3 månader i Sydafrika

Jopp, tiden går så fort när man har roligt. Det är nu 3 månader sedan jag kom till Capetown och Sydafrika. Livet är fin fint och rullar på, hittills utan några större problem och har mått bra. Men nu är jag sjuk… Inget allvarligt, liten influensa, dålig i magen, huvudvärk och lite feber. Så har spenderat i stort sett hela dagen i sängen, med undantag för ett antal toalettbesök.

"I have a flu" har varit ett vanligt uttryck land folk här i vintertid. Om man översätter ordet flu till svenska är det influensa, men vad folk här egentligen har haft är en liten förkylning, kanske lite snorig. Så det är lite svårt att säga vad det är med mig, alltså mitt ”sjukdomstillstånd” för familjen. Och jag har även ljugit för dem att jag tagit någon hokus-pokus tablett som de rekommenderade, men i själva verket nöjde jag mig med en Alvedon. Hoppas att jag ska bli bättre i morgon, av många anledningar. Självklart inte kul att vara sjuk och på måndagar ska ja ju till Helen Franz. Men annars är risken den att jag måste gå till doktorn också, enligt Mama så är det de bästa. Sedan måste jag ju kolla upp vad som står i arbetskontraktet med SCORE lite noggrannare, men det är många papper och för tillfället är de 3m ifrån mig, vilket är på tok för långt bort.

I torsdags var det ju som sagt var dags för Ladies soccer, tro det eller ej, men det kom 18 tjejer!!! Blev bara spel, för det är så man gör här och kvaliteten kan ju diskuteras. Men det var en bra start, det bådar gott för fortsättningen.

Fredag och lördag så hade vi workshop i administration här. Nkosana är lite rakare än mig när det gäller bristerna som finns här, ibland lite väl hård. Fast nu har de fått sig en rejäl kick och i morgon ska de välja ny sports committee, ser verkligen fram emot resultatet. Det är inte det att det inte finns de intresserade och driftiga personerna här, det handlar mest om att de ska ha rätt uppgifter och ta lite ansvar! Workshopen i sig var bra, men en del har spenderat två dagar där utan att fatta ett skvatt av utvärderingarna att döma. Visst att det är problem när vi pratar engelska, men för katten fråga om du inte förstår! Fast det är något jag är van vid nu, att folk inte vågar fråga och svarar alltid ja…

Men ja, 3 månader i Sydafrika känns helt konstigt. Det var inte alls länge sedan jag lämnade Sverige, vinkade av Mamma, Ingvar, Lotta, Jimmy, Mormor och Morfar på Landvetter, avskedsmiddag hos Farmor och Farfar med Pappa, kusin Andrea och faster Maria eller hej-då-träffar med Vic, Sofia, familjen Nilsson etc. Innan jag lämnade var jag orolig för hemlängtan, men än så länge så har det inte varit något problem. Förmodligen beror det på att jag alltid pratar med familjen, skriver mail och får fina kommentarer här, samt att min värdfamilj och vännerna här tar väldigt bra hand om mig. 3 månader nu, innebär att det är 9 månader till, alltså är jag ju än så länge bara i början av mitt äventyr!!