Vad gör man då? Kastar bort tiden på ingenting? Nej nej, jag hittar lite måsten. Så som att plugga. Läst massa medicinsk engelska och idrottspsykologi i dag. Har även bakat bullar, dock totalt misslyckade eftersom degen inte jäste som den skulle, men vad gör det när Mama äter dem ändå?
Den gånga veckan har varit fullspäckad, men första gången i år har jag känt mig full av energi. Jag är nu frisk igen, och nu finns det inga undanflykter för att inte börja springa igen, på tisdag, eftersom jag i morgon börjar redan klockan 7 på en av skolorna med ett ”fyspass”, undrar hur många som kommer komma…?
I veckan har jag nu lyckats jobba i kapp allt pappersarbete som syster lämnade efter sig, men det var det värt. Basketveckan har verkligen fått folket att komma till facilityn och nu är det +/- 100 stycken där omkring dagligen. De (få) aktiva i Buffelshoek Sports Committee har nu också börjat ta lite ansvar och vi har ett veckoschema med vilka sporter och vem som ska träna ungarna dagligen. Ser positivt ut, och bara hoppas att det ska fortsätta framåt…
Men pappersarbetet, nu ser man golvet i mitt rum! Det har varit utvärderingar, närvarolister och kvitton från basketen, planeringar för Ladies soccer tournament, YL-interclass activities på Matjeketlane och vad vi kan göra här för spännande runt VM samt manual för helgens workshop tillsammans med alla bollar som också delar rum med mig…
Gällande Ladies soccer tournament så ska det bli mycket spännade, hade ett bra möte (ja, första gången ett bra möte i Buffelshoek), det var ju bara tjejer där så kanske därför? Hur som helst så är det två lag, det i communityt som jag tränar samt Rasekgala school team som arrangerar, och från varje lag var det 3 representanter som nu jobbar för fullt med att bjuda in lag, fixa domare, arrangera med ljudanläggning, få donationer (intresserad? En 50lapp är mycket värt för oss här, så säg till!). Hur det hela kommer att gå återstår ju att se, den 6 mars smäller det!
Vad som mer har varit positivt denna vecka är workshopen vi hade, Active Youth Course and Social Responsibility. Dock hann vi aldrig med den andra delen. Ett flertal av dem som brukar vara med på SCOREs workshops kunde inte, och vissa har flyttat här ifrån, men under veckan har jag jobbat hårt för att finna nya förmågor. Om det är förmågor jag funnit är jag inte så säker på, men att det i fredags kom över 20 var riktigt bra, och dessutom att det var 80 % tjejer, inte illa. Så när det regnade på lördags morgonen såg det mörkt ut, jag och Nkosana sa att kommer det 10 i dag är vi nöjda, men fram på vart vi 23 stycken! Men visst, det är skillnad på att vara där fysiskt och att vara aktiv. Det var lite som jag och Nkosana sa till varandra efteråt, det tar så mycket energi när man hela tiden ska försöka peppa upp folk när man får så lite tillbaka. Språket är givetvis en sak, men även självförtroendet, riktigt lågt hos många här, så visst var workshopen ett behov eftersom självförtroende är en del i Active Youth Course. Fortsättning följer var som händer med dessa ungdomar, vi ska planera en aktivitet för den 21 Mars (Freedom day i Sydafrika) samt en ny workshop väntar dagarna innan om Sports och Gender.
Alltså mycket som händer och sker här runt i kring. Och planerings freak som jag är, har gjort ett schema för resten av tiden här. Oj tänker ni då, räknar hon ner dagarna till när det är dags att åka hem. Men så är det inte. Bara så att allt som jag vill ska hinnas med, och det är faktiskt så att End of Service är redan 11-14 maj, så med påsk och besök från pappa har jag omkring 8 arbetsveckor här. Nästa sak ni tänker är ju då att jag ska komma hem redan i maj, men nej. SCORE avslutar tidigare an vanligt på grund av VM men vill definitivt att vi volontärer ska vara kvar här över VM och jobba med aktiviteter i communityt, "Bring the WC excitment to our rural comminities". Så det är vad jag ska göra, och kanske jobba som FIFA volontär, svar väntas i den kommande veckan. Och om inte annat händer så har jag ju biljett till Tyskland-Ghana den 23 juli. Mitt hemresedatum är inte spikat, men räknar med att det blir i början av juli…
Usch, hemresa, känns långt borta. Men samtidigt så kommer ju ett liv efter detta. Och det planeras för fullt från min sida om vad som ska göras och hur, samt vart. Planen är att plugga till en master till hösten, och förmodligen en utbytestid Sydafrika till våren. Men som sagt var, det är bara i planerings stadiet än så länge…
Planerna för den kommande veckan är då skola i morgon, lite administration och grejs på tisdag, Helen Franz på onsdag, skola på torsdag samt stort möte om vad vi ska göra under VM, fredag blir det en tur till Polokwane för inköp av diverse nödvändigheter och efter det förmodligen en frihelg någon annan stans (får ta chansen när jag inte har några andra åtaganden att se mig omkring ju).
Regn
Fullt ös medvetslös
Så känns det som om den gångna veckan har varit, det har varit hur mycket som helst som har hänt, så någon vidare uppdatering har det inte varit från när syster har varit här, men det kommer nu en kortis och ska även se till att länka när hon lägger upp sin story!
Hela veckan har vi haft ett basketprojekt. Omtänksam syster som man är (?) så tänkte jag att Lotta ska ju inte behöva kolla på vad jag gör i en hel vecka, det är bättre hon får testa. Slutkommentaren blev ”En vecka så här är väl okej, men du måste ju bli skadad”. Och ja, tålamodet sätts verkligen på prov, men än så länge känner jag mig inte helt fördärvad utan lär mig fortfarande. Och även så sa Lotta, att hon hade lärt sig massor, så det är ju bra! Sedan har vi då resultatet i communityt, över förväntan under veckan, har haft U15 träningar först där vi snittat på 40 barn om dagen och sedan +15 där det varit mellan 10 och 20. Kanonbra, speciellt att det varit en hel del tonårstjejer (mer än de 2-3 stycken som burkar vara där). Projektet skulle avslutas med en turnering där vi bjudit in ett community inte så långt ifrån, dock fick vi beskedet några dagar innan att de inte kunde komma eftersom en councillor i deras kommun hade dödat sin flickvän och sig själv, så att alla taxibilar skulle användas till begravningen. Istället fick vi arrangera liten mini basketfestival här där man spelade mot varandra, lite färre deltagare än vad det vart under veckan, fråga oss inte varför, men förmodligen för att det var tokvarmt. Hur som helst så var det lyckat för de (oss) som var med!
Mer än basket så har syster fått hänga på mig i skolor, Raseagkala, Helen Franz och Matjeketlane, möta massa släktingar och vänner, vart på payday, fått giftemålsförslag, ätit mango i massor, lära sig om vardagssysslorna här så som handtvätt och äta middag med händerna samt att vänta…!
I onsdags fick hon också vara med stora syster till doktorn. Utan att gå in på för mycket detaljer så har förmodligen de pillerna jag åt för bettet orsakat förstoppning, och alla toabesöken i sin tur urinvägsinfektion. Men jag är nu på bättringsvägen…
Så att jag känt och känner mig medvetslös beror på en kombination av massor att stå i och mera sjukdom…
Hela veckan har vi haft ett basketprojekt. Omtänksam syster som man är (?) så tänkte jag att Lotta ska ju inte behöva kolla på vad jag gör i en hel vecka, det är bättre hon får testa. Slutkommentaren blev ”En vecka så här är väl okej, men du måste ju bli skadad”. Och ja, tålamodet sätts verkligen på prov, men än så länge känner jag mig inte helt fördärvad utan lär mig fortfarande. Och även så sa Lotta, att hon hade lärt sig massor, så det är ju bra! Sedan har vi då resultatet i communityt, över förväntan under veckan, har haft U15 träningar först där vi snittat på 40 barn om dagen och sedan +15 där det varit mellan 10 och 20. Kanonbra, speciellt att det varit en hel del tonårstjejer (mer än de 2-3 stycken som burkar vara där). Projektet skulle avslutas med en turnering där vi bjudit in ett community inte så långt ifrån, dock fick vi beskedet några dagar innan att de inte kunde komma eftersom en councillor i deras kommun hade dödat sin flickvän och sig själv, så att alla taxibilar skulle användas till begravningen. Istället fick vi arrangera liten mini basketfestival här där man spelade mot varandra, lite färre deltagare än vad det vart under veckan, fråga oss inte varför, men förmodligen för att det var tokvarmt. Hur som helst så var det lyckat för de (oss) som var med!
Mer än basket så har syster fått hänga på mig i skolor, Raseagkala, Helen Franz och Matjeketlane, möta massa släktingar och vänner, vart på payday, fått giftemålsförslag, ätit mango i massor, lära sig om vardagssysslorna här så som handtvätt och äta middag med händerna samt att vänta…!
I onsdags fick hon också vara med stora syster till doktorn. Utan att gå in på för mycket detaljer så har förmodligen de pillerna jag åt för bettet orsakat förstoppning, och alla toabesöken i sin tur urinvägsinfektion. Men jag är nu på bättringsvägen…
Här vinkas syster av mot nya äventyr, tar genvägen över Australien tillbaka till Sverige..
Så att jag känt och känner mig medvetslös beror på en kombination av massor att stå i och mera sjukdom…
Victoria falls
Trassel Translux, som alltid… men hur som helst så kom jag mig i väg och ankom i Jo’burg i torsdags eftermiddag och strax efter mig kom min syster. Härligt att få träffa henne igen! Hon hade haft en trevlig tur i Krugerparken och sett på djuren. Men för oss väntade en flygtur till Viktoria fallen…
Så på fredas morgonen gav vi oss av, genom morgontrafiken med en chaufför som kunde alla trix och genvägar för att på bäst sätt lämna oss på flygplatsen. Och några timmar senare, helt problemfritt var vi på Shoestring BP i Viktoria fallen. Asså, vi bodde inte inne i fallen, men den lilla staden (byn?) heter så. På eftermiddagen var det en tur på lokala marknaden, och sån tur var hade vi följe av två turistpoliser, för försäljarna var väldigt på en om att man skulle köpa just av dem… Men vi kom därifrån tomhänta. Sedan blev det kväll och vi satt på ett hotell i utkanten och kollade på solnedgången över ett glas vin och mycket prat innan vi fortsatte till en restaurang i närheten där det serverades viltbuffé! Favoriten var vildsvin, men vi provade även impala, kudu och jag fick diplom för att testat mopani worms (vilket jag gjort även i communityt, men det smakar blääää). Under middagen var det även massa underhållning, vi fick ha stora tygstycken över oss, spela trummor, dansa och se på lokala killar som dansade. Det kom en man som ville sälja cocktails, som han sa, i "Kenya kallas det medicin för efter den börjar man dansa…"
Så på lördags morgon var det dags för att besöka fallen. De är lixom inte ett litet fall, det är flera enormt stora med grymt mycket vatten som forsar! En fräck naturupplevelse som verkligen är besöksvärd. Vi hade lite otur då vinden låg på så att vi blev väldigt blöta av allt stänk och att även himlen öppnades lite, alltså vi var blöta från topp till tå, inifrån och ut, men det var det värt! Och tilläggas ska även att regnskogen man vandrade igenom var riktigt vacker och fridfull.
Efter lite slappande på BP så tog vi oss an dagens nästa tur, elefantridning! Stora är dem kan man ju säga, 2-3m höga, men väldigt snälla och väluppfostrade djur. 1 timmas tur på elefantryggen var det, mycket behaglig lunk de har och vi red över slätter, genom vattendrag och passerade en stor canyon. Väl tillbaka var det matningsdags… alltså av elefanterna.
På söndagen var det slappis på morgonen innan vi tog flyget hem och hem kom vi, även om det var sent. Vid 9-tiden på kvällen var vi tillbaka i Buffelshoek. Och så glada de var över att se min syster!
Efter natten var det då dags att börja jobba. Och jag kan tala om att allt tar mycket längre tid när man måste förklara allting, tänk vad många rutiner som är så självklara för mig här och som Lotta inte fattar något av och rynkar på näsan åt… Hur som helst så kom vi i väg till skolan och det var Rasekgala som stod på schemat och friidrott – stafetter och löpning är det som funkar bäst, alla gillar att tävla tror jag. (Utom Lotta och Masinga som tycket att de inte hade behövt delta när lagen var ojämna…)
Efter en heldag där var det bara att fortsätta att jobba, Lotta ska ju inte kunna vara här en vecka utan att göra någon nytta. Så vi har ett basketprojket denna vecka med träningar varje dag och ska avsluta med matcher på lördagen. En lyckad mycket första dag var det! Det som förvånade mig mest var att syster Olivia kom som hon hade lovat och var en riktig stjärna.
I dag är det tisdag, och jag har fortfarande ingen skola att gå till, så det får bli lite slappande, tvättande, en tur till de små bergen, och så klart rapportskrivningar. Innan kvällen kommer då jag ska på möte och syster coacha basket… I morgon väntar Helen Franz och besök hos uncle Elias, på torsdag blir det Matjeketlane och fredag basketbolls domarkurs. På lördagen hoppas vi då att barnen och ungdomarna ska vara redo för lite matcher i basket innan jag och syster ger oss av för en natt i Polokwane. Nu vet ni vad som står på schemat framöver, ganska fullspäckat, så en rapport lär väl komma efter helgen…
(Tyvärr sket sig bilduppladdningen efter 1 timmas försök... ska istället ruska liv i lillasyster nu...)
Så på fredas morgonen gav vi oss av, genom morgontrafiken med en chaufför som kunde alla trix och genvägar för att på bäst sätt lämna oss på flygplatsen. Och några timmar senare, helt problemfritt var vi på Shoestring BP i Viktoria fallen. Asså, vi bodde inte inne i fallen, men den lilla staden (byn?) heter så. På eftermiddagen var det en tur på lokala marknaden, och sån tur var hade vi följe av två turistpoliser, för försäljarna var väldigt på en om att man skulle köpa just av dem… Men vi kom därifrån tomhänta. Sedan blev det kväll och vi satt på ett hotell i utkanten och kollade på solnedgången över ett glas vin och mycket prat innan vi fortsatte till en restaurang i närheten där det serverades viltbuffé! Favoriten var vildsvin, men vi provade även impala, kudu och jag fick diplom för att testat mopani worms (vilket jag gjort även i communityt, men det smakar blääää). Under middagen var det även massa underhållning, vi fick ha stora tygstycken över oss, spela trummor, dansa och se på lokala killar som dansade. Det kom en man som ville sälja cocktails, som han sa, i "Kenya kallas det medicin för efter den börjar man dansa…"
Så på lördags morgon var det dags för att besöka fallen. De är lixom inte ett litet fall, det är flera enormt stora med grymt mycket vatten som forsar! En fräck naturupplevelse som verkligen är besöksvärd. Vi hade lite otur då vinden låg på så att vi blev väldigt blöta av allt stänk och att även himlen öppnades lite, alltså vi var blöta från topp till tå, inifrån och ut, men det var det värt! Och tilläggas ska även att regnskogen man vandrade igenom var riktigt vacker och fridfull.
Efter lite slappande på BP så tog vi oss an dagens nästa tur, elefantridning! Stora är dem kan man ju säga, 2-3m höga, men väldigt snälla och väluppfostrade djur. 1 timmas tur på elefantryggen var det, mycket behaglig lunk de har och vi red över slätter, genom vattendrag och passerade en stor canyon. Väl tillbaka var det matningsdags… alltså av elefanterna.
På söndagen var det slappis på morgonen innan vi tog flyget hem och hem kom vi, även om det var sent. Vid 9-tiden på kvällen var vi tillbaka i Buffelshoek. Och så glada de var över att se min syster!
Efter natten var det då dags att börja jobba. Och jag kan tala om att allt tar mycket längre tid när man måste förklara allting, tänk vad många rutiner som är så självklara för mig här och som Lotta inte fattar något av och rynkar på näsan åt… Hur som helst så kom vi i väg till skolan och det var Rasekgala som stod på schemat och friidrott – stafetter och löpning är det som funkar bäst, alla gillar att tävla tror jag. (Utom Lotta och Masinga som tycket att de inte hade behövt delta när lagen var ojämna…)
Efter en heldag där var det bara att fortsätta att jobba, Lotta ska ju inte kunna vara här en vecka utan att göra någon nytta. Så vi har ett basketprojket denna vecka med träningar varje dag och ska avsluta med matcher på lördagen. En lyckad mycket första dag var det! Det som förvånade mig mest var att syster Olivia kom som hon hade lovat och var en riktig stjärna.
I dag är det tisdag, och jag har fortfarande ingen skola att gå till, så det får bli lite slappande, tvättande, en tur till de små bergen, och så klart rapportskrivningar. Innan kvällen kommer då jag ska på möte och syster coacha basket… I morgon väntar Helen Franz och besök hos uncle Elias, på torsdag blir det Matjeketlane och fredag basketbolls domarkurs. På lördagen hoppas vi då att barnen och ungdomarna ska vara redo för lite matcher i basket innan jag och syster ger oss av för en natt i Polokwane. Nu vet ni vad som står på schemat framöver, ganska fullspäckat, så en rapport lär väl komma efter helgen…
(Tyvärr sket sig bilduppladdningen efter 1 timmas försök... ska istället ruska liv i lillasyster nu...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
