12 år i skolan?

Skolan, en del av min arbetsplats. Ett system som är väldigt annorlunda från det jag vuxit upp med. Har i dag varit på ”Farewell party” för grade 12. Nu, i November tänker kanske ni? Jo, där har vi en av skillnaderna, skolåret följer almanackan. Fast det är klart, det är ändå 1,5 månad till skolorna stänger för sommarlov. Men man har ändå firandet nu, nästa vecka ska de börja skriva tentamens, nationella prov i alla 9 ämnen i alla årskurser. Vad jag förstått så kommer folk vara väldigt upptagna den kommande tiden, det är nämligen det enda man pratar om, så ska bli spännande att se hur mina dagar kommer att gå.

Vad som händer efter alla tentamens är att i början av nästa år har man räknat ut om man klarat godkänt i minst 7 av 9 ämnet så att man kan börja nästa årskurs. Om inte blir man kvar ett år till. En vän till mig sa att 8 år i grade 8 har inträffat, och en annan vän är 25 år och fortfarande i grade 12. Själv möter jag alltså klasser med väldigt blandade åldrar dagligen, i en av mina skolor har jag flera elever i grade 7 som är 16-17 och en tjej som är gravid. Jag vet inte om jag är så positiv till detta system, dessa stora ”gangsters” är ju förebilder för de små i grade 1… Det finns dock två olika grupper av elever som blir kvar i en och samma klass längre tid, de som inte bryr sig och ”skiter i skolan”, men även de som har svårt att lära sig, extra resurser och stöd finns då inte att få.

Mer om tentamenskrivandet, i dag på festligheterna var det en gästtalare som arbetar på utbildningsdepartementet. Han uppmanar eleverna till att vara på skolan 6-23 dagligen för att plugga den kommande månaden, att de inte äter eller dricker något så att de blir dåliga i magen/sjuka, att de till minst 97 % ska tänka på att klara examinationerna. För mig var hans tal, som i övrigt pågick i 45 minuter, bull-shit. Och jag är definitivt inte positiv till att hela ens öde ska avgöras i slutet av året. Visst har jag pluggat ibland bara för att klara provet, men det är ju mer än så, man ska ju lära för livet och inte för tentamens som uppmanas och fokuseras på här?

Att fokus och det viktiga ligger i att klara sig är något som jag skrivit om tidigare, när jag skulle hjälpa grannen med engelska läxan. Jag försökte ju få honom att förstå, medan han var intresserad av att lämna in pappret med så många rätt som möjligt. Och igen, visst har även jag känt så ibland, att man vill lämna in något bra och få det gjort. Men här är det alltid samma sak, och det uppmanas från lärarna! Ibland får jag känslan av att barnen ska säga ja, att de förstår och är många gånger rädda för att fråga varför, men det är bara en känsla, som dock förnekas från lärarnas sida, jag hoppas de har rätt.

Något som imponerar mig mycket, fast ändå tveksam till resultatet av det är att i stort sett all undervisning sker på engelska. Inte för de minsta barnen, men läroböckerna är på engelska från grade 4-5 och i high school är det bara sepedi, deras språk som inte är på engelska. Skit bra, de kommer ju att bli grymma på engelska var min första tanke, men tyvärr är inte verkligheten den. Det är väldigt varierande engelska kunskaper, många pratar ogärna och har svårt att förstå. Så man kan fråga sig hur mycket de får ut av en fysiklektion på engelska?

Har även en gång tidigare nämnt om en lärare som slog barnen, var chockad första gången. Men nu är det min vardag, med andra ord, om eleven inte uppför sig kommer stickan fram och de får sig en snärt. En lärare sa till mig att det är de enda sättet för dem att kunna kontrollera barnen. Vad säger man då, ungarna kan vara riktigt ouppfostrade och ibland är det upp till 50 elever i varje klass. Det är inte tillåtet enligt lag i Sydafrika, men det ligger i deras kultur. Själv tror jag att anledningen till att lärarna behöver ta till dessa ”hjälpmedel” mycket beror på deras inställning, men även hur barnen är fostrade från hemmen…

Tillbaka till firandet i dag då, tyvärr är bilderna av på tok för dålig kvalitet för att visas här. De är mest svarta och suddiga, har nämligen spenderat dagen i ”aulan”, ett mörkt rum med öppna fönster inbjuder inte för fina foton, speciellt inte när man ska fotografera svarta människor… Det var 4 timmar, svettigt och varmt, men intressant. Hur man firade var totalt olikt från vår student, men en sak var gemensamt, man firade och var glada. Ett flertal av eleverna höll tal och det var framträdande i from av sång, dans och drama, fast på ett annat sätt än hur vi skulle ha gjort. För mig kändes hela utsmyckningen och arrangemanget väldigt omodernt, men det är så här det funkar här, och det var en högklassig tillställning.

Så nu får de nästkommande månaderna visa vilka som är redo för universitet eller collage, medan andra blir kanske kvar i skola något år till…