de viktigaste arkeologiska fynden vad det gäller människans utveckling, väldigt intressant, funderade ett tag på att byta karriär. Men det fräckaste var ändå när vi var inne i gruvorna, det är spännande och fräckt att se, långt under jorden i stora rum och trånga gångar. På vägen därifrån till Hartsbeeport damm såg vi vita lejon. Det var en av de vackraste platserna jag besökt här, en helt annan natur än vad jag sett tidigare här, en stor damm en och små vägar uppe i bergen, och förstås enormt stora och lyxiga hus. Här var det även en ”riktig” afrikansk marknad, sålde alla de typiska souvenirerna och prutade med sig själva för att få oss att handla.

Dagen slutade i Pretoria, fann ett nytt Guesthouse. Benedikt mötte upp oss och vi såg CL på en sportbar i Hatfield, partyområdet i Pretoria. Så var det torsdag, dags att lämna tillbaka bilen och möta upp SCORE. Det var inget schema lagt för dagen utan det var mest att umgås med alla igen. Blev lite shopping och satt annars mest på ett fik med de andra européerna, alltså norrmännen och Leonie. Även bror Charles var och besökte mig eftersom jag var i Pretoria där han bor.

Så var det dags för In-service, vi hade ingen aning av vad som väntade. För min del är det helt obegripligt att gå till ett möte/workshop utan en agenda eller kunna förbereda sig på något. Det var ändå okej, vi fick mycket tid att dela med oss av våra nya upplevelser i communityt samt att prata om vilka problem och utmaningar vi möter. På kvällen hade vi även någon konstig session där vi hade skapat ett monster, Zozobra, och tillsammans med honom bränna alla svårigheter vi mött i en stor eld. Lite väl hokus-pokus för min del. Efter en lång dag blev det återigen ett besök till Hatfield, en trevlig utekväll.

Lördagen var "bara tull" som normännen säger, mestadels var det kass. (Blir ett litet negativt stycke). Det var så mycket repetition, om vem folk ska kommunicera med, om hur formulärerna ska fyllas i etc. Vissa behövde informationen, men inte alla… Och det finns många luckor i SCORE, jag är lyckligt lottad som är i Limpopo, vi är den enda provinsen som har en koordinator, och vi har även trainer och community supporter. Detta är vad man från SCORE vill att det ska vara i samtliga fem provinser som vi arbetar. Så en del av volontärerna har det svårt, inte alltid lätt när man inte får stöttning eller vet hur man ska gå till väga. Tilläggas ska ju då att Sydafrika är de landet som är bäst organiserat, har hört från norrmännen i Nambia och Zambia att det är mycket som fattas… Under General och Specifik orientation fick jag intrycket av det var en välfungerande organisation, men nu börjar jag tvivla, man har en vision, men organisationen är definitivt inte vad den borde. Kvällen slutade ändå trevligt, pubbesök och tjöt.

Fortsätter och gnälla lite, söndag morgon och vi ska åka hem. Bussen ska gå 10.30, vi vet att vi är i Afrika och man får vänta, så 12.00 ger vi oss av från Pretoria. 16.30 är vi i Polokwane, istället för 14.00. Och hade vi tagit taxi hade jag varit hemma vid den tiden (om jag åkt tidigare på morgonen som jag hade föredragit). Från Polokwane fick jag i alla fall skjuts med Elias som hade lämnat Kokeso på internatskolan efter lovet, på gott och ont, han har som vanligt 1000 saker att göra innan vi kommer oss hem. Vid 18-tiden öppnar sig himlen, regnet vräker ner och när det blixtrar blir det helt ljust, värdet gjorde ju att vi kunde köra typ 40 istället för 100. Men vid 19.30 är jag äntligen hemma…

Tillsammans med Line och Leonie under veckan har det varit många diskussioner om våra nya liv. Det är stora skillnader från livet i Sverige, Norge och Holland. Men det är även stora skillnader mellan Blouberg, Dysseldorp och Tshimbindini. Line som är i Dysseldorp, en statsdel till Oudtshorn i Western Cape bor i ett färgat community i ett helt annat klimat än mig och Leonie i Limpopo och har nära till havet. Fast jag som besökt Tshimbindini vet ju att bara för att båda platserna är så kallade landet är det inte det samma, mitt community är ett stort torrt område medan i Leonies community bor man betydligt närmare varandra och vägarna är betydligt mer ordnade.

Under veckan har vi mött många nya människor. Alla här är väldigt öppna och vänliga, vill prata och visa för oss. Det är tacksamt att vara turist här. Men att apartheid är över och det är en demokrati är inte det samma som att det är så det fungerar i verkligheten. Jag har inte upplevt det på samma sätt här i Blouberg som Line runt sitt community, men i Pretoria kunde vi ju inte ta en taxi, det var ju med de svarta och kunde vara farligt. Även Benedikt berättade att när han skulle spela golf var det skyltar om att det bara var tillåtet för vita där. Lördags kvällen när vi var på en pub var det i ett område med bara svarta, inga vita från Pretoria går dit och man vart väldigt uttittad, och även då våra svarta vänner som tagit med oss vitingar dit…

Borta bra men hemma bäst! Som jag skrev i förra inlägget, jag saknade Buffelshoek när jag var i väg. Jag är definitivt ingen människa för storstaden, detta livet här är så härligt! Och nu väntar en ny vecka med massa jobb :)